Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

"...hittades nedbäddade i sins sängar..." ?
I så fall måste ju H ha begått självmord i sin säng. Eller att hon gjorde det någon annanstans och att O bäddade ner henne i sängen efteråt.

Familjesituationen var ansträngd eftersom två barn var sjuka. Hur ansträngd begrep uppenbart ingen:
Familicide hör nämligen inte till vanligheterna och lär knappast vara det som man i första hand tänker på.

Det som snarare borde skett i efterklokhetens tecken vore mer föräldrastöd i aktuell situation men det är väl knappast skolans huvudansvar. De borde ha varit hos en psykolog. Det borde nog en hel jäkla massa saker med facit i hand.
Att de sen drog sig undan underlättar väl knappast heller för anhöriga, vänner eller kollegor.

Ska skolan göra orosanmälan där det funnits ett engagemang från båda föräldrarna via möten att försöka ordna för döttrarna?
Där föräldrarna uppenbart betett sig funktionella då inte ens deras arbetsplatser reagerar mer än på bas av att det finns jobbig situation med sjuka barn. Där lärare haft insyn i hemmet och inte uppfattat nåt direkt avvikande via varken barnen eller föräldrarna? Där det fanns läkarintyg?

Du tycks blunda för hur extremt ovanligt familicide är, att de höll uppe en fasad, när du går på i ullstrumporna och kommer med dina retroaktiva superlösningar.

Det de ändrat på är om frånvaron är högre än 20%.

Finns det inte en antydan till ett antingen—eller-tänkande här: man har anat vad det rör sig om eller vad det kan innebära, men man har kört på som vanligt med en underliggande tanke att om de verkligen skulle visa sig så sjuka så tar vi livet av oss allihopa? I stället för att verkligen anpassa sig till flickornas behov omedelbart (oavsett diagnos)?

Det kräver ett visst mindset och en övertygelse att ett sådant ödets dråpslag egentligen är otänkbart.

Man underkastar sig en krävande ordning under förutsättningen att det måste betala sig och sluta väl, och förbereder sig inte för andra alternativ än en halvtänkt utplåning. När man nått förbi vägs ände.

Det var en tankeidé. Använd den om det går.

Man kan misstänka att sjukdomstillstånden (i väntan på slutgiltig bekräftelse) är skambemängda i ett eller annat avseende... De vill hålla det för sig själva.

Men det lär ju bero mer på vad de tycker det betyder än på sjukdomen som sådan.

Då är det dags för dig att öppna ögonen och gå tillbaks där jag beskriver att jag tror att en eller båda av föräldrarna hade en personlighetsstörning i botten och att de båda led av depression. Dvs varsin eller en psykisk störning och varsin psykisk sjukdom som tillsammans fick dem att tro att de gjorde något bra när de dödade sina barn och sig själva. Enligt mig betydligt mer stört att kunna inbilla sig än att "bara" ha en önskan om att putsa fasaden, en önskan de delar med de flesta människor.

Det ifrågasätts inte om man kan strypa eller kväva sig - det ifrågasätts om någon kan göra det utan att utredningen kan finna tecken på hur det gjorts.

Att polisen efteråt skulle vara osäker på om Hanna dött enbart av strypning eller med samtidig kvävning.

Det borde inte utredarna haft svårt att fastställa om H hade gjort det själv med rep, bälte eller plastpåse - för då hade det funnits tydliga tecken.

Om någon däremot trycker ner en persons ansikte och samtidigt håller händerna hårt om vederbörandes hals - uppkommer ibland den tolkningssvårigheten polisen här beskriver.

Instämmer!
Missan har dels berättat vem hon på riktigt är och dels varit Moas pianolärare och träffat alla de som bara omnämns med sina initialer här. Hon har varit ärlig med att berätta vad hon upplevt och vad hon tycker.
Ögonvittnesskildringar. Helt ovärderliga för oss som annars bara har refererade hårda faktauppgifter på ett papper.

