Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Lika säker som när du med bestämdhet påstod dig veta hur det stod till med HB´s släktförhållanden? Eller beträffande testamentet.

Jag är 100 % säker på att du har fel i ovanstående påstående, Elli09. Och jag har goda skäl att våga hävda att så är fallet.

Va? Jag skrev att HAN i så fall var duktigt snurrig, men jag antar att du medvetet misstolkar, eller? Det är möjligt att man vid Ekonomihögskolan själv kan föreslå sakkunniga men det är Lärarförslagsnämnden som bestämmer vilka som ska ingå i den gruppen. Jäv får t ex inte finnas.

Det är väl ang kusin som är felskrivet, annars stämmer väl övriga uppgifter relativt väl?
La in hakparentes med fetmarkering.
Det andra som Solglittret ifrågasätter är väl inte nåt som Elli09 ens säger?

Elli09 hade även fel om bouppteckning, husförsäljning, testamenten osv.

Rockkungen kom också med många milt sagt befängda påståenden men hade också en del information som faktiskt stämde.

Man skall nog ta många saker som många skriver i tråden med hela paket salt.

Jo tack men det är inget slit. Det finns en grund att stå på (vana att läsa forskningsmaterial) men familicide-filicide är nytt och väldigt intressant när det kommer till det komplexa gällande psykets dynamik och vad det rör sig om bakom kulisserna.

Jag SKA baka in Oskar för de är givetvis två i Chorea Macchabæorum.

I den här artikeln tycker jag att man kan hitta några intressanta insikter.

https://www.theguardian.com/lifeandstyle/2002/jul/17/familyandrelationships.childprotection

För det första begår kvinnor i stort sett aldrig familicid men däremot ibland filicid även om det har blivit ovanligare med kvinnliga förövare i takt med att det blivit svårare att få tag i lämpliga läkemedel (barbiturater) och psykvården blivit bättre.


När kvinnor mördar sina barn är det nästan alltid på grund av att de upplever att barnens framtidsutsikter har blivit förstörda. De dödar nästan aldrig någon annan vuxen.


Angående manliga mördare fann jag särskilt detta intressant - han kan uppleva att han, genom att ta sitt eget liv, odödliggör sig själv och barnen.


Angående det som jag och flera andra har fört fram angående sambandet med samhällsklass så verkar de intervjuade experterna hålla med om att familicid i arbetarklass sker av andra orsaker.


Slutligen poängteras hur otroligt svårt det är att förutspå familicid eftersom specifika varningssignaler ofta saknas.

Jag tror att Hanna var förtvivlad kring barnens sjukdom och att hon hade tankar kring självmord och utökat självmord.

Men jag tror faktiskt inte att hon verkligen hade mördat barnen i slutändan om inte det hade varit för Oskar. Hon kan ha varit den som först uttalade tanken men jag tror aldrig hon hade kunnat genomföra det på egen hand.

Jag tycker att Oskar passar utmärkt in i bilden av mannen som har en slags revanschtanke - därför var det så viktigt att boken skulle testamenteras bort, därför var det så viktigt med hemsidan och momsskriften.

För att förtydliga så ser jag hur Hanna kan ha varit medskyldig i tanke och planering. När det kommer till själva morden är jag personligen helt övertygad om att Oskar genomförde dem. Jag tror att han, precis som det beskrivs i artikeln, höll allting inom sig tills det kokade över.

Därför tror jag också att en förälder tänkte på barnen - Hanna - och en person tänkte minst lika mycket på sig själv - Oskar.

Exakt. Det är just detta.
1. Man kan försöka dyka in i forskningen kring detta fenomen könsrelaterat. Vi har en ledtråd och det är deras förklaring till anhöriga via brevet om tjejernas sjukdom, upplevt lidande innan (djup kris) och deras dystra hypotetiska syn på framtiden - sk inbillad barmhärtighet (mercy, altruism).

2. Utröna det lilla som finns kring respektive person, var och en för sig.

3. Sen fundera kring det du tar upp: Förstärkt fenomen pga relationen, vad de båda skapar ihop (1+1=>2). Påverkar varandra, förstärker på gott och ont. Allierandet.

Jag funderar även kring altruism som begrepp, drivkraft och ur ett tidsperspektiv:
- Positiv (omtänksamt, driftigt, välvilligt, snällt). Kraftfullt, kreativt och full rulle. Positiv jakt.
- Mindre positiv (överdrivet, utopiskt). Kommer inte till ro, aldrig nöjd, ständig oro, sugande destruktiv. Besvikelse vid nederlag, ingen acceptans. Negativ jakt.
- Malign (dystert, utan hopp). Den svarta "omsorgen". Modern ser barnet som en enhet bortom spädbarnsåldern. Mercy killing. Personen inbillar sig göra gott som slutlösning. Det gör även en självmordsbombare..

