Citat:
Ursprungligen postat av
develi
En manlig mercy killer Familicide i nyare tid:
Återvänder man till SS i Anundsjö, så verkar han av sin bekännelse att döma ha drabbats av svaghetskänsla och vemod inför uppgiften att driva gården med avkastning i ur och skur och se till de många barnen. Såvitt man förstår så bygger dådet på oviljan att låta det de hade haft degraderas och upplösas. Framför allt SS:s bild av detta förstås.
Nu vet man ju inte om SS (eller hustrun) drabbats av första demens, eller ngn krämpa, elelr annan motgång, som skapat oro. Eller om det funnits ngn aspekt kring hur paret fungerade ihop givet hushållets förändring och barnens uppväxt. Men såvitt man kan ana så är det inte av agg eller missunsamhet som han slår ihjäl dem, utan av att oron för risken att misslyckas med hem och gård plågar honom, möjligen paranoian hos en ”utsläpad far”. Han vill att allt ska förbli som det är just då. I hans fall framstår det inte som ett verkligt ställningstagande (som kanske hos Dr. Paul), utan som en panik som inte lämnar honom. Och kanske lite som en reglering av djurstammen vid extremt väderomslag. Det framstår lite som ett klassiskt ”stollaryck”. Han har låtit fruktan för förlusten ta överhanden, och in kommer vemod och egenmäktiga (över-)kompensationer för upplevda brister. Han vill först bara ta sitt eget liv, men sen när han förstår hur ”ledsna de kommer bli” och att barnen riskerar spridas för vinden så tar han alla med sig.
Provinsialläkaren som undersöker honom vill klassa honom som otillräknelig. Men domstolen avgör att med allt i beaktande så bör han ha insett gärningens lagvidrighet. Vilket naturligtvis är helt korrekt. Han begär också stupstocken själv.
Det finns ett moment där, hellre döden än vanära. Brottet begås i en bemärkelse för brottets egen skull: lagvidrigheten ses som det enda fönstret ut ur situationen. Annars förlorar han kontrollen över Tiden. Han ”slår av strömmen” när tåget är mitt ute på den svaga bron. Han checkar ut. Och tar hela teatersällskapet med sig. För att inte svepas åt sidan av okända krafter. Han bemäktigar sig situationen genom att förstöra ”situationen” i samma moment som den rinner honom ur händerna.
Enligt protokollavskriften varnar SS själv i sina sista ord för ”girigheten” som roten till det onda, och att hans förvillelse började i fruktan för fattigdom och vanära. Huruvida det är en efterhandskonstruktion eller inte framgår ej, men det är ju en rimlig tolkning. Svensson vill inte förlora det han har. Han anges som aktad kyrkvärd. Synden ligger i att gå sin egen väg och sätta sig själv framför det gemensamma bästa.
Sen undrar man ju då ändå exakt vart skon klämde i hans fall. Han borde ha sett om sitt hus tidigare verkar det. Kan man inte själv så tar man väl hjälp? Eller emigrerar...? Fast det var ju det han gjorde, på ett sätt.