Citat:
Ursprungligen postat av
Moment22x22
Kvittar vad man importerar som jag ser det, så länge syftet från början varit att importera. Träffar man någon utomlands på semester är det däremot en annan sak.
Jag ställer mig än lite tveksam till detta med att "han får vara man, vara sig själv". Vad innebär detta?
Att ligga med fötterna på soffbordet och bli servad?
För som sagt, en "man" som inte klarar att hantera en kvinna med åsikter, lite krav på kommunikation och folkvett, omtanke och som har ett visst mått av självständighet, det är ingen man.
Det är inte soffliggarmännen som drivit fram det fina företagsamma intelligenta nordiska arvet tillsammans med kvinnorna.
Jag skulle inte kalla ingenjörer för soffliggare (unge ingenjörer har ibland inte ens TV!), du förväxlar återigen dessa med arbetarmännen. Ingenjörer går igenom ett helvetespluggande som hör till det mest brutala tänkbara (kan jag säga som pluggat många olika ämnen). Ibland är 30 poäng inom humaniora ungefär lika svårt som en 7,5 poängkurs i ingenjörslinjen. I humanioralinjen går alla hem och läser lite trevliga böcker, flumdiskuterar i kurser, festar, har roligt (förutom möjligen typ juridik, men jo, de festar också ganska hårt).
Problemet med ingenjörer och datavetare är att de specialiserar så pass mycket att de blir tråkiga, de drunknar i abstraktioner och de flesta får inte mycket stöd från någon flickvän under den stenhårda utbildningen. De blir ganska kalla och analytiska väsen som ibland börjar se ner på kvinnor (speciellt då de är väldigt disconnectade från det "feminina").
Att få vara sig själv betyder nog just det som nämns, exempelvis en av mina gamla vänner, nu runt 35 har en nördig kinesiska på 24 som själv pluggar vidare master-examen i KTH och som spelar med honom hela dagarna (vet inte ifall hon kamouflerad intresse, har svårt att läsa kinesiskor). Visst gör hon det mesta av sysslorna hemma, men hon är ju ingen hemmafru (de beställer alltid hem mat). Hon verkar vara lika emotionellt handikappad som honom av vad jag kan se (har en enorm gossedjurssamling som ser mycket märklig ut för en kvinna i hennes ålder).
En annan vän till min brorsa som är programmerare har till och med flyttat till Kina, skaffat en ganska rik kinesiska som tar hand om honom finansiellt i Kina, medan han försöker starta eget företag därborta.
Det är någonslags tillstånd av extremt utvecklad analytisk förmåga och emotionell handikapp som man ofta återfinner, vilket gör det extremt jobbigt att hantera dramatiska kvinnor (lägg märke att inga i dessa miljöer importerar afrikanska eller latinamerikanska kvinnor). Östasiatiska kvinnor har en slags harmoni åtminstone som jag antar passar dessa män.
I USA finns ju fenomenet i Silicon Valley där i princip hälften av alla IT-snubbar är gifta med asiatiska kvinnor, men än märkligare är att hela alt-rightrörelsen har extrem "asiatisk feber":
https://www.nytimes.com/2018/01/06/opinion/sunday/alt-right-asian-fetish.html
Det kan också ha att göra med att de asiatiska kvinnorna är mycket mer traditionella och accepterar män med märkliga åsikter, medan unga vita kvinnor i lutheranska kulturer är världens mest moraliskt dömande varelser, mycket jobbigt för en man utan verbal förmåga att hantera dem.
Oavsett vad, så är det uppenbart att hela asiatiska febern bland vita nördiga typer med alt-right åsikter (som mirakulöst anses vara såååå coola bland de lite mer kvadratiska asiatiska kvinnorna) är en ganska väsentlig bit i att vita blir i minoritet allt snabbare överallt i Västvärlden. Den kosmopolitanska, rotlösa framtiden (där ingen har någon "identitet") närmar sig kanske mer genom dessa än någon annan blandning.