Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Gottfrieskliniken ligger ju i Västra götaland, Mölndal. Enligt polis är det en skånsk läkare vilket jag snarare tror ska indikerar län.

Visserligen är Gottfries själv född i Skåne men det mest rimliga borde vara att polisen inte direkt ville nämna sjukhuset vid namn men ändå rätt del i landet.

Du har inte riktat frågan till mig, men jag tycker ändå att man kanske bör tänka lite på vad ordet ”sjuk” i den här tråden har handlat om när det gäller A och M. Därför svarar jag dig.

Benämningen ”sjuk” i detta sammanhang handlar om att ”barnen var så sjuka att deras föräldrar inte kunde se något framtida liv i egentlig mening för någon av dem ” - citerat ur föräldrarnas avskeds/förklaringsbrev.

Det handlar också om att dessa båda barn skulle varit så sjuka att de inte kunde ta sig till skolan för att närvara vid en enda lektion, praktisk övning, lunchrast eller klassträff.

Att någon diskuterar kring om ett barn på grund av sjukdom inte anses ha något egentligt liv eller kunna närvara ens en liten stund i skolan borde betyda att detta barn är väldigt, väldigt sjukt.

Det borde inte vara något som går att dölja för en erfaren lärare som exempelvis ”Missan27” även om hon träffade Agnes vid bara ett tillfälle. Missans övriga information om Agnes härrör sig ju också från saker som Moa berättade om Agnes.

Någon som suttit bredvid en pratglad liten tjoa-Moa under många timmars pianoövande och småpratande på tu man hand kan nog bilda sig en rätt bra uppfattning om hur denna flicka mår. Speciellt om det är en lärare med många års erfarenhet av barn i den åldern.
När samma lärare sedan träffar flickans syster, går det nog också rätt snabbt att bilda sig en bra bild av Agnes.

Missans personliga observationer med fokus på barnen och hennes beskrivning av att hon inte uppfattat töserna som allvarligt sjuka, är faktiskt en av de få bekräftade ögonvittnesskildringar/uppgifter vi har i denna tråd. Jag tycker därför att Missans uppgifter både är värdefulla och intressanta. Det är onekligen lite uppseendeväckande om dessa, enligt ovanstående definition, svårt sjuka flickebarn, skulle uppfattats som fullt friska.

Man kan inte se på en person om den har ME eller inte om man inte i princip lever ihop med personen.
På flera av de drabbade går sjukdomen i skov. Det finns bra dagar som de ev. kan komma ut och göra något men de får betala för det efteråt sedan har de sämre perioder då det är ljudlöst, mörkt rum som gäller. Värken kan även vara outhärdlig för vissa.
Hävdar man stenhårt att flickorna var helt friska så tycker jag man förminskar tjejerna och deras lidande. De är inte sjukdomen men sjukdomen är en del av flickorna.

Hur sjutton kan du överhuvudtaget komma på ideen att det skulle vara en ”kränkning” att fundera över differentialdiagnoser på någon vars diagnos inte är behandlingsbar eller har en enda verifierbar biologisk markör?
Postaren ”NilsHit” som du anser kränker barnen, nämner inte med ett ord att barnen inte skulle kunna lida av något annat än ME. Du tolkar det direkt som att barnen då inte skulle ha haft några besvär alls.

Det vore väl fantastiskt om barnen redan under livet hade träffat någon som kommit fram till att de led av något som skulle kunnat behandlats och botats. Till exempel om de led av psykiatriskt sjuka obehandlade föräldrar vars behandling kunde gjort hela familjen frisk. Eller om barnen hade haft utmattningssyndrom, ofta förväxlat med ME, eller depression där det i båda fallen finns goda behandlingsstrategier.

Att Agnes för några år sedan fått en ME-diagnos - om det var då hon fick den - skulle ju också kunnat innebära att hon nu var på väg att bli frisk. Statistiskt sätt bli de flesta med ME i Agnes ålder helt eller delvis återställda inom tre år efter sjukdomsdebut.

Du har för länge sedan blundat för fakta och logik i andras inlägg - du läser vem som postat och hugger direkt på allt vissa skriver oavsett vad som står i vederbörandes text.
Det är kränkande mot alla postare.

