Hon var inte blyg el tillbakadragen.Men skulle nog kalla henne mer introvert och O mer extrovert och detta kunde nog spegls sig i stt han laddade batterierna genom arbete och den stimuli han fick utifrån det.
Men att hon endast har 58 vänner har väl mer att göra med kvalité en kvantitet
Men är inte tillbakadragen och blyg just introverta egenskaper? Eller hur definierar du begreppet?
Tom jag som aldrig har haft Facebook hittar referenser till mig på internet. Sen har rösterna om henne efter hennes död varit mycket få också. Tycker du inte själv att det är lite ovanligt att det finns så lite information om makan? Hon är så anonym. Det får mig att undra om hon var det i sin personlighet också. Blyg, skygg, anonym?
I det här fallet är som sagt allt underligt. Klart att hon kan ha varit reserverad. Nu fanns hon ju tydligen med till och med två Facebook-konton och nåt mera. Inte direkt skygg.
Att ingen släkting eller nära vän varken gjort uttalande i massmedia eller på FB känns normalt så här nära efter tragedin. Märkligare att chefen på LU kommenterat i flera intervjuer.
Jag håller helt med ang att ta mig tusan allt är ologiskt i detta fall. T ex detta med senast sedd, som inte ens är en uppgift som finns på blanketten "Dödsbevis". Är det polisen som skrivit till denna uppgift eller den läkare som undertecknat dokumentet? Varför ens skriva den uppgiften på ett dokument som till folkbokföringen endast ska styrka att personen är död? Någon skrev att det verkade som att det var "ditskrivet" med skrivmaskin. Har polisen/RMV ens en skrivmaskin i sin ägo år 2018? Här är det jag hittat ang hur polisen hanterar personer som ska till rättsmed obduktion (vilka handlingar etc som ska med till RMV). Polismyndighetens riktlinjer om åtgärder vid dödsfall som kanha orsakats av yttre påverkan m.m. https://polisen.se/siteassets/dokument/riktlinjer/riktlinjer-om-atgarder-angaende-dodsfall-som-kan-ha-orsakats-av-yttre-paverkan.pdf
I min värld är uppgiften "senast sedd" något som borde hamna i Fu-materialet, inte på blanketten "Dödsbevis", då någon sådan punkt inte finns på densamma.
Vet du, eller någon annan, exakt hur hans ansökan om befordran gått till? Har någon i tråden begärt ut handlingarna från Ekonomihögskolan?
Jag har bara hört att han ansökt och fyllt i två sakkunniga ”själv”. Jag kan inte fråga personen igen och var för dum för att fråga. Funderade sen om alla kanske inte fyller i sin ansökan och ger förslag på sakkunniga. Fast, det kan ju varande att prefekten hjälpt honom också. Tror ingen i tråden har begärt ut några dokument från LU.
Det där med senast sedd verkar onödigt. Vilken funktion skulle det fylla? Moosky visade t.ex ett dödsbevis (inlägg 34045) där någon setts i livet en dag och anträffats död påföljande dag. Du kan se på blanketten, möjligtvis är det ett tillägg med ”skrivmaskin”. Det som är märkligast med fallet i Bjärred är att två har ett ”senast sedd” men att datum för testamentet inte anses vara ett lämpligt datum för H.
I det här fallet är som sagt allt underligt. Klart att hon kan ha varit reserverad. Nu fanns hon ju tydligen med till och med två Facebook-konton och nåt mera. Inte direkt skygg.
Att ingen släkting eller nära vän varken gjort uttalande i massmedia eller på FB känns normalt så här nära efter tragedin. Märkligare att chefen på LU kommenterat i flera intervjuer.
Nu tycker jag inte ett medlemsskap på Facebook varken är ett tecken på att vara introvert eller extrovert. Jag tänker mer på att man inte hittar spår av henne. Inte på internet, inte bland röster som journalister jagat, i mycket lägre grad än maken i skolprotokoll, inte när familjen jagat behandling. Och beskrivningarna av henne i den här tråden är väldigt vaga. Hon framstår som konturlös, anonym och skygg.
Det verkar som att båda föräldrarna var det. Jag har svårt att se att både jag och min man hade arbetat heltid om våra två pojkar varit så sjuka så länge. Det tror jag gäller de allra flesta familjer i Sverige. Det kostar på i tid och energi att ta hand om sjuka barn. Faktiskt mycket konstigt att ingen gick ner rejält i tjänst.
