Citat:
Jag känner en oerhörd respekt för polisens sätt att hantera fallet och hur väl avvägt man har valt att informera. Det är helt fastställt att båda föräldrarna var gärningsmän i dödandet av sina döttrar. Oavsett hur gärningen har skett rent praktiskt så fanns det två mördare i huset. Nu finns det en falang i denna tråden som försöker framställa den ena som ett offer i stället. Det är väldigt smaklöst, särskilt när man dessutom försöker göra det genom att anspela på motivet att flickorna aldrig får glömmas bort.
Båda föräldrarna har genom det gemensamma gärningsmannaskapet bidragit till att flickorna inte kommer att kunna sätta fler avtryck eller göra sig förevigade på annat sätt. Att försöka använda detta faktum som ett motiv för att försöka framtälla den ena föräldern som ett offer är att skamligt vanhelga barnens minne.
Två föräldrar har varit aktiva i planeringen och genomförandet av avlivningen av sina barn, ett skändligt brott som sedan planenligt ska avslutas med gemensamt självmord. Att be någon ta livet av en är också att ta livet av sig. Att den ena självmördarens del i händelsen på något sätt skulle försvinna eller förminskas för att hon hypotetiskt kan ha ångrat sig den sista bråkdelen av händelseförloppet när händerna väl slöt sig runt hennes hals och tryckte till är en befängd tanke.
Oavsett om hon ångrade sig eller inte så är hennes skuld fram till det ögonblicket och i evighet oförändrad och lika stor som Oskars. Hans del i skulden blir varken större eller mindre av om hon ångrade sig eller inte.
Båda föräldrarna har genom det gemensamma gärningsmannaskapet bidragit till att flickorna inte kommer att kunna sätta fler avtryck eller göra sig förevigade på annat sätt. Att försöka använda detta faktum som ett motiv för att försöka framtälla den ena föräldern som ett offer är att skamligt vanhelga barnens minne.
Två föräldrar har varit aktiva i planeringen och genomförandet av avlivningen av sina barn, ett skändligt brott som sedan planenligt ska avslutas med gemensamt självmord. Att be någon ta livet av en är också att ta livet av sig. Att den ena självmördarens del i händelsen på något sätt skulle försvinna eller förminskas för att hon hypotetiskt kan ha ångrat sig den sista bråkdelen av händelseförloppet när händerna väl slöt sig runt hennes hals och tryckte till är en befängd tanke.
Oavsett om hon ångrade sig eller inte så är hennes skuld fram till det ögonblicket och i evighet oförändrad och lika stor som Oskars. Hans del i skulden blir varken större eller mindre av om hon ångrade sig eller inte.
Det stämmer. Efter fullbordat faktum kan inte rättvisan utan vidare ta hänsyn till om uppsåt som funnits över månader inte funnits en torsdag f.m. och en söndag efter lunch. I mitt WTC-exempel är det uppenbart att den kapare som skulle ångra sig för sin egen del vid 76:e gatan är för sent ute. Sån är kriminaliteten. Förbrytelsens allvar ligger lika mycket i de reella förberedelserna för mord som i utförandet, vilket blir inte minst tydligt när de är två.
En åklagare, liksom polis och förövarna själva, vet mycket väl vilket brott det är som planeras, och vad som är bisaker för att undgå att behöva stå till svars och bära skammen etc. Med tillgång till alla data är det rättsligt sett inga konstigheter. Vilket gör att man kan avgöra vad exakt som borde gå till domstol.
Det finns ingen anledning att lagföra O:s lik för att ha hjälpt H undkomma rättvisan. Och ingen skulle tro sig vinna något värst på att argumentera för H:s sak i det när det finns en huvudåtalspunkt som inte är vidare värst smickrande för henne.