Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Precis exakt så tycker jag en trovärdig förklaring kan se ut.

Inte ett försvar men en förklaring till att två föräldrar kan välja denna utväg, i sitt nedbrutna tillstånd såg de helt enkelt inte någon annan möjlighet.

Från spoiler:
Läsningen ger mig bilden av en deprimerad mamma med stor oro för sina töser. Den psykiska belastningen är mångårig då hon haft det jobbigt med bröstcancer varav hon försökt leva sunt och ändrat om kosten för att förhindra återfall. Äldsta dottern insjuknar efter en infektion, försämras successivt. Hennes forna rädslor reaktiveras, det hon trängt undan. En kollega får cancer, hon kan lätt identifiera sig med svårigheterna och är ett stöd.
Hon är hjälpsam och omtyckt av kollegorna och försöker upprätthålla fasader, hålla känslorna i schack.

Hans krisreaktioner är annorlunda, han reagerar mer aktivt och utåtriktat och kör dottern på behandlingar, även utomlands. De är hoppfulla men Agnes blir snarare sämre då ME är ansträngningsutlöst, slutligen orkar hon inte ens gå i skolan på halvtid.
A har haft det jobbigt med alla inskränkningar pga sjukdomen. Hon är tonåring, nedstämd av sin situation - Agnes is bored, hon tycker inte att nån egentligen lyssnar även om hon vet att föräldrarna försöker göra allt i all välmening. Ingen tonåring tycker väl att vuxna begriper nåt.
Hon hade en fin vän som såg henne för den unika person hon var:

"Du var en av de starkaste personerna jag någonsin träffat. Trots din sjukdom bar du på en av de finaste personligheterna i världen."

Föräldrarna söker hjälp via BUP som inte ansåg de kunde göra nåt men det är oklart vad som menas. Såg de en tonåring med normala reaktioner eller fick de inte adekvat hjälp?
Risken finns att Hanna uppfattade dotterns tillstånd som värre; att hon tolkade henne via sina egna känslor. Hon vill inte att dotterns ska genomlida det hon gör. Hanna ter sig mer illa däran än sin man, hon är mycket orolig för töserna i all välmening.
I flera år har hon lidit för Agnes skull och nu börjar det om när den yngsta dottern får diagnos. Hon kanske ser Moa genom Agnes, förmår inte särskilja henne heller - allt som skett genom åren passerar revy, Hanna orkar inte ens tänka på vad Moa också ska genomgå.
Moa som beskrivs så fint av sin unga barnvakt:

"En av världens underbaraste personer, som var vacker på både utsidan och insidan (..) du älskade att uttrycka dig med pennor, kritor och penslar på ett papper."

Tankar på självmord kommer oftare men att lämna barnen känns lika outhärdligt.
Efter lång tids tankar och grubblande tar hon upp detta på hösten, sätter ord på sin ångest - hon orkar inte mer. Hon känner sig som ett med barnen; upplever all smärta och tankarna på cancer har också återkommit. Vem ska ta hand om dem om jag dör? Ingen förstår deras behov.

Med djup sorg i ögonen pratar Oskar med kollegor om hemsituationen, om döttrarna, att hans fru mår oerhört dåligt och han försämras själv på hösten. Han är djupt deprimerad och oroad men har fortfarande planer för våren - han slits mellan hem och hög arbetsmoral.

I flera år har allt fokus varit på barnen, de har tappat bort sig själva. Han har en stark bindning till Hanna, de har blivit sammansvetsade genom åren vilket ytterligare förstärkts av barnens svårigheter. Han kan inte leva utan henne, klarar det inte själv - kan inte ens vidröra tanken på den sorg de skulle drabbas av. Ingen av dem kan tänka klart längre, tankarna är ett enda virrvarr och när Agnes blir kraftigt försämrad vid jul så bestämmer de sig.
De tar ett fruktansvärt beslut som ingen förälder någonsin ska befatta sig med och efter praktiska göromål till sina efterlevande så mördar de sina döttrar gemensamt och i samförstånd.

Jajemen.
Ska man läsa likt er då har ingen kommit till skott överhuvudtaget. De fastnade i planeringsstadiet eftersom uppgiften rör båda föräldrarna vilket jag fetade.

Eller är det Oskar som kom hem och hittade sin fru som tagit livet av sig och mördat barnen månntro?

Sen gav jag ännu en version utifrån medgärningsmannaskap - då kan vi döpa om Hanna till Möller. Oskuldsfull och lätt filande på en nagel så bara planerade hon mord.