Ja, det är konstigt. Det blir lite tungrott ibland när det antas att om man skriver något om O betyder det att man menar att det motsatta gällde H. Om jag tycker att O hade mycket jobb att sköta betyder det inte att jag tycker att H bara prioriterade familjen. Dock tycks hon ha anpassat sitt yrkesliv efter att hon fick barn, medan Os karriär tog fart de senaste åren. Och med det sagt: Hon verkar dock inte ha dragit ner på tempot nämnvärt efter att A och sedan M blev sjuka. Arbetsgivaren sade att hon kunde jobba hemifrån så det är en viss anpassning.
Det jag tror utifrån detta är att det kan ha uppstått gnissel mellan makarna där H ville att O skulle dra ner på takten. Det kanske han tyckte att han gjorde genom att ansöka om professur och gå ner 10% i arbetstid.
Nu tycker jag inte ett medlemsskap på Facebook varken är ett tecken på att vara introvert eller extrovert. Jag tänker mer på att man inte hittar spår av henne. Inte på internet, inte bland röster som journalister jagat, i mycket lägre grad än maken i skolprotokoll, inte när familjen jagat behandling. Och beskrivningarna av henne i den här tråden är väldigt vaga. Hon framstår som konturlös, anonym och skygg.
Jag kan också läsa in viss högdragenhet i detta anonyma. I vissa kretsar håller man sig för god för att syssla med Facebook och Instagram. Hon var trots allt nästan 50 år också, vilket kan göra att man inte integrerat sociala medier i sitt sätt att vara social. Utifrån filmen när hon var ung och blev intervjuad tyckte jag hon framstod som väldigt fokuserad och rättfram, dock ej insmickrande eller blyg. Introvert behöver inte inte innebära att man är blyg, bara att man tänker mer än man pratar.
Joo, du har förstås rätt.
Jag tänkte väl mig iofs primärt en anpassad inverterad variant med en enskild förälders egna utblick — övermannad av kraftlöshet och ovisshet, reflekterande tidsnöd och vemod. Sven svenssons barn kanske var för friska (med vacciner och potäter och grejer) så tio som växte på och tänkte leva vidare var kanske mycket mer än han hade vågat hoppas. Brand i proppskåpet kände de nog inte till, men principen är väl densamma i alla tider. Svensson försöker finna orden till någon bön eller psalm, för att hålla tankarna i styr, vilket i princip är bra iofs, men det ser ju ut att signalera obrukbar agens pga för lite reflekterad och adekvat dialog och för mycket fläng utan konstruktiv framförhållning. Chic-chic, ka-dung.
Anyways. Det är ju otäckt när rikspressen efter massor av tystnad plötsligt svänger ur sig artikelserier med blandad tendens som Anders Lindbäck svängde ur sig nattvardsvin. Även om nattvardsvin iofs är bra. Men det borde ju finnas andra sätt att sätta blåslampan i rumpan på rätt instanser, tycker man.
Man får ju då säga att SvD inte lämnade många julkalenderluckor åt sitt öde där.
Hursom så måste ju förstås åtminstone bildade människor som vårt par kunna förhålla sig till det där, även om de nog då redan hade bestämt sig. Men det blev väl inte lättare.
Men om de upplevde det som ett bombardemang av uppgifter som direkt rörde dem och deras flickor så har ju budskapet träffat fel mål, på fel sätt. Då borde ju artiklarna försetts med en informationsfolder stor som en tidningssida, och inte den lilla disclaimern att artiklarna är avsedda att påverka och reflekterar en åsikt som författaren får lov att stå för. Det är skit uti monarkin. Det får ju finnas någon måtta.
Och sen är ju ”min död min”, som det heter i visan, och sjuk är var och en på sitt sätt. Så att öhrström använde sitt gränslösare själv kanske inte bara var av godo. Men även detta borde vårt par kunna fatta iofs.
Deppigt är det när man saknar hopp om framtiden, och kanske inte ens fattar så mycket. Så är det. Det är universellt.
Nu orkar jag inte mer, för stunden. Tack för sammanställningen.
Jag ska se om jag kan hitta en länk jag sprang på. Som är rena Kitty-boken i jämförelse.
