Citat:
Jag får intrycket att ett antal av de som postar i denna tråd är mycket unga och oerfarna av livet. Jag som har lång erfarenhet av livet och av sorgliga, omskakande och hemska händelser som både hänt mig själv och andra kan inte se något konstigt alls i den kontakt som förevarit mellan M*as mormor och pianoläraren.
Det är inget märkligt alls att personer som känt den/de som avlidit under hemska omständigheter kontaktar varandra för skapa reda i det som hänt. Åt båda håll. De som förlorat en anhörig har nästan alltid behov av att tala med personer som stått denna person nära eller kan veta något om vad som hänt. De som har något som de tror att den anhörige kan vara intresserad av att veta har ett naturligt skäl att ta kontakt. Jag har själv av olika skäl kontaktat människor som varit i djup sorg liksom att andra människor tagit kontakt med mig när det varit jag som behövt stöd eller behövt veta något.
IRL, bland vuxna, vettiga människor fungerar det faktiskt ganska enkelt. Om pianoläraren vill tala med M*as mormor om något hon bedömer att mormodern skulle behöva veta har hon rätt att ta kontakt. Om mormodern inte vill tala med henne kan hon säga ifrån och avsluta samtalet. Och om M*as mormor vill ta kontakt med pianoläraren har hon rätt att göra det. Det framgår faktiskt inte vem som tagit kontakten. Det var kanske mormodern som kontaktade pianoläraren?
Jag uppfattar pianoläraren som en klok människa som har bildat sig en egen uppfattning om vad som hänt utifrån sina egna erfarenheter av att ha träffat alla familjemedlemmarna. Om hennes bedömning är felaktig eller riktig går inte att bedöma för oss andra. Och det har heller ingen betydelse. Den är hennes och hon har all rätt i världen att ha den. Alla i tråden har rätt att ha sin egen uppfattning.
Mormodern var kanske angelägen om att få veta vad pianoläraren hade att säga. Om det är riktigt att hon inte haft så mycket kontakt med familjen sedan flytten från Göteborg kanske det var väldigt viktigt för henne att få veta vad någon som träffat familjen hade att berätta. Skulle det verkligen vara så konstigt?
Det är inget märkligt alls att personer som känt den/de som avlidit under hemska omständigheter kontaktar varandra för skapa reda i det som hänt. Åt båda håll. De som förlorat en anhörig har nästan alltid behov av att tala med personer som stått denna person nära eller kan veta något om vad som hänt. De som har något som de tror att den anhörige kan vara intresserad av att veta har ett naturligt skäl att ta kontakt. Jag har själv av olika skäl kontaktat människor som varit i djup sorg liksom att andra människor tagit kontakt med mig när det varit jag som behövt stöd eller behövt veta något.
IRL, bland vuxna, vettiga människor fungerar det faktiskt ganska enkelt. Om pianoläraren vill tala med M*as mormor om något hon bedömer att mormodern skulle behöva veta har hon rätt att ta kontakt. Om mormodern inte vill tala med henne kan hon säga ifrån och avsluta samtalet. Och om M*as mormor vill ta kontakt med pianoläraren har hon rätt att göra det. Det framgår faktiskt inte vem som tagit kontakten. Det var kanske mormodern som kontaktade pianoläraren?
Jag uppfattar pianoläraren som en klok människa som har bildat sig en egen uppfattning om vad som hänt utifrån sina egna erfarenheter av att ha träffat alla familjemedlemmarna. Om hennes bedömning är felaktig eller riktig går inte att bedöma för oss andra. Och det har heller ingen betydelse. Den är hennes och hon har all rätt i världen att ha den. Alla i tråden har rätt att ha sin egen uppfattning.
Mormodern var kanske angelägen om att få veta vad pianoläraren hade att säga. Om det är riktigt att hon inte haft så mycket kontakt med familjen sedan flytten från Göteborg kanske det var väldigt viktigt för henne att få veta vad någon som träffat familjen hade att berätta. Skulle det verkligen vara så konstigt?
Att kontakta någon för att framföra sitt beklagande är helt normalt beteende. Men det är få som har uppnått en så aktningsvärd ålder som du beskriver som sedan känner ett behov av att beskriva det samtalet på Flashback. Det tillhör nog faktiskt marginalen av mänskligheten. För då var det ett ganska ohederligt samtal.....eller hur?