➥ I detta kan man även applicera en destruktiv relation bland vuxna, hur patologiska bindningar skapas över tid, påverkar varandra negativt med ursprung i det goda. (positiv, mindre positiv, malign).
Var och en - enskilt eller utan kristillstånd - så kan personerna fungera som vanligt, men det ligger vilande i personligheten att riskera flamma upp (gamla trauma, inkompetens copingstrategier, latent störda beteenden).

➥ Depression har även tre faser (mild, moderat eller svår). Dess innan finns den mer diffusa nedstämdheten (sänkt stämningsläge), att vara ledsen. Mer lättväckt vid problem hos vissa men hanterbar. Kan ligga latent och blomma upp.

I depressionen riskerar det kognitiva att påverkas, hur man hanterar och ser på tillvaron. Ju mer depressiv, ju mer svartsyn ända bort till djup melankoli. Det är både externt och internt påverkbart.

Precis som du reflekterar kring:

Barnen är i centrum - det är föräldrars gemensamhet som bildar unionen familj:

När omsorg (kopplat till alutistiska begreppet) skenar kan det i all välmening bli både kvävande och krävande. Här har det uppenbart nått en nivå som malign (farlig, dödlig).
I det här kan man även se könsrollerna - manligt skydd, family provider, utåtriktat och kvinnligt omvårdande, inåtriktat.

Hur stod planeterna när de föddes och sen gifte sig? Just kidding.

Jag tror som sagt att triggern är Moas diagnos då den överensstämmer med föregående barns sjukdom (krisrelaterat), samt tidsaspekten som de uppger i brevet. Men jag tror inte det menas superaktiv planering utan snarare att i detta samband så går luften ur och den vidriga lösningen i hopplösheten börjar diskuteras.

Efter din gedigna genomgång av framför allt mammor som mördar sina barn så undrar jag om du fortfarande fördömer min tanke att Hanna kan har varit uppfylld av oro och ångest för barnen (jag har skrivit "förtvivlad" just här men i andra inlägg beskrivit att jag tror på underliggande ångestsjukdom hos Hanna) medan Oskar kan ha drivits av delvis andra saker? När jag skriver "tänkte på barnen" så menar jag åt det sjuka hållet, överdrivet, ångestfyllt. När jag skriver "tänkte på sig själv" så menar jag en ilska, en bitterhet över att inte kunna leva som man tänkt, uppfylla sin potential som åtminstone omgivningen verkar ha uppfattat som närmast obegränsad.

Jag tar alltså inte ifrån Hanna sin skuld i tanke och planering jag tror bara att hon inte var lika handlingskraftig som Oskar. Jag tänker också att man kan ha infallsvinkeln att de inte var så tighta utan att det fanns konflikter. Jag tänker att Hanna kan ha tjatat och gnällt, kanske klagat på Oskar för att han arbetade (för) mycket. Tillvaron måste ha känts som pest och då tänker jag att de också kan ha förpestat den för varandra.

Jag vet att du inte uppfattar Oskar på samma sätt som jag utifrån den information som finns men om man tittar på litteraturen och vad manliga mördare drivs av så är det i mycket högre grad "aggressiva" motiv eller en förlust av status än i kvinnornas fall.

Vad är dina tankar om Oskar?

Det behövs väl kli’niker för att rådda i sakerna.
Altruism förstått som nåt general- eller paraplybegrepp är bara en definitorisk och ideologisk lek bland motsatser och ytterligheter. Om altruism ska ha en vits så finns det ett behov här och nu. Vilket f.ö. vanligen är behovens modus. Men värdet av något som kallas altruism är inte ensidigt, utan flersidigt, mångsidigt. Men för att inte narcissisterna ska ta altruismen som gisslan så måste ju värdet av handlingen till sist avgöras av samhällsgemenskapen. Vill man mata fåglar behöver man sällan tveka. Men lagen är samhällsgemenskapens regelbok, och denna anger att man inte dödar folk ens om man blir tillfrågad, för vi fipplar inte på det området — för risken för missbedömningar, dumhet, bedrägeri och missbruk är för stor. Vi har ett sjukhus i stället. Det är alltid öppet. Come as you are.

Paret i Bjärred har inte gjort detta för barnens bästa, så som de tidigare har kört dem till pianolektioner eller lagat mat eller läst läxor med dem. Eller rest runt för att hitta en bot.

