Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Gällande roller så har jag ungefär samma funderingar med viss modifikation på punkt 2.

2. För en toppjurist på Skatteverket. Vad blir man om man måste kliva ner från mammarollen? Vad är alternativet om man inte klarar att leva upp till överkraven på sig själv och de inbillade förväntningarna från omgivningen? Framstå som dålig och otillräcklig och känna skuld? Oro och ångest som går hand i hand och eskalerar. Den stora beskyddaren.

Sistnämnda ordval gäller även Oskar. Om Hanna inte kunde beskydda barnen (vårdande, närande) så kunde inte Oskar skydda familjen (driftig, organiserande, strävande).
Unrealistic concern?

Man kanske såg livet som ett projekt:

Start — Genomförande — Utvärdering av delmål — Genomförande — Avslut

.....och kom fram till att utvärderingen av delmålen pekade på att det var lika bra att avsluta projektet eftersom allt tydde på att avslutet inte skulle bli det önskade.

I brist på adekvata känslor, som aldrig funnits eller som avtrubbats med tiden, så gjorde man om familjelivet till något mekaniskt. På det sättet man var van från arbetslivet.

Ja, nåt sånt. Att ett visst synsätt appliceras på familjekonstellationen. Eller som du skrev:
"(...) det var vad sjukdomen skulle ge för konsekvenser för helheten, för en eller båda föräldrarna."

Positiva responser ska användas med försiktighet och omsorg. Risken är annars att man börjar tycka om det och utvecklar en dålig vana. På det området är du en förebild för många av oss.

Utifrån kännedom om delar av den akademiska världen och bekantskaper med akademiker från olika fält vet jag att självinsikten om den egna betydelsen är låg. Som akademiker kan man fastna i en bubbla som inte är öppen mot den vanliga världen och förledas att tro att ens arbete är på liv och död.

På grund av svårigheter att få fasta tjänster och hård konkurrens om forskningsanslag i kombination med den enorma betydelsen av informella nätverk frodas en svåravkodad kultur av å ena sidan extrem individualism och å andra sidan en lojalitet som i vissa fall går före meriter. För att hänga kvar inom akademin räcker det alltså inte med att vara en "aspig" expert som viger sitt liv åt kunskap och forskning. Man måste också nätverkanätverkanätverka. Det sker ofta på konferenser, seminarier och resor/utbyten med andra universitet. För att kunna odla expertkunskapen behövs mycket ostörd egen tid på jobbet och för att nätverka behövs mycket tid och energi utöver vanlig arbetstid för att kunna vara social med kollegor på kvällar, helger och resor etc. Man kan lätt bli bitter och känna sig förfördelad om någon kollega som brister i kompetens men briljerar i nätverkande går före en själv. Att fastna som undervisande lektor kan ses som ett stort misslyckande, inte som ett mycket bra betalt och stimulerande lärararbete. Hierarkierna är ofattbart starka fortfarande på de flesta institutioner.

Lyckad karriär inom akademin är svår att kombinera med ett problematiskt föräldraskap/familjeliv. Egen sjukdom (depression) är också förödande så klart. Dessutom, och mest svårhanterligt, är att forskningsresultat är en färskvara. Att kliva av några år och sedan försöka börja klättra igen är nästintill omöjligt.

Jag tror att Hanna redan genom sitt arbete på Skatteverket "klivit av" karriärkarusellen.

Det hade jo funnits många alternativa möjligheter för detta par - om man bara hade velat. Men vill man bli professor så gäller det jo akademin - eller anknytning till den på något sätt. Vet ej hur nära O var. Verkade jo inom räckhåll.

Men istället drog paret sig ned i avgrunden och tog barnen med sig. Vet ej om det skedde via tennisversionen - dvs växelvis steg för steg med gensidig förstärkning av det mest negativa - eller om man gjorde stegen för sig själv o hamnade vid samma avgrund - eller om det är en som tog stora kliv mot den och drog den andra med sig.

Det där med att H inte vill att barnen resa till Ö (om det var så) och det med ”vanvård” har fått mig att tänka att det var familjensituation innan som är den mest känsliga infon. Att det är just det man inte vill att det läcker ut - i alla fall inte anhöriga och inte via polisen.

Jag tror de helt enkelt målade fan på väggen. De läste om de värsta fallen, och agerade utefter det.

Detsamma gjorde Agnes, hon forskade lite på egen hand och såg framför sig ett liv i ett mörklagt rum, ljus- och ljudkänslig och att aldrig orka upp ur sängen inom en snar framtid. Och gjorde ett självmordsförsök.

När sen Moa blev "sjuk", och de så småningom skulle få två väldigt sjuka sängliggande, ljus- och ljudkänsliga barn med noll kontakt med yttervärlden, då brast det. Att ens tänka sig att denna sjukdom kanske inte alls skulle utveckla sig som befarat, kunde de inte.

Så, av två onda ting valde föräldrarna det ena.

Intressant det du skriver här, om familjelivet innan tragedin. Om man verkligen har bestämt sig för att döda hela sin familj, så kan man ju knappast leva precis som vanligt tiden strax före morden och självmorden? Det borde ju vara helt omöjligt att bete sig exakt som vanligt, samtidigt som man går och bär på så mörka och dramatiska tankar? Och planerat sedan hösten - hur länge orkar man gå och bära på sådana planer utan att någonting sorts reaktion pyser ut?

