Citat:
Ursprungligen postat av
Meze
Tror inte att det hjälper oss att förstå varför detta kunde hända genom att fastna i ME- diskussioner.
Det är inte barnens eventuella sjukdomar, ME eller annat som ger svaret.
Svaret finns i hur två föräldrar kunde vara så felskruvade att de valde att mörda sina barn.
Gåtan är hur de kunde dölja denna felskruvning så att inte omgivningen märkte den!!!
Att människor visar upp olika fasader i olika sammanhang vet vi alla men hur har detta kunnat döljas inom hemmets väggar? Båda föräldrarna har ju tydligen varit välfungerande både på sina arbetsplatser och i andra sammanhang.
Tror de ältat och triggat varandra och att de tillslut hamnat i en nattsvart syn där de endast sett att livet inte blev som de ville. Så är det för många men då hittar man nya vägar.
Det verkar onekligen som en stor sak att dölja men kanske är det just därför som det gick.
Att familjen inte mådde bra har egentligen flera uttryckt. Rektorn talade om en familj i kris och Oskars chef och kollegor har på olika sätt berättat om en hårt pressad människa. Jag tror också att man, av respekt för de döda och deras anhöriga, undviker att nämna om någons prestationer den sista tiden svajade eller om det var ovanligt stökigt i hemmet eller andra sådana små tecken på att föräldrarna var utslitna.
Vad anhöriga och vänner sett och tänkt vet vi egentligen inte så mycket om eftersom dessa - smakfullt - har avhållit sig från att diskutera detta i offentligheten.
Vad var det rektorn sade? Det här kunde vi aldrig tro? Något sånt tror jag.
Man tror ju inte att någon skall mörda sina barn. Kanske var omgivningen oroliga för en utbrändhet eller en begynnande depression men inget mer än så.
Förutom ena rektorns uttalande om en "ofattbar fysisk sjukdom" så verkar inte heller döttrarna ha uppfattats som så väldigt dåliga av skolan. Inte så sjuka att de aldrig kunde ha ett meningsfullt liv i alla fall. Det kanske inte fanns på radarn att föräldrarna kunde tänka så?
Jag tycker förstås att det är skrämmande att någon kan planera mord och självmord utan att omgivningen uppfattar att "den här människan mår mycket dåligt" men jag kan samtidigt förstå att det inte är det i första hand man oroar sig för när man ser en ledsen och trött kollega eller förälder eller vän.