Citat:
Ursprungligen postat av
grelin1999
Både SD och AFS har hur mycket som helst de kan använda sig av. Ändå lyckas de inte. Om de misslyckas är det främst deras eget fel.
Jag har börjat läsa om den historiska teorin om starka män som driver historian, som var populär under 1800-talet och fram till 1945. Ledaren skulle, enligt bland annat Weber, vara karismatisk. (
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Great_man_theory)
Det tycks mig som att Palme var en sådan och möjligen Reinfeldt. Har man en sådan kan man förändra historian. Har man ingen står man och stampar.
Defaitismen inom AFS är påtaglig med gnäll om att media inte ger dem tillräckligt utrymme.
Hitler fick heller inget utrymme men han blev ändå vald.
Känner själv inte det är så mycket lönt att diskutera i tråden längre, då det verkar som att den mest populära idén bland annat är... Att döpa om AFS till "svenska Folkpartiet".

Som om det är där problemet ligger.
Jag avvaktar och ser vad som händer med AFS istället. Har inte alltför stora förhoppningar men vem vet.
Jag håller med. Jag ser hur AfS gnäller och raljerar på twitter över att de inte får hyra någon lokal i Sverige och att all svensk media systematiskt ignorerar och tiger ihjäl dem. Jo, det är synd, och man kan tycka att det inte borde vara så, men nu är det så och det är den verkligheten man måste förhålla sig till. Vad ska man göra åt saken? Hålla torgmöten och hoppas på att svensk msm plötsligt ändrar sig och ger AfS den uppmärksamhet de desperat och akut behöver? Det kommer inte att hända.
Man verkar vara väldigt naiva och hysa en stor tilltro till att systemet någonstans och på något sätt faktiskt fungerar (som man
tror att det en gång var avsett att fungera. Faktum är att systemet fungerar precis som det ska fungera och var tänkt att fungera från första början.) och att det faktiskt finns någonslags "rättvisa", rimlighet och förnuft, att man till slut kommer att lyckas och segra eftersom man helt enkelt har rätt och har goda argument.
AfS var med några undantag väldigt old school och retro i sitt valarbete inför riksdagsvalet. Trots att kärnan bara består av unga människor så var helhetskänslan mer politiskt kampanjande från mitten av 1900-talet än modern och intelligent assymetrisk "gerillapolitik", som förmodligen är det som krävs för att
kanske få genomslag när man är en obskyr och marginaliserad rörelse som har hela systemet emot sig.