Jag är helt övertygad om att det funnits tecken och att många i omgidningen reagerat på ett och annat. Om ingen har märkt någonting så blir man ju nästan orolig - över "omgivningen!" Alla i familjens närhet kan ju inte vara döva och blinda?

Men kanske alla tolkade familjens reaktioner som symptom på ME eller som att föräldrarna var slutkörda på grund av samma ME?

O's chef såg att O strax före jul var mer plågad av hemsituationen än tidigare. En kollega såg sorg i O's ögon. Varken chefen eller kollegan kunde ana att sorgen hos O speglade känslan hos den som var medveten om att han inom kort skulle döda sina egna barn, och även dö själv. Tillsammans med sin maka.

Det är ungefär den bilden jag har kommit fram till. Jag tror att det handlade om att man siktade mot stjärnorna och att H nådde trädtopparna. O;s karriär behöver inte ha varit uteslutande hans projekt utan det kanske blev ett gemensamt fokus/mål att i alla fall han skulle lyckas för att upprätthålla självbild och status och att hon (det är alltid kvinnan/mamman) släppte sin karriär. För det är förmodligen sant att man bara har en chans till professorstiteln, sen blir man den där som inte fixade det.....

Det är så klart inte bara en tuva som välter lasset, vagnen måste ha lutat betänkligt en längre tid. All energi gick åt till att klara vardagen men vardagen dög aldrig.

Jag tror att några lägger för stor vikt vid uttalandet om att planeringen pågick under hösten. Jag tror att tankarna och orden kom då, men man gjorde nog inga listor eller handlingsplaner förrän man bestämde dagen D och det gjorde man kanske när man slutligen insåg att det aldrig kommer att bli som man tänkt.

Det var kanske förmågan till omorientering som saknades. Finns det något fint ord för detta develi?

Jag tror aldrig att vi kommer fram till vem som var bäst på tennis, om jag får fortsätta med den utmärkta metaforen, men oavsett det så spelade båda matchen.

Du tycker du ska lita på en postare i tråden som inte lämnar ut några verifierbara källor men inte på en andra postare som uppger verifierbara källor?
Ellemaj kan mycket väl ha korrekt info, finns inget som talar för att hon inte skulle ha det. Men med din ”kritiska” hållning blir det rätt märkligt med din sista mening i inlägget.

Du försöker blanda bort korten och låtsas som de faktauppgifter som framkommit inte stämmer.
Sprid inga lögner bara för att verifierbara uppgifter inte passar din agenda.

Uppgifterna från A-C A är fullkomligt korrekta.
Hanna är mördad
En förälder har mördat bägge barnen.
En förälder har suiciderat.

Förundersökning dröjer av någon orsak just nu. Förväntas dock snart vara avslutad och därefter ska A-C A besluta om ev utlämnande av FUP efter sekretessprövning. A-C A är ansvarig för dessa saker när det gäller det som hänt i Bjärred.

I samtal med EGW igår visst hon inte varför förundersökningen ännu dröjer.
EGW gav inte några exempel på varför, men utan inblick kan naturligtvis allt i förkylningstider som försinkar någon påverka.
Hur mycket har du mailat, ringt eller grävt själv?

Jag pratade med EGW igår kring varför A-C A uttryckte sig så. EGW trodde först också att jag hört fel, vilket jag är säker på att jag inte har. Dessutom ringde jag ju också tillbaka den 11/2 och ställde frågan om jag kommit till ”A-C A, åklagare i Bjärredmålet” och fick ett jakande svar.
EGW tyckte det var konstigt, som jag förstod det.
Kanske uttrycker man sig så i telefonen för att göra sin roll lättförståelig till allmänheten?

I vart fall - och det är ju det viktigaste:

A-C A är ansvarig jurist i Bjärredsfallet. Hon är den som sekretessprövar FUP och hon är definitivt insatt i utredningen. Och hon besvarade mina två frågor.

Det är närmast löjligt att ifrågasätta uppgifter och kalla dessa för osanna när de kommer från en ansvarig chefsjurist i fallet för att hennes titel av någon orsak kanske inte är korrekt återgiven. Hennes ansvarsuppgifter - ansvarig jurist för att bl a sekretesspröva och lämna ut FUP är korrekta. Och det är lätt att kontakta henne igen för att få samma uppgifter som jag och Missan27 fått.

Så tror jag också det kan vara. Och om detta skedde succussivt först under hösten kan lärare och andra noterat det, men tänkt att det handlade om en tillfällig svacka tex pga att M också blivit sjuk. Att/om föräldrarna gav upp under hösten kan också ha gjort flickorna mer trötta och att de påverkats av den nedtyngda stämningen hos föräldrarna, så förstärktes uppgivenheten ännu mer. Jag undrar verkligen hur barnen mådde och hade det den sista tiden och vad läkarna tänkte och förmedlade om hur ME:n utvecklades. Tanken med hemundervisningen var väl att försöka stoppa upp sjukdomsförloppet, men blev Agnes bättre under tiden hon undervisades hemma? Man hoppas ju med hela sitt hjärta att föräldrarna till stora delar höll uppe masken inför flickorna.