Citat:
Ursprungligen postat av develi
Koom tillbaaka till 2019, Lonnrot!
Jag har nämligen funderat kring den extremt svarta synen på framtiden. Att de i nuet var i djup kris, och för mig trolig djup depression, har jag utgått från.
Jag nämnde ett par larmrapporter om bröstcancer gällande hormonbehandling samt betydligt längre recidivrisk de sett vid viss cancer. Det nämndes 15-20 år och lär kunna göra vem som helst bekymrad.
Är man deprimerad är man lättpåverkad om det så gäller scarlataner eller dystra prognoser.
Det är väldigt mycket om ME hela året men jag tittade på december.
8, 9, 10, 11, 14, 17, 20, 27 december: stor artikelserie om ME i svd om allt mellan att FK kräver ideliga kompletteringar och avslår sjukskrivningar och kräver till annat.
Med bl.a rubricering: "Ingen behandling kan göra 15-åriga Johan frisk"
”Min sambo är berövad 99 procent av sitt liv”
Bildrubrik till A*lvegrens artikel: ”Mitt liv som jag kände det har upphört”
Barn- och äldre landstingsråd: "En fjärdedel av dem är helt sängbundna. Att gå ut i trädgården eller promenera med hunden kan vara något som de bara drömmer om. Ofta lever de i princip som levande begravda, i ett ljudlöst mörker."
Alltså inget fel att ME uppmärksammas med jag funderar kring föräldrarna.
Jagar man bot och behandling som föräldrarna gjort när det kommer till ME som är obotbar och snarare blir utmattande att flänga runt - så undrar jag vad man har för syn på resten.
De facto såg de ingen framtid alls värd att leva så de lär ha målat fan på väggen gällande barnen.
Det är 40 000 som har diagnosen. Många rapporter handlar om de som ligger i svarta, ljudisolerade rum. Det är ofta beskrivningar där vuxna lidit av ME i 15-20 år.
Applicerar man detta på barn så lär de bli väldigt galet. Hela ungdomsstiden är borta ända bort i vuxen ålder och sen kanske man tänker ännu längre, att de kommer inte ur rummet alls och det är bättre att dö.
Hanna var medlem i "Databas ME/CFS" sen mars 2016.
Det är säkert ett informativt forum där de kan backa upp varandra, skapat av maken till en ME-sjuk fru - nu i 10 år.
Jag råkade dock få ögonen på ett visst parti som kom upp då jag googlade via nåt tal i maj 2018:
Den där kunskapsbanken har jag läst innan och att hon led råder ingen tvekan om.
Men det är dystert. Jag orkar knappt med kapitlet, det är kvalmigt bittert, varav jag saxade några dystra partier.
Sen så beskriver hon att hon inte är deprimerad (avskedsbrevet) - för det hör inte till ME, det ska man inte tro. Det är inte annat än lidande via ME som gör att man tar livet av sig i Schwiez eller vad man nu väljer.
...Vilket är ett otroligt skevt resonemang eftersom ME med allt vad det innebär verkligen kan leda till depression likaväl som vid andra fysiska sjd; oavsett om det i grunden är fel på immunsystem eller vad det nu rör sig om.
Det säger säg självt om livet ordagrant försvinner, umgängeskretsen krymper till noll i värsta fall och man inte klarar ett dugg till slut att man blir nedstämd och i sin värre form deprimerad.
➤ Det finns således en risk i att överbetona att det endast rör sig om ME-lidande när man vill begå självmord. Risken ligger i att ME då skuggar en faktisk sekundärt utlöst depression som personen behöver hjälp med istället.
Frågan är om man till den milda grad inte vill riskera klassas som psykiskt sjuk såsom debatten ser ut (krigen biomarkör vs KBT) så det aktiverar försvarsmekanismer.
För att få ett sammanhang i det jag skriver har jag saxat vissa delar.
Rapport från 40 kvadratmeters husarrest
Hur gick det till? Hur förvandlades mitt aktiva, unga liv till ett tvårums fängelse? Hur hamnade jag i denna instängda isolering, med ständigt pågående tortyr? När ska den ta slut?
Jag har svår ME/CFS – ett fängelse i dubbel bemärkelse. Jag är fast i en kropp som inte fungerar, helt slagen till marken av sjukdom."