Ett enormt värdefull vittne för oss som vill försöka förstå lite mer.
Det är precis som alla andra självupplevda vittnesmål, en bild av hur den som den som berättar uppfattat det hela och inget annat. Men det vet alla förnuftiga människor som har intresse av att inte bara få sin egen version av verkligheten bekräftad.

Sanningen är nog Missan, att hade du bara berättat det som dina belackare ville höra dig säga, så hade du höjts till skyarna. Du rackar ner för mycket på deras "oskyldighetskandidat" och berättar inget tillräckligt negativt om den de vill ha som bov.

Men fortsatt berätta för oss som vill höra - dina åsikter och vittnesmål ÄR värdefulla.
Låt ingen jaga bort dig från oss andra.

Det stod inte "vi står inte ut med att se Agnes lida längre".

Det stod klart och tydligt att ett liv med ME eller ett liv som förälder till ett barn med ME aldrig någonsin kan ha en egentlig mening.

Inte att det är för plågsamt utan att det är meningslöst.

Tur att de flesta människor inte resonerar på det sättet.

Ok, du tänker så.

Det stod klart och tydligt att ”Ingen av oss kommer någonsin leva något liv med egentlig mening." Exakt vad detta innebär kan vi bara spekulera om eftersom vi inte fick ta del av hela avskedsbrevet, men att ME ingår i det tror jag också. ME med en symtomatologi som kan ge upphov till långvariga och stora funktionsnedsättningar som svaghet trötthet och utmattning men också ledvärk, feber, migrän, magsmärtor, ljud- och ljuskänslighet, depression och ångest.

Personligen har jag svårt att föreställa mig ett större lidande eller plåga än att leva ett liv utan någon egentlig mening, alldeles oavsett vad det beror på. Att ha uppfattningen om att mina barn inte skulle göra det är fasansfull.

Den uppfattningen tror jag att du kan dela med mig. Med den konstitution du, jag och de flesta har hade vi försökt att göra det bästa av det ändå och glatts även för små framsteg eller korta stunder av välbefinnande som vi lyckades skapa för våra barn. Men det hade inte varit lätt och många i samma situation överväger ibland att ge upp, i tanke, men aldrig i handling.

Kan man inte begå självmord i en säng eller vad far du efter?

Jag håller med om att ingen ska jagas bort från den här tråden. Allas synpunkter ska få komma fram och så även Missans. Jag tror inte heller att någon här i tråden har en annan uppfattning om det. Sen får såklart Missan stå ut med att man har synpunkter på hennes slutsatser och försöka lära sig hantera att andra drar andra slutsatser än henne, särskilt med tanke på att hon grundar sina slutsatser på erfarenheter om Moa innan hon blev sjuk och innan föräldrarna börjat planera för morden.

Problemet som jag ser det med Missans uppgifter är inte Missan själv, utan att hennes uppgifter utnyttjas av de som gärna vill ifrågasätta den kriminologiska, medicinska och pedagogiska expertisen och försöker därför överdriva betydelsen av uppgifterna. Åter igen, Missans knappa uppgifter härstammar från innan Moa blev sjuk, innan familjen föll, 8 månader innan föräldrarnas mord.

Jag blir lite nyfiken på vem du menar som är "deras oskyldighetskandidat" som Missan rackar ner på och vilka det är som har denna "oskyldighetskandidat"?

Oavsett om du deltagit i tråden sen dag 1 så har pressträffen skett 11 december.
Att det sen finns mängder att falska pm, spekulationer, påståenden och annat är jag fullt varse om. Vissa favoritrekommendationer som gynnar den egna subjektiva åsikten likaså.

I huvudsak ifrågasatter jag två saker.
1. När man påstår att H mördades när det likaväl går att begå självmord via strypning.
2. Att O mördade henne då det öht inte framkommer.

Den slutsatsen går nämligen inte att dra utifrån given information.
Däremot kan man tro. Det står var och en fritt. Låter det inte trovärdigt lär det bli ifrågasatt då det är ett debattforum.