Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Man kan säga att 2015 inte var så strålande men 2017 när O beskrivs deprimerad och sjuk var ett riktigt bra år ekonomiskt. Han kanske lade in en överväxel och jobbade lite för mycket det året?

Dessutom plockade man ut 350 000 i aktieutdelning i april 2017, det var väl när O påstås ha varit som mest under isen med svart mössa och allt.

Det har nog att göra med att han 2014-2016 var partner i EY.

Since then I worked primarily at academia, though my engagements outside acadmia, in 2008-2010 with Svalner Skatt & Transaktion, and from 2010 to 2014 as an external advisor with EY (in Sweden and EMEIA) as a tax consultant was always a part of my life. During a brief period, 2014 to 2016, I was partner at EY. I still maintain a close working relationship with EY, now almost exclusively doing indirect tax training with consultants in the EMEIA region. http://henkow.se/about.html

Det stämmer nog. Fick Agnes diagnosen 2016?

De borde säkerligen haft förmågan att arrangera sina liv med hänsyn taget till barnen, men de verkade ha lappat och lagat i sina liv med allt större osäkerhet och allt sämre mående som följd.

Deras ekonomiska förutsättningar går knappast att jämföra med ensamstående föräldrar till svårt sjuka barn som kämpar resten av sina liv i ekonomisk och social fattigdom för att vara hemma med sina barn.

Som ekonomiskt välbeställda kunde O och H alternerat genom att ta ut full tjänstledighet och semester. Att O kunde ha jobbat på sin eftertraktade professur (som han tydligen inte kunde skjuta på framtiden ens för barnens skull) medan frun var hemma och tjänstledig.

Efter sin professorstitel kunde O vara hemma och H jobbat? Eller skaffat en hemhjälp. Eller assistansstöd några timmar/dag från hemsjukvården för döttrarna? Långtidsplanera. Fanns säkert en hel del variationer. Utom just det de själva valde.

Båda var ju akademiker, vana att ta beslut. Vana att planera och de kunde ha ordnat det mycket bättre för sig, än på det sätt de uppenbarligen levde sista tiden. Men nu gjorde de inte det och allt blev till slut en enda röra av till synes felaktiga och hastiga beslut. Vad vi har fått veta och vad vi säkert alla här har förstått.

Att de båda skulle vara totalt utmattade av att ha 2 sjuka döttrar (som flera verkar anse) tror jag inte beskriver hela sanningen. Det var de själva som drev varandra och sig själva mot undergången och barnen har inte den minsta skuld i detta och det ser inte alls bra ut att i avskedsbrev insinuera att familjedöden är barnens fel..

Med deras löner hade inte ekonomin kraschat efter några månader med till exempel sjukskrivning på deltid för en eller båda föräldrar. Arbetsgivare kan inte säga upp någon pga sjukskrivning under en period. Jag gissar att föräldrarna via försäkringar dessutom hade fått ut mer än bara sjukpenning grundad på sgi. Jag är fullständigt övertygad om att familjen ekonomiskt sett hade klarat av sjukskrivningar.

Jag tror inte heller att oro för att ekonomin skulle krascha var orsaken till att de inte sökte hjälp för sina suicidala tankar.

Det här börjar låta lite som four Yorkshiremen med Monty Python om vem som hade svåraste barndomen.


Allt är ju relativt men förståelsen kanske hade varit större om det hade varit en ensamstående mamma med två ME sjuka döttrar boende i en två i Bandhagen än två välbetalda akademiker i en villa. Men jag tror fortfarande inte att pengar var en drivkraft för tragedin. Jag skulle tro att både O och H hade offrat varje krona för friska barn och livsglädje.

Det fetade, understrukna, stör jag mig på. De var inte suicidala. Dvs inte självmordsbenägna. Det handlade inte om djupa depressioner hos båda föräldrarna där tvångsintag på psyk hade hjälpt att få ordning på deras tankar på mord/självmord. Detta var så otroligt välplanerat. De checkade ut som föräldrar, och de checkade ut sina barn. De kalkylerade, planerade, förberedde i månader. Det är inte att vara suicidal i min bok. Men jag kan ju självklart ha fel.

Nu tycker du tolkar avskedsbrevet fel, de skrev inte att det är barnens fel, det var sjukdomssituationen som drev föräldrarna mot detta vansinne.
Säger inte emot dig när du skriver att de själva drev varandra och sig själva mot undergången. De klarade inte av situationen.

Det tror jag också är helt sant men tyvärr hjälper inga pengar i världen när man inte finner bot eller lindring någonstans

Familjen klarade inte av att vara ledig. Efter sommarlovet blev yngsta dottern trött, för alltid. Efter jullovet var alla döda, för alltid.

Vad hände under loven? Var hemmet en jämmerdal fylld av kritik och utbrott? Visste H om att O avbokade pianospelandet, var det ett gemensamt beslut, det med? Visste M om att hon inte längre skulle få spela, var det hennes eget beslut?

Hur kan ett barn som älskade att spela piano gå från att vara fullt frisk till sjuk och mördad inom loppet av ett halvår?

Familjen hade kopplingar till och med till polischefen i Lomma. Hela byn visste att på Björkvägen, där ligger två minderåriga flickor för ankar, för resten av sina liv? Polischefen visste, barnvakten visste, rektorn visste. Eller var meningarna delade om barnens framtidsutsikter? Var det O (och kanske även H) mot resten av världen?

Om man får veta att ens barn aldrig ska kunna leva ett normalt liv och lika i sina sängar dag och natt, då måste man ju fundera på livskvalitén. Var det så illa i Bjärred? Klarade flickorna inte av hemundervisningen heller? Vi vet att lärare skulle hemundervisa, men hur ofta ställde flickornas undervisning in? Det skulle jag vilja veta. Det borde finnas bokfört på skolan och det borde inte vara någon hemlighet. Klarade flickorna av undervisningen, då fanns det hopp. Alltså måste det vara så att något kring undervisningen felade. Vad?

Ja, du har fel. Du diskuterar helt ut i det blå.

Den största riskfaktorn vid självmord är just depression.

Den kan helt döljas för omgivningen eller låta som i det här fallet från flera källor:
Föräldrarna mådde inte bra. De var depressiva. De var i djup kris.

Men ingen lär ens komma på tanken att de skulle begå familicide.

Det går utmärkt att ha en svår depression utan att hamna på LPT.
Det är först retroaktivt man tyvärr ser hur illa det var.

Kan det ha varit psykosomatiskt det som Moa drabbades av? Hon såg hur allt fokus var på Agnes´sjukdom, hur de letade efter bot, hur hon fick positiv särbehandling, hemundervisning av lärare osv osv. Så hon "blir trött". Och eftersom föräldrarna var så fokuserade på Agnes ME så plockade de direkt detta på Moa också. Steget är inte långt att man sen skaffar Agnes sällskap i hemmet. Jag tror att Moa fick åka med tåget, och att hon var frisk. Hon kanske inte ens hade några som helst trötthetssymptom, utan helt enkelt blev Agnes sällskapsdam. Fan vet. Detta ärende har inte ett rätt nånstans. Dala-mannen begriper man sig på - där var det hämnd som gällde - ultimata hämnden på exet. Detta kommer jag aldrig förstå.