"för femton år sedan fick jag en infektion, och sedan blev jag bara aldrig frisk. I stället blev sjukdomen mitt fängelse." (..)"Mitt fängelse består i att min kropp är fast i sjukläget – jag blir aldrig frisk."
"Och kroppen blev sämre och sämre, i en sorgesam nedåtgående spiral, som slutligen landade i 24-timmars-arresten."
" Mitt liv har tagits ifrån mig. Mina drömmar om kärlek, familj, jobb, vänner och nya resor är alla krossade."
Någon har sagt:
”ME/CFS takes your life away, but it doesn’t have the courtesy to kill you”."
"Om mitt liv hade tagit abrupt slut för femton år sedan, hade många, många dagar av outsägligt lidande sparats."
Ja, det är konstigt. Det blir lite tungrott ibland när det antas att om man skriver något om O betyder det att man menar att det motsatta gällde H. Om jag tycker att O hade mycket jobb att sköta betyder det inte att jag tycker att H bara prioriterade familjen. Dock tycks hon ha anpassat sitt yrkesliv efter att hon fick barn, medan Os karriär tog fart de senaste åren. Och med det sagt: Hon verkar dock inte ha dragit ner på tempot nämnvärt efter att A och sedan M blev sjuka. Arbetsgivaren sade att hon kunde jobba hemifrån så det är en viss anpassning.
Det jag tror utifrån detta är att det kan ha uppstått gnissel mellan makarna där H ville att O skulle dra ner på takten. Det kanske han tyckte att han gjorde genom att ansöka om professur och gå ner 10% i arbetstid.
Min enda poäng är att jag tycker det är mycket underligt att ingen av föräldrarna drog ner på takten rejält med tanke på att de hade två sjuka barn under lång tid.
Min enda poäng är att jag tycker det är mycket underligt att ingen av föräldrarna drog ner på takten rejält med tanke på att de hade två sjuka barn under lång tid.
Kanske föräldrarna -eller i alla fall en föräldrar -visste att barnen inte var så sjuka. Då behöver man jo inte dra ned. Eller att sjukdomssymptom var på ett sådant sätt att man inte behövde att dra ned. Vad ska man dra ned på när flickorna fungerade någorlunda normala hemma och det var bara i skolan det strulade. Det som är konstig är då att man döda alla inklusive sig själv därför att allt är meningslöst.
Hänger inte ihop. Antingen man var förtvivlad och hade då försökt att få den bästa expertisen i område och prioriterad barnen. Eller det var något annat. Men att dessa två ska vara så inkapabel att skaffa hjälp om de hade velat det - det tror jag inte på längre.
Jag har bara hört att han ansökt och fyllt i två sakkunniga ”själv”. Jag kan inte fråga personen igen och var för dum för att fråga. Funderade sen om alla kanske inte fyller i sin ansökan och ger förslag på sakkunniga. Fast, det kan ju varande att prefekten hjälpt honom också. Tror ingen i tråden har begärt ut några dokument från LU.
Det där med senast sedd verkar onödigt. Vilken funktion skulle det fylla? Moosky visade t.ex ett dödsbevis (inlägg 34045) där någon setts i livet en dag och anträffats död påföljande dag. Du kan se på blanketten, möjligtvis är det ett tillägg med ”skrivmaskin”. Det som är märkligast med fallet i Bjärred är att två har ett ”senast sedd” men att datum för testamentet inte anses vara ett lämpligt datum för H.
Att han föreslog sakkunniga är inte konstig. Det är ändå någon nämnd som måste fastslå dessa.
Frågat mig själv varför man inte begär ut dokument via offentlighetsprincip. Att göra det kring skolprotokoll, betyg, anställningsform och bisysslor - istället för att gissa och spekulera här. Frågat mig det själv. Tror det är svårt att förbli anonym. Och är rädd för repressalier.
Kan SC vara en hemsidebyggare som tagit hand om makens hemsida?
Kanske. Men varför skulle O anlita en gammal banansäljare att bygga hans hemsida? Och varför skulle man gå via fruktmannens nummer för att komma i kontakt med O?
Det är så här det blir när ingen ny information kommer fram i tråden. Man blir sjuk i huvudet och börjar leta efter allt som kan skulle kunna vara av intresse eller fungera som konspirationsmaterial. Plötsligt sitter man och stalkar en pensionerad grönsakshandlare istället för att duscha.