Citat:
Ursprungligen postat av
Missan27
Oskar klagade på att Moa talade under lektionen. Hemma tydligen blandade han in sig i Moas övning.Hon berättade det för mig väldigt tydligt. Hon sa ” du vet inte hur mycket han håller på hemma, blandar sig i allt”. Hon menade övningen. Moa var en glad tjej. T o m det sa hon med glimten i ögat. Oskar var med dessutom.
Utifrån det du beskriver låter det som att Moa och Oskar hade en fin relation där Moa öppet kunde skoja om sin pappa utan att behöva vara rädd för repressalier. Det är svårt att tänka sig att en så frimodig och gladlynt flicka skulle vara utsatt för förtryck.
Moa hade tydligen ett smeknamn, tjoa-Moa. Det är inte svårt att tänka sig vilken dramatisk förändring det måste ha varit för en egentligen livlig, obesvärad och sorglös flicka att plötsligt drabbas av de symtom som sjukdomen ME har. De hela är så förfärligt sorgligt när man tänker på det. Först plågas av trötthet, svaghet, smärtor och mental nedsatthet för att sedan bli dödad av sin egen mamma och pappa. Dessutom finns än värre symtom när man söker lite, under denna
länk från Medibas radas riktigt läskiga kännetecken upp, däribland ångest, förvirring, yrsel, koordinationssvårigheter och överkänslighet för ljus och ljud. Det är också tydligt att ME kan utvecklas från en helt frisk person till mycket sjuk inom loppet av några veckor. Man beskriver också att ME länge var en omstridd diagnos, men att de senaste åren har sjukdomen kommit att bli ett accepterat medicinskt tillstånd.
Hur tror du att sjukdomen påverkade Moa och Agnes samt deras föräldrar utifrån dina erfarenheter av familjen? Du har beskrivit Oskar som lite mer sträng och Hanna som en mjukare person, hur tror du att de hanterade flickornas sjukdomar utifrån deras personligheter? Den glada och spralliga Moa, vad kan det ha gjort med henne? Hur kan överkänslighet för ljud ha påverkat Moa som tyckte om att spela piano?