De har snarare gjort det för att de inte klarar av att vara mer altruistiska.
För att de inte vill att barnen ska se dem misslyckas.
De har gjort det för att de inte sett någon vits med altruismen och inget hopp (om att leva på ett visst sätt). Altruismen kokade torrt (trots att man kan hävda att det är precis det den inte kan göra...).
De har i bästa fall gjort det för att de ändå inte kunnat se sina barn i ögonen.

Och varianter på det. Tror jag.

Altruism är om man så vill (nu hittar jag på lite själv) att ta precis rätt beslut givet förutsättningarna. De tog fel beslut. Så enkelt är det.

Jag tror man för sin egen skull (och kanske till viss del för altruismens) bör befria altruismen från nån låtsasfäktning mellan kyrka och parti. Och annat.

Och: att döda sina (kanske ej helt små) barn av altruistiska skäl är en självmotsägelse. Om inte Djinghis Kahn knackar på dörren. Och några sådana fall, där man som förälder kanske för en gångs skull kan tro sig vara mer välunderrättad än eftervärlden eller närmaste nattöppna och fungerande tingsrätt.

Går man runt och gör saker av ”altruistiska skäl” så är det varningsflagg på det att man inte har det vett som krävs för att ta goda (och alltså altruistiska) beslut, som ofta tas i grupp/institutionellt, ty det är ju gemenskapen som ska främjas, inte petit moi.

Endast den som har huvet ngt litet på skaft lär på egen hand ha det förstånd som krävs för att i det mesta bete sig mer eller mindre ”altruistiskt”, snarare än mer eller mindre motsatsen. Lyckligtvis går det ofta ändå. Till betydande del tack vare altruistiska strukturer. Gudskelov.


Med reservation för lidande...
(Och för kanske mammor och spädbarnsfall mm som ligger utom mitt reservat.)

Jag tänker likt dig, att föräldrarna kan ha dragits mot detta och deltagit i detta med olika ingångsvärden och olika triggers och olika känslor. Sen eftersom man anger att tanken/planeringen funnits under flera månader före dådet kan det ha skett förändringar också. Där måste dessutom ha funnits visst mått av tillfälligheternas spel, att fel saker, små eller stora, inträffade vid fel tidpunkt. Och som du skriver tror jag det också måste ha förekommit konflikter. Oro, trötthet, sjuka barn, stress och depression leder alltid till känslomässigt strul och att man är labil, lättkränkt, lättirriterad och har svårt att sortera tankar och trötthet minskar drastiskt!! en människas impulskontroll. En problematisk anknytning till barnen borde också ha kunnat innehålla konflikter och vi vet inte heller hur relationen mellan syskonen var. Barnen verkar ha varit väldigt välanpassade, men inom familjen kan det ju ha funnits vanliga preteen-bråk osv. Om föräldrarna inte var så flexibla hade de kanske svårt att hantera flickornas känslor, som kan ha varit mycket ilska också. Kanske M som inte varit sjuk länge var mer känslomässigt utåtagerande och inte bara anpassade sig. Yngre syskon brukar vara lite friare i sitt sätt mot föräldrar.

Efter din gedigna genomgång av framför allt mammor som mördar sina barn så undrar jag om du fortfarande fördömer min tanke att Hanna kan har varit uppfylld av oro och ångest för barnen (jag har skrivit "förtvivlad" just här men i andra inlägg beskrivit att jag tror på underliggande ångestsjukdom hos Hanna) medan Oskar kan ha drivits av delvis andra saker? När jag skriver "tänkte på barnen" så menar jag åt det sjuka hållet, överdrivet, ångestfyllt. När jag skriver "tänkte på sig själv" så menar jag en ilska, en bitterhet över att inte kunna leva som man tänkt, uppfylla sin potential som åtminstone omgivningen verkar ha uppfattat som närmast obegränsad.

Jag tar alltså inte ifrån Hanna sin skuld i tanke och planering jag tror bara att hon inte var lika handlingskraftig som Oskar. Jag tänker också att man kan ha infallsvinkeln att de inte var så tighta utan att det fanns konflikter. Jag tänker att Hanna kan ha tjatat och gnällt, kanske klagat på Oskar för att han arbetade (för) mycket. Tillvaron måste ha känts som pest och då tänker jag att de också kan ha förpestat den för varandra.

Jag vet att du inte uppfattar Oskar på samma sätt som jag utifrån den information som finns men om man tittar på litteraturen och vad manliga mördare drivs av så är det i mycket högre grad "aggressiva" motiv eller en förlust av status än i kvinnornas fall.

Vad är dina tankar om Oskar?

Vad skriver du om? Altruism som definition eller vad vill du ha sagt?
Ibland vore det väldigt bra om du kunde hålla dig mer riktat, mindre utsvävande och diskutera fallet.