Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Ditt inlägg riktade sig inte till mig, så jag ska inte snika åt mig berömmet som du ger!

Jag vet inte om du läste det inlägg som jag skrev i morse, angående kommunikationen mellan skolan och föräldrarna? Jag klistrar in texten här igen. Man inrättade tydligen ett vilrum till A i maj 2016, och redan samma månad avbryts A's undervisning i skolan och hon får istället undervisning i hemmet på heltid. Det kan alltså bara ha rört sig om några veckor som man provade "anpassningarna" med vilrummet? Det skulle i så fall - möjligtvis - kunna förklara att en del lärare inte hunnit bli medvetna om att A var svårt sjuk, innan hon börja hemundervisas? ( som det nyligen skrivits om i tråden).

I mars 2016 hålls ett möte angående A. Kan det ha varit det allra första mötet? Kanske inte - problemen kan ju ha kommit smygande och det är väl troligt att man redan hade en pågående kommunikation mellan skola och familj.

2.I maj 2016 hålls nästa möte. där det framkommer att A gärna vill gå i skolan. Skolpsykolog och skolsköterska representerar elevhälsan.

Ett vilrum ska inrättas där A kan vila från ljus- och ljudintryck. Hon ska läsa enbart kärnämnen och bild.

I maj 2016 avslutar A sin skolgång och får istället hemundervisning fyra gånger i veckan.
Vad hade hänt under den korta tid som passerade från att vilrummet inrättades till dess att skolgången avbröts? Det finns ju fler åtgärder att testa, tänker jag. Assistent, ännu färre skolämnen och skoltimmar, skolgång på deltid, en kombination av hemundervisning och undervisning i skolmiljö… Vad hände med flickan som gärna ville gå i skolan?

I Maj 2017 har man ett möte med pappa, rektor, skolsköterska och lärare närvarande, gällande Agnes hemundervisning (en första utvärdering? ) Hade hon blivit så sjuk att det nu var helt omöjligt med någon enda liten procent av "vanlig" skolgång?
Hemundervisningen uppges fungera bra, Tyckte A det också?

I juni 2017: Båda föräldrarna är på möte om M´s skolgång inför höstterminen. En specialpedagog och skolsköterska är närvarande. Man planerar möte med ny kurator (för flickorna). Blev mötet med kurator av? Planen är att M ska kombinera skola och hemundervisning.

Om inte M skulle orka med idrotten, skulle detta ämne plockas bort. Om M skulle visa sig behöva hemundervisning på heltid skulle den samordnas med A´s skola. Man garderar sig för heltids- hemundervisning för M redan i juni?

Augusti 2017. Möte angående M´s hemundervisning. Även lillasyster får nu hemundervisning på heltid. Varför blev det ingen kombination av hemundervisning och undervisning i skolmiljö, så som planen var från början?

Eller hur?!! Som att vara långtidssjukskriven eller arbetslös. Livet pågår därute men själv är man inte en del utav det.
Det här är det mest smärtsamma att tänka på när det gäller Agnes och Moa. Deras ickeliv. Deras liv tog slut långt innan dom blev mördade.

Jag är verkligen inte säker på om anhöriga vet mer än du och jag. Ursäkta om jag låter så skeptisk men jag är realist. Efter en vecka visste polisen att Hanna var strypt. Fick H:s anhöriga veta det då eller när fick de veta? Har någon anhörig fått läsa SMS, datorer eller ens sett avskedsbrevet IRL? I vilken ordning alla dött skulle avslöja vem som dödat vem och anhöriga skulle bli upprörda, kanske osams, och kanske kräva en ny utredning.

Om mitt myndiga barn tar livet av barnbarnet och sen begår självmord har jag faktiskt inte rätt att få veta någonting. Jag får hoppas att jag får tillgång till dödsboet och kan gå igenom datorer och dagböcker, gå och sniffa på kläder och handväskor och försöka förstå vad som gick fel.

Filmen som "bevis" för något tror jag verkligen inte på. Inte att en film inte skulle existera, för det kan den, men den har inget värde annat än för nyfikna. Tror att någon kan ha sparat ned bilder och filmer på en USB-sticka innan hårddisken skulle omformateras. Såna minnen som mor- och farföräldrarna skulle uppskatta.

Polisen säger att de haft kontakt under året och har "stämt av" med anhöriga. De har inte fört en diskussion men de har säkert stämt av med anhöriga om vad de skulle gå ut med offentligt.

Dom interagerade med varandra, lärare, föräldrar. En kompis som kom på söndagar. Ett icke-liv? Med tanke på sjukdomen är det inte så illa. Och vaddå tog slut? Vad säger att de inte skulle bli bättre? Men du resonerar som föräldrarna: de/vi har inget liv. Vi checkar ut.

Jag håller med dig! Man tappar ju motivationen till det mesta om man bara är hemma! Jag undrar hur många timmar om dagen som barnen hade lektioner/undervisning i hemmet? Det kan ju knappast ha varit hela dagarna? Vad gjorde de resten av tiden? Var de tvungna att vila och sova? Jag undrar om de orkade med någon form av sysselsättning förutom skolundervisningen? Någonting som de tyckte var åtminstone litet roligt? Även om barn har skolplikt så kan man ju läsa i en långsammare takt, och till exempel låta kurserna för ett läsår spridas ut över två år - för att få litet tid och ork över till annat, till hälsofrämjande aktiviteter?

En otroligt kränkande uppgift för barnens del. Vid en koll bakåt verkar skribenten inte det minsta trovärdig och påminner mer om ett hopkok av andras åsikter. Men jag är inte förvånad över att man spinner vidare på ordagrant skit och ingenting i den här sjuka tråden. Om nu ett av barnen sågs i mellandagarna så varför i hela friden skulle hygienen fallera?
Ena stunden är de aktiva, i nästa passiva.

Har denna varit uppe:
https://www.expressen.se/kvp/kronikorer/ewa-gun-westford/i-badkaret-lag-flickan-drankt-hur-orkar-vi-poliser/

Jodå. Jag läste allt och du får gärna snika åt dig beröm😀 Tack för din fina sammanställning❤️

Ja. La in den imorse. Men tänkvärd krönika.

Problemet är väl att det som är hälsobefrämjande för friska inte nödvändigtvis är hälsobefrämjande för ME-sjuka. Jämför med vad som är hälsobefrämjande för dig när du har en rejäl influensa. Måste verkligen vara en skitsjukdom att ha, stackars flickor.

Det är ett projekt att bara gå ut och ta lite frisk luft när man är sjuk.

Precis! Att inte vara en del av livet som pågår där ute...att inte ha en tillhörighet i ett socialt sammanhang...Att veta att ens gamla skolkompisar upplever en masa saker som man själv inte får vara med om.

Det är inte lätt att kompensera för den enorma förlust som det innebär att inte kunna gå i skolan och "vara som alla andra" - och dessutom vara sjuk och må dåligt . Inte bara grundsjukdomen är en plåga - utan även den ensamhet som den leder till.

Vad hade jag själv gjort om jag hade fått två barn med ME? Hur gör andra föräldrar med sjuka barn?