Mordet på Eva Söderström, Kramfors (1987-09-25)

Han förfogar över ett våldskapital där folk omkring honom tvingas till "eggshell walking". Omgivningen tar hand om hans problematiska och infantila vrede så han inte blir våldsam. Han kan inte själv kontrollera den skada han kan åstadkomma så omgivningen undviker att konfrontera honom. En mycket olycklig omständighet med personlighetsstörningar som svävar mellan Narcissism och Borderline är att de är överdrivet måna om sitt fasad eller rykte. Personligheter som Lasermannen, Clark Olofsson har ju egon där de tycker sig vara briljanta på att hålla fasaden uppe.

De saknar dock nyanserna och självkännedom så när de ger sig in i diskussioner där deras insats eller vandel kommer på spel avslöjar de sig blixtsnabbt. De kan imitera empati men har inga genuina känslor. När det kommer till att be om ursäkt, så kan de aldrig hålla truten. De faller alltid i gropen och börjar prata om sig själva som offer. De klarar inte den biten hur mycket de än försöker.

Ett annat kännetecken är avledningsmanövrar när man håller samtalet i schack tills de bara har en ruta att stå på. Då börjar de hoppa som en hare som försöker vilseleda en jakthund med galna skutt i sidled vinkelrätt ut från spåret.

Det emotionella handikappet och drivenheten att hålla det hemsnickrade egot intakt gör att man lätt hör kugghjulen snurra där inne och förstår att det är en halv människa som redan som barn börjat lappa och laga det som friska barn med kontaktbara föräldrar aldrig ens behövt tänka på.

Det är ett fruktansvärt sorgligt handikapp för den sjuke och för omgivningen. Psykopater ska man inte såra eller kränka. De kan känna plötsligt hata någon de älskar och i helt vanlig vardag känna den djupaste bitterhet och avundsjuka och dessutom agera på den falska världsbilden utan att tänka längre än 5 minuter framåt. Det snurrar hela tiden i deras huvuden att de ska fixa det och mycket handlar om obearbetade feltolkade känslor som fixas med yttre handlingar, sprit, kickar och allehanda avledningsmanövrar.

Väldigt sorgligt. Alla slår inte ihjäl folk, men de är bedrövliga i nära relationer med barnslighet, känslighet och brist på empati. De hamnar de ofta i bråk och är väldigt dåliga på att laga. Det blir ofta lappat och lagat med hämnd, tvång, avståndstagande, hot, flykt och andras eftergifter i stället för ansvar, tillit, empati och sånt som lagar och bygger upp.

Det finns bara ett motiv till mordet - "Att bli övergiven" och den hjärtskärande smärtan utlöste våldet/hämnden mot det vackra som inte blev ditt. Det vackra som du kanske just då i stunden hatade.

Vem slår ihjäl en tjej och hennes hund om man inte har relation till båda och gillar eller hade gillat och förlorat dem båda?

Det är ju ingen knarkuppgörelse.

Så illa är det.

Det är gärningsmannaprofilen

Men har han varit våldsam? Konstaterat eller är det mer vad folk tror? Vad det gäller den skallade Cykel annan så blev väl polisen först intresserad av denne för att denne hade anmälningar om ofredande? Finns sådant hos P? Av det som framkommit här synes det som att han är "gå på-ig" och styr och ställer på ett sätt som nog kan vara irriterande men det är ju inte nödvändigt detsamma som att besitta ett "våldskapital"?

Ja mördaren har varit våldsam det var därför hon dog. För att bli våldsam krävs bara en nära relation som upprör känslorna och över en viss stressnivå startar en liten elak och nästan spädbarns-lik primitiv reaktion där den sjuke fantiserar om hur sambo, partner, flickvän är en bedragare, en svikare, en fiende.

En elak självcentrerad vedergällning i all enkelhet som verkar logiskt för mördaren vid mordtillfället. Mordoffret är ofta helt utan skuld. Svartsjuka fantasierna eller sveket är bara en felaktig tolkning.

När mördaren lugnat ner sig går denne på gatorna som vilken medborgare som helst och talar sitt hembygds språk utan att verka det minsta konstig. Den lugne mördaren har ingen kontakt med de känslor som fanns vid mordtillfället. Den film som spelas upp vid hög stress är ändå inte begriplig vid avstressat tillstånd. Den följer inte samma logik.

Mördaren är inte ond - Mördaren har en känslosjukdom.

Orsaken är ofta att bonding, tillit har gått åt helvete med mamma, pappa eller båda. Att man inte riktigt kommit med i en nära relation och hamnat på utsidan redan från början.

Hjärnan laddas aldrig med rätt mjukvara och utan tillit till andra blir de misstänksamma, avundsjuka och egenkära.

I nära relationer är de instabila och känsliga och kan i bland slå sin sambo med en hammare eller förstöra något den andre tycker om. För att barnhjärnan tyckte att situationen krävde det.

Jag tror också att cykelmannen passar mycket bra in i rollen som misstänkt... men kan man verkligen säga att han hade något särskilt våldskapital?

Enligt min mening är mördarna oftast dom som sett personen sist i livet.
Här rör det sig dessutom om minuter efter att Eva blev avsläppt tills hon blev dräpt.

Ska vi vara petnoga är väl mördarna närapå alltid de sista som ser offret sist i livet...

Jag har fått höra att Mr P har betett sig väldigt konstigt mot några personer i Kramfors de senaste åren. Jag vet inte om han har direkt hotat nån men han har betett sig på ett sätt ingen normal person skulle göra. Exakt vad vet jag inte men det finns kanske andra som har kontakter där som vet.

Tråden är död mer eller mindre och det är svårt att veta vad som egentligen händer. Jag kan ha mina aningar vad det kan bero på men det är långt ifrån säkert att de stämmer - märkligt är det!

Så är det. Jag fick detta från en person som varit i Kramfors nyligen:

"Han ser väldigt snuskig ut nu."

Så är det. Jag fick detta från en person som varit i Kramfors nyligen:

"Han ser väldigt snuskig ut nu."

Cykelmannen var väl alltid ganska obehaglig och efter att människorna förstod vad han gjorde mot Eva så fick han väl inte bättre rykte.