Hur mycket cirkelresonemang ska det fortsätta med?

Tack. För att du förstod sensmoralen. Det är inte ett försvarstal.
Jag är som sagt intresserad av vilka bakomliggande faktorer det kan röra sig om - för att för min del är prevention den viktigaste delen när det kommer till fall där barn mördas.
Om man kan se sambandsorsaker, varningar eller tecken och det är barnen Agnes och Moa som är i centrum för den frågan.

Den hade jag inte tänkt på. Bara för att polisen uppfattade tallriksstapeln som att en familj precis hade haft middag så kanske det inte alls var så utan en ensam persons disk som lämnades odiskad. Man får väl anta att det var fyra tallrikar med tanke på att familjen bestod av fyra medlemmar. Fyra tallrikar, innebär fyra middagar och i så fall fyra dagar ensam i villan. Med tanke på att familjen dog tidigast 5/1 så skulle i så fall denna ensamma person ha dött samma dag som polisen kom tidigast. Det utesluter ju dessutom senare dödsdatum på grundval av att antalet tallrikar vilket har i så fall har säkrat dödsdatum för de andra tre. Om disk med matrester (jag utgår från att develi inte menade det om att alla slickade rent tallrikarna) stått där som längst i fyra dagar är det kanske inte så konstigt om polispersonalen kräktes på plats. Naturligtvis lite beroende på vad den sista överlevande hade ätit, men visst borde stanken i huset varit rätt stor med härskna dygnsgamla rester. Hur står den sista ut i så många dagar utan att ta itu med disken. Riktigt snuskigt! Faktiskt ännu konstigare än om familjen hade struntat i middagsdisken några timmar innan de dog, även om också det är mycket konstigt.

När man tänker på pt, att det då delgavs att två barn blir strypt/kvävt. Och så var det ändå saker som inte kunde berättas på grund av hänsyn till anhöriga. Men man tror jo på något sätt att det inte kan bli värre.

Så vad tror du är jobbigast? Tankar på allt som är jobbigt eller att linda ett rep runt halsen på sitt barn och hålla emot i fem minuter? En normalindivid gör inte så. Inte ens någon som är tyngd av rädslor för sjukdomar. Andra problem hade de inte. De hade pengar, hus, jobb. Det som oftast inte finns när människor tar livet av sig.

Att mörda sjuka barn och att så intensivt vilja ha samma diagnos på båda barnen, där ringer larmklockan. De var inte kloka. Det märks på valet av aktioner, att båda tjejerna blev "sjuka" och att detta även så är en diagnos där det inte finns några som helst bevis på sjukdom, förutom tröttheten. Lätt att skylla på infektioner, för att slippa gå till BUP. Men hos BUP, där såg man en vanlig tjej, kanske, problemen fanns inne i huvudet på föräldrarna och deras sjuka relation, mellan sig själva och i förhållande till döttrarna.

Tjejerna var 12 och 14 år. Vad hittas slängd i ett hörn vid legot på ovanvåningen? En nalle. De blev båda "trötta" precis när de skulle lämna barndomen och ut i livet som tonåringar... jag kan inte tro att grubblerier och ångest utlöser detta, utan här är de något helt vanvettigt och att de båda mördarparenteserna var personlighetsstörda, det är jag övertygad om. Den typen av personer tillåter inte andra att växa, utvecklas och gå ut i livet, utom deras kontroll. Att tjejerna var snälla och gulliga tvivlar jag inte på heller, men det har inte med saken att göra. De kunde ha varit urbota hopplösa, det hade varit bättre. Då hade BUP öppnat dörren för dem och kanske förr eller senare kommit åt föräldrarnas galna egenheter. Flickor i tonåren gör allt från att springa från små nallar, om de kan... även legobygge i den åldern är för mig något apart. I den åldern slukar man oftare böcker om killar och tjejer, man lyssnar på musik, grejar med smink och kläder eller så är man av friluftstypen, kanske scout, aktiv i någon sport eller så.

Agnes "orkade" inte spela fotboll, men det kan ju vara så att O inte längre orkade följa med på träningen, precis som han avslutade pianospelandet. Hans övernitiska närvaro överallt gick inte till slut, ju vidare lovar döttrarna tog, desto svårare blev detta.