Sluta nu prussiluskan och lek moraltant.
Trådens döttrar HAR en diagnos som heter ME så nån diff.diagnos behöver man inte fundera på.
Är du sugen på att diskutera ME rent generellt så är väl inte detta rätt ställe eller vad far du efter med din analys om icke verifierbar biomarkör?
Ingen vore gladare än en patient med ME. Att botas. Inte kränkas nedvärderas, bli misstrodd av såna som dig.
Det är dock inte uppdraget bland noviser, varken du eller jag lär delge nån kioskvältare på den fronten via fb.
2015 fick hon diagnosen.
Vad fan yrar du om? Du kan väl för fasen inte sätta en tidsgräns på sjukdom ME?
Komplett det dummaste jag hört. Fortsätt använd legitimationen som frukostunderlägg framöver.
Skit i det du, trådanalytikern.
För övrigt läser jag snarare innehåll i inlägg och skiter blank i vem som levererar. Det är innehållet som antingen utrangeras eller så faller det mig på läppen för att det logisk, intressant, inte kränkande mot barnen och det är inte konspiratioriskt. Lägg inte ord i min mun och glöm aldrig att månen är en grön ost.

För det första: Det är oerhört förkastligt att ta sig rätten av avsluta sina barns liv. Man får inte döda sina barn! (Man har inte rätten att ta någon annans liv överhuvudtaget heller.) Jag har inte varit i föräldrarnas situation och kan därför inte uttala mig om detta, men i en bra värld skulle föräldrarna naturligtvis ha agerat annorlunda.

För det andra: Jag kommenterade och frågade om just Agnes, inte Moa. Jag menar att man inte behöver se på en människa om den är sjuk eller inte, speciellt inte om man bara träffar en person en gång, kanske omkring en timme. Agnes var uppenbarligen så pass sjuk att hon inte orkade gå i skolan, ev. inte orkade vara med på möten, hade hemundervisning, inte orkade med sina tidigare aktiviteter osv. Hennes vän vittnar i sitt fina brev om hur stark Agnes var - trots A:s sjukdom. Hon kanske hade en bra stund, där hon kände sig bättre, och orkade vara aktiv i en timme eller så. Hon kan ha sett jättepigg ut just då, gått normalt, men därefter - om hon hade ME - ha blivit sängliggande några dagar eller så. Det här kan ingen utomstående avgöra, som inte lever med den sjuka personen, vistas längre perioder med denna och ser den när den "pigga" timmen är över. Då kan man verkligen se på personen att den är sjuk, det kan jag lova dig.

Jag är i en liknande situation själv. För att orka göra något/vara aktiv en eller ett par timmar, så måste jag vila några dagar innan. Efteråt är jag så utslagen med mycket svår värk och utmattning och andra symtom att jag knappt tar mig till sängen - och sedan upp ur den på några dygn. Den "pigga" timmen när man tar sig ut för att handla, umgås osv, är det svårt att se att jag är sjuk. Man kan - med vilja - bita ihop den timmen, men sedan blir det värre och värre tills man kollapsar. Under denna "pigga" timme har jag åtskilliga gånger fått höra: "Men du ser ju inte sjuk ut!" Eller: "Du måste se sjuk ut, när du är sjuk!" Eller: "Jag skulle vilja sätta på dig gips, så att du ser sjuk ut!". Eller: "Du kan ju inte vara sjuk, som ser så fräsch och pigg ut!" Eller: "Jag såg henne på stan, så hon kan inte vara så sjuk!" Osv. Det finns t o m ignoranta läkare som bemöter patienter kränkande - och då menar jag kränkande. Vissa läkare måste lära sig att lyssna på patienten! De tror att man alltid ser ut som man gör - och kan agera - som man kan göra under den "pigga" timmen. Den timmen (av några dagar) man orkar göra något, då vill man göra så "normala" saker som möjligt. Den stunden är guld värd - trots att man får lida av den flera dagar efteråt. Och ha närmast ett hel*ete.

Agnes kan som sagt ha sett jättepigg och fräsch ut den stund Missan träffade henne, men efteråt kanske hon inte orkade någonting. Det vet vi inte. Man att utifrån den stunden bedöma att hon inte var sjuk, det är märkligt. Jag skulle själv ha svårt att uttala mig om någon, om jag inte träffat en person ofta, långa stunder i sträck, och säga att den inte är sjuk. Bara för att sjukdom gör att man inte kan gå i skola, jobba, ha fritidsaktiviteter, så kan det finnas små stunder, guldkorn som det gäller att ta vara på. Har man inte inlevelseförmåga och empati nog för att kunna förstå, försöka sätta sig in i en annan människas situation, då har man inte upplevt den själv.

Jag beklagar djupt det slut Agnes och Moa fick. Jag lider med dem. Alla barn är värda att behandlas med respekt och att få chansen att växa upp och få ett värdefullt och innehållsrikt liv. Hade deras föräldrar orkat - och valt - en annan utväg, så kanske Agnes och Moa levt så länge att forskning gått så pass långt att de kunnat få ett bättre och friskare liv. Det är aldrig OK att ta en annan människas liv.

Det här partiet...
Det finns tre argument som får mig att vilja vomitera när det tas som argument och det är Ockhams rakkniv, GW Persson samt statistik - när det åberopas i ett vansinnigt fel sammanhang.

