Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Hmm, hur tänker du nu?

Deras avskedsbrev talar ju om att de inte såg någon livskvalitet vare sig för dem eller deras döttrar på grund av döttrarnas sjukdom, om sjukvården hade givit dem garantier för att döttrarna skulle bli helt friska tror du att de hade tagit livet av dem och sig själva ändå?

Är du inne på det snedvridna tänket som florerar i tråden just nu?

Jämförelser med Eklund, Madsen och den där dåren som kraschade flygplanet med 149 passagerare ombord?

Hade de fått vad de ville från sjukvården hade aldrig den här tragedin hänt, det måste väl vara begripligt för alla?

Det måste vara ovanligt att en familj med två småbarn (flickor dessutom) hemma tar in en tonårig kille som fosterbarn.

Glömde lägga med en förklaring gällande orsaksammanhang.
Jag skrev:


Jag skrev:


Jag kopplade som sagt in på självmordspåret:
...och anledningen är följande. För att överhuvudtaget se kvinnors roll inom familicide har jag gått via mfs - dvs maternal filicide-suicide. Mödrar som mördar sina barn och begår självmord för att;

Det finns en intressant kommentar i utländskt material som faller tillbaka på omständigheter kring mödrar och barnmord i Sverige som nog är väl så viktig reflektion (ö-satte för att förenkla läsning då termerna är komplicerade via forskningen, eget ordval):

"I länder där det har funnits effektiv policy för att minska barnmisshandel, t.ex. Sverige (Somander & Rammer, 1991) verkar förekomsten av dödlig barnmisshandel ha minskat avsevärt, medan maternal filicide följt av ett dödligt eller icke-dödligt självmordsförsök förblev stabil eller minskade endast marginellt.
Om ingen skillnad görs mellan dessa typer av maternal filicide så kan inte policy för att minska barnmisshandel och dödligt barnmisshandel krediteras hela måttet av dess effektivitet.

Det faktum att andelen maternal filicide gällande barnmord har rapporterats ha varit relativt stabilt kan tolkas innebära att mödrars filicide i första hand sammanfaller med självmord."
Det måste noteras att många studier ser maternal filicide-suicide primärt som självmord (Alder & Baker, 1997; Alder & Polk, 2001; Bourget & Gagne, 2002; D'Orban, 1979; Nock & Marzuk, 1999; Resnick, 1969).

Somander & Rammer (1991) studerade registrerade fall under period 1971-1980 varav de anser att deras studie stöder Resnicks (1969) där han fann ut att intrafamiljära mord uttryckligen skiljer sig från andra barnmord via förekomst av altruistiskt motiv.
Somander & Rammer rapporterar det enda lösningen på problem som föräldern hade var självmord och för att bespara barnen effekterna så fann de det nödvändigt att ta barnen med sig in i döden.

För att rulla tillbaka till Professor Resnick (kallad familicidens fader då han studerat området i bortåt 50 år) så uppmärksammade Resnick (1969) det faktum att en förälder kan ha haft tankar om filicide-suicide före ett försök, och att det kanske hade varit möjligt att förhindra filicide och självmord genom att inkludera dessa tankar vid bedömning. Innan dess hade filicide-suicide generellt beskrivits som att krävdes närvaro av psykotiska symptom vid tidpunkten för akten.

Han kategoriserad i subtyperna: altruism, misshandel, vedergällning, neonaticide (mord barnets första 24 timmar i livet), oönskade barn och akut psykotisk episod.

Majoriteten av studien sträckte sig över 200 år över världen på 13 språk gällande de som överlevt självmordsförsök.
Resnick drog slutsatsen att psykodynamiken för filicide-suicide var annorlunda än andra
former av filicide, och att självmord snarare än mord var den dominerande kraften i de flesta fall och
att förebygga självmord skulle kanske ha förhindrat filicide.
Resnick vänder således på bladet för att försöka arbeta mer preventivt.

Resnick uppmärksammade att deprimerade mammor med små barn som "har rädsla för att skada sina barn och som överdrivet oroas för deras barns hälsa" var potentiellt farliga när det gäller möjliga handlingar till filicide eller filicide-suicide, även de som öppet uttrycker sådana tankar och planer. Resnick återkopplade till en studie av McDermaid & Winkler (1955) som i sig introducerade konceptet childcentered obsessional depression (CCOD):

"depression, självmordsftankar, en känsla av oförmåga att ta hand om barnet, känslor av värdelöshet och tvångsmässig rädsla gällande barnets hälsa och välbefinnande, inklusive tankar om att något skulle kunna hända med barnet, till exempel döden."

"Denna kombination av symtom kan leda till tvångsbeteende att skydda barnet mot de upplevda farorna.
Dessutom kan den desperata moderns känslor av hjälplöshet och hopplöshet även leda till att hon gör det hon anser bör göras för sitt barn, vilket inkluderar filicide eller filicide-suicide.

Dessa mödrar beskrivs psykoneurotiska, vars psykopatologi generellt inte innefattar schizofreni eller psykos, och deras depression ofta är maskerad varav självmordsförsök och självmordstankar ibland inte tas på allvar av omgivningen, även för läkare."