I halvstörda narcissisthem kan barn översköljas av förmaningar, men här var han all over the place. Om han inte mördat sina tjejer och de hållits hemma från skolan också, hade han gått för en far som var väldigt engagerad. Men det blev för mycket på alla fronter. Han knäcktes av inre demoner, den mannen, det fega kräket. Mördaren. Gav sig på sina döttrar, som var mycket svagare, oförberedda, kanske i sömnen.

Far och mor därborta kunde ha besinnat sig. De var obevekliga. Detta är två iskalla planlagda mord. Det är inte resultatet av total uppgivenhet eller sorg. Det är att inte ha lust mer. Inte fixa sina egna behov mer. Det är att vara överväldigad av helt galna krav på hur omvärlden ska vara för att man själv ska ha kontroll.

Kom ihåg att skolan dansade efter Os pipa. Mycket vill ha mer. När sparbetinget kom, då blev lösningen att mörda. Han skulle tappa kontrollen. Kanske skulle döttrarna till slut våga tala med psykologen på skolan.

Detta är Norrmalmstorgsdramat i miniformat. Det är inte synd om föräldrarna, mer än att de kanske var deppigt med de trötta barnen, en smäll i ansiktet. Om de velat hjälpa sina barn hade de gjort det, till vägs ände. De gjorde inte det. De gnällde på livskvalitet! Helt enligt plan!

Uppgivenhet yttrar sig på andra sätt. Detta är mer ilska. En uppgiven förälder sitter i sin stol, huset förfaller, den andre ringer till slut vården. Båda i maskopi och överfallsmord, det är inte någon familj som gemensamt går i döden. Var och en bäddades ner. I ensamhet. Precis så som det alltid varit i det hemmet. Isolering och splittring är narcisisstens bäste vän! Då har man kontroll.

Typen av mord där man också nogsamt kontrollerar att alla är döda bär ju alla tecken på att O var en kontrollfreak. Hängning är ju inte ett fridsamt sätt att dö på, det är dramatiskt. Jag hade nog haft en annan syn på detta om hela familjen tagit gift och hittats i samma rum. Då hade jag tänk religiösa galningar eller kanske familicide med gemenskap in i döden.

Här ska det verka vara en helt vanlig nattning, groteskt.

Vad är du arg på? Kan inte tolka dina inlägg på annat sätt. Du glömmer att man kan bli hungrig när man mördat sina nära. Flera måltider då? Du verkar också uppehålla dig vid dumheter, varför kan man fråga sig.

Det kan ju vara så också att obduktionerna kunnat visa att barnen (och ev Hanna) varit döda i fler dygn än Oskar. Så har han gått och drällt därhemma ensam i två dygn så syns det nog både inuti kroppen, på ev gasförekomst och temperatur i levern. Kanske hur det ser ut med likfläckar etc också. Så dog han inte samtidigt som dom, och det skilde ett dygn eller två, då vet nog polisen det. Fast de inte velat gå ut med det.

Jag tänkte egentligen inte ge mig in i disk-ussionen. Men jag tänkte också att tallrikarna kan vara från en ensam person.
Det kan ha varit 1-2 dagar också, man äter ju mer än ett mål om dagen. Så säg en tallrik för lunchen också. Kanske t.o.m. frukosten.

Det känns som mycket ironi och förlöjligande kring de smutsiga tallrikarna men det kan faktiskt vara en talande och viktig detalj. Poliserna verkade också ha reagerat, "som att man precis ätit middag". Något kan ha skett hastigt under middagen.

Med tanke på att fyra personer som legat i rumstemperatur en tid. Med tanke på att det är en helt absurd syn att passera förbi en person som hängt sig, hitta två döda barn och deras mor dess innan;

så tror jag nog tallrikar är det minst bekymmersamma på den fronten och vad som skulle få blåljuspersonal att vomera. Nåt som tolkas härröra till en nyss intagen middag vid åsynen:

"I ficklampans sken såg han tallrikar staplade på diskbänken, som om familjen precis ätit middag och låtit disken stå."

Vad i hela friden sysslar du med?

Slå på TV4 Solglittret! Nu har nog GW läst dina tokerier för han tänker reda ut skillnaden mellan mord och dråp! ”Direkt efter detta...”

Hur menar du med "fler måltider då"? Både förrätt, huvudrätt och efterrätt? Vad handlar i så fall den sista tallriken om? Tror du att man blir hungrig av att mörda? Blir man olika hungrig beroende på vem man mördar med tanke på att du skriver "hungrig när man mördat sina nära"?