Citat:
Ursprungligen postat av
Jenny9
Precis han är en player, ingen förståndig kvinna skulle satsa på honom.
Perfekt för ons dock.
Jo, men sedan händer ändå förälskelser efter några enstaka ligg och förståndet spolas ner i diket. Kanske inte en kvinna som är bankdirektör...men många unga töser kan förälska sig vilt i sådana män utan framtid (haha, en sådan man som jag själv är, men jag är för introvert för att passa in i lover-kategorin).
Tror att alfa-beta hierarkin fungerar så dåligt som förklaringsmodell för relationer då en man kan vara alfa i arbetet och beta i hur han förhåller sig till kvinnor och sociala hierarkier i övrigt.
En lover-provider distinktion är betydligt bättre, där lovern får ha roligt med kvinnan och providern tar ansvar för kvinnans avkomma. Tack och lov är det inte en svartvit skala (då skule jag tro på cuck-mytologin) och det finns gråskalor däremellan, män som får ha roligt och även får ta lite ansvar för framtiden (eller lite roligt och en hel del ansvar). Min farsa var väl någonslags "lover" som min mamma på något sätt (delvis) fick ordning på, blev ett mer levande äktenskap än med en renodlad provider som leder till skilsmässa då det inte finns någon "lek" i förhållandet och mannen är en passionlös skugga av alla de roliga män kvinnan haft i yngre dagar.
Tycker alla män ska ha som ideal att aldrig närma sig en renodlad provider. Aldrig vara knähund. Aldrig be om lov eller vara för beroende av en kvinna.
En till sak är att "providern" förrut var en respekterad pjäs i samhällsordningen, det fanns en vödnad för fadersgestalten som inte finns längre. Den projiceras ut av media och reklam som en tönt, ungar ger mindre respekt till dennes auktoritet och frugan är ofta den som styr och ställer.
Så det blir allt mer skrämmande rent naturligt, även för män som inte har en chans att vara lovers, att ta sig an rollen. Den känns lite som en avgrund, momentet då livet tar slut. De kan sedan givetvis vara desperata och förälska sig enkelt då de haft ganska lite erfarenhet med kvinnor, men de med lite självinsikt aktar mer än gärna att falla in i fällan (tror det var svar på ditt andra inlägg).
Att agera "man i huset" är inget som svenska män vet mycket av, de har ofta aldrig ens växt upp med en sådan fadersgestalt. De värdesätter dock ändå sin självständighet ifall de är naturligt disagreeable, och internet är ju fylld med chimärer om fällor som väntar dem (unga män växer ju upp mer med information från internet än TV idag).