Du diskuterar just nu ett sjukt barn och är så jävla fräck att du påstår hon statistiskt sett borde varit på väg att bli frisk.
Har du fullständigt missat att varje patient är en enskild individ?
Kan du öht tänka dig det här resonemanget i samband med en patient överhuvudtaget?

Kan du ens begripa det osmakliga när hon uppenbart var begränsad av sin sjukdom, inte hade ork att vara i skolan pga extrem utmattning vid aktivitet?
Att hon fått ge avkall på sin dans? Fotboll? Att det bara var nåt jävla temporärt, att hon har reducerats till ett streck i statistiken i din skeva värld.
Du är helt rökt. Du är ett hån mot sjuka människor.

Tack för ditt tänkvärda inlägg, prinzezzan.
More than meets the eye.

Töserna mötte ett förfärligt öde men att sen även reducera deras situation till att de minsann var friska är bortom allt vad moral heter. Det är kränkande att förringa deras lidande.

Som om alla runt omkring vore inkompetenta att inse att de inte orkade gå i skolan. Som om ingen har talat med tjejerna, ingen anamnes, inget medbestämmande - ingen dialog.
Agnes var 14 år.

Efter hennes död ska hon återberättas av folk som aldrig sett henne. Om och om igen.
Förstörd. I nästa andetag frisk som en nötkärna, hennes sjukdom är fejk.
Hon har vänner och ingen har betvivlat hennes sjukdom, ingen har ifrågasatt henne. Hon har nära släkt. Hon har en hel stab från skolan som hjälpt henne.

Man gör stor affär av hennes nick: Agnesisbored. Jag betvivlar inte en sekund att hon var uttråkad via att inte orka med sina aktiviteter, att behöva samla energi, tacka nej till besök av vänner. Begränsas av en sjukdom - men ändå beskrivs hon som en exceptionellt klok och duktig tjej. Av skolan, av sin vän.
Hon var 14 år och här sitter folk som aldrig sett henne, som mött henne en enda gång
Ena stunden fullt frisk, ingen ME alls och nästa stund beskriven som ett passivt kolli; reducerad till en person utan vilja, isolerad och kuvad och värst av allt: Hon används som ett verktyg i en helt värdelös pseudodebatt. Om hon bara fått KBT så hade hon nog kunnat dansa igen, en annan diagnos hade varit mer korrekt - hon har ju inte ens obotlig cancer? Statistiskt sett så borde hon varit på bättringsvägen.
Sen så skriver man med jämna mellanrum att man gör flickorna en tjänst. Man gör deras röst hörd, skriver ett par <3... Vila i frid Agnes och Moa. Vi tänker på er! Vi värnar om er.
Naw.

En sak har du rätt i, även en läkare som hade träffat Moa på någon av hennes pianolektioner spelande valser i moll hade sagt att hon verkar frisk som en nötkärna. Jag gissar att det helt enkelt beror på att hon var det då. Hon blev sjuk senare.

En läkare skulle med all sannolikhet inte instämma i resonemanget om att eftersom hon var frisk då så var hon inte sjuk ett halvår senare. En sådan läkare borde i rimlighetens namn inte ens existera eftersom denne inte borde ha klarat av vare sig läkarstudier eller ens grundskolans mellanstadium.

Dom allra flesta patienterna var friska innan dom blev sjuka, att en erfaren eller ens en oerfaren lärare skulle sakna den kunskapen är rätt så otroligt. Jag skulle nästan drista mig till att hävda att det är osannolikt.

Jag litar på din bekant, hen har säkert rätt. Sjukvården i Skåne har så sent som 2016 fått svidande kritik för sin oförmåga att hantera patienter med denna sjukdom. Om man ser till formuleringen av denna kritik och vilket utvecklingsuppdrag man har fått från sin ledning förvånar det mig inte det minsta om samtliga patienter inom denna grupp , framför allt barn, för sitt eget bästa remitteras eller söker till någon annan vårdgivare. Det är inte ens säkert att Barn och ungdomsmedicin där din bekanta jobbar tillåts behandla eller diagnostisera denna patientgrupp eftersom man saknar kompetensen. Men att en sjukvårdsmottagning inte får diagnostisera en sjukdom betyder inte att det aldrig görs på någon annan mottagning, eller hur?

Det är en ganska viktig agenda att inte denna tråden vilseleds av en pianofröken eller en självutnämnd obducentkirurg.

Ok, hur vet du det? Det har diskuterats i tråden huruvida de använt den möjligheten, men inget tydde på att de vabbat mer än de flesta. Jag kan ha missat det.

Edit: såg sen åatt du svarat redan!