Fakta ur Schalekamp's avhandling på 456 sidor om man vill fördjupa sig.
http://www.filicide-suicides.com/Master%20Dissertation.pdf

Vill även tillägga att denna nog vet vad han pratar om. Hans diss är dedikerad Maudy Schalekamp (1986-1991) and Emmy Schalekamp (1988-1991) och i inledningen står:

"In one way or another I have been working on this dissertation since August 1991, when
my wife killed our two children and herself. Many people have made it possible for me to reach the
point where I am about to finish this project.
First I want to thank the people who have enabled me to survive as well as I have in the first year after the tragedy, especially my friends Cornelie van Wel, her husband Reinier Rijke, and their children David, Els and Justus who took me into their home for the first six months."

Väldigt troligt. Med passivt soffliggande och gråtande en längre tid, utan initiativ.

Det är självmord med i bilden. Det lär ta på krafterna att hålla skenet uppe utåt om det är både ångest, oro för barn och egen depression. Sen väller det ut väl hemma, troligen när barnen har somnat. Det är säkert ett rollspel inför dem också. Det blir dubbelgard, inte ens ro i hemmet.

Sett till uppgifter kring Hanna så verkar hon inte må bra. På jobbet har det dock gått bra, med facit i hand så kan det ha funnits varningssignaler, det svarar inte chefen på. Sen sägs han bli sämre på hösten och då får Moa diagnosen men ändå planeras det ända fram på vårkanten. Men med sorg i ögonen och smärta när hemsituationen kommer på tal.
ME-gruppen hon tillhörde, vars skapare säger att det var tack vare AÖs bok som allt föll på plats för hans fru. Jag orkar knappt plåga mig genom kapitlet vid gott mod, usch vilken drypande bitterhet.

Hur välartad var den? Det verkar snarare som det skedde allt på slutet. Backar man till vad du inledde med var det nog ett väldigt ältande dess innan med start på hösten. Det brukar vara en hel del grubblande innan beslut fattas. Men då brukar det gå rätt fort och kan som sagt misstolkas med välmående för det ofta månadslånga ältandet är jobbigt.

Hur kommer det sig att dessa två föräldrar, som sägs ha "letat med ljus och lykta" efter bot för sina barn, även utanför Sverige, inte förmådde att söka hjälp för egen del?

Hur kan dessa två initiativrika och företagsamma personer låta bli att söka adekvat hjälp för sin egen (psykiska) ohälsa?

Om det nu var så?

De allra flesta vuxna personer i Sverige vet var och hur man söker hjälp och vård, och de flesta kan bedöma när det är motiverat att söka efter den hjälpen.

De allra festa föräldrar inser att för att kunna ta hand om sina barn på ett bra sätt, så behöver man se till att man själv fungerar.

Men du Reimer - inte kan någon person inom sjukvården ge garantier för att två barn i Bjärred i framtiden kommer att vara friska?
Det är fullkomligt omöjligt!
Inte kan sjukvården garantera något alls - inte ens att du eller jag mår bra imorgon.

När är man sjuk och när är man frisk? Steven Hawkins var svårt sjuk, men friskare och mer klartänkt än de flesta. Är en döv person som jobbar heltid sjuk?
Är en elitidrottare vars ledband stoppar kärriären, men tillåter hobbygymnastik och fullt arbete sjuk?
Eksem som gör att man måste ha handskar som kassörska? Bakfull en måndag och jättesjuuuk?
Gravid? Infertil? Diabetes? Återkommande gikt?Högt blodtryck?

Kom igen - undersöker vi oss alla har vi nog lite små åkommor här och var. Det finns inga garantier för någonting i tillvaron.

Varför skulle just O och H behöva garantier för att inte mörda sina barn?

Och nån inom vården borde ha sagt det till dem.

Jag tror Reimer menade att sjukvården borde ha gett paret allra minst de besked som de ger vem som helst som söker sig till dem. Sjukvården sysslar som bekant med sjuka, så sjuka borde inte komma som en total överraskning.

Jag tror Reimer menade att sjukvården borde ha gett paret allra minst de besked som de ger vem som helst som söker sig till dem. Sjukvården sysslar som bekant med sjuka, så sjuka borde inte komma som en total överraskning.

H och O verkar inte ha gjort någonting rätt...

Tror du? Vad menar du med "gett paret de besked som de ger vem som helst som söker sig till sjukvården"? De verkar ju snarare särbehandlats positivt och inte som vem som helst. Moa fick sin preliminära diagnos inom 3 månader. Enligt PT så fanns dessutom en vårdplan. Trots dessa fakta skulle alltså inte föräldrarna vara nöjda med sjukvårdens bemötande menar du? Gissar du att sjukvården missat något eller har du själv dåliga erfarenheter?

Jag tycker givetvis inte att de skulle ha handlat fel om de hade ett fosterbarn. Min poäng var att det kanske inte är så sannolikt att de hade det. Moa skall ha varit närmast nyfödd - orkar två hårt arbetande föräldrar varav en dessutom enligt uppgift skall ha haft cancer där någonstans dessutom ta in ett tonårigt fosterbarn?