Citat:
Inte ens medicin för kroppsliga smärtor, som du påpekar. Jag vill återigen påminna om att föräldrarna inte uppgav att det främst var för att bespara barnen lidande som de mördade dem. Hade det varit den allt överskuggande anledningen så är jag helt säker på att polisen hade citerat ett sådant stycke ur avskedsbrevet.
Anledningen som angavs i brevet var att ingen i familjen någonsin mer skulle kunna leva något liv i egentlig mening.
Det verkar snarare vara det liv man inte tror de kommer att kunna leva, snarare än det liv de faktiskt lever, som skaver. Barnen vet inget om föräldrarnas planer men man undrar hur mycket av föräldrarnas fullständigt extrema missnöje med situationen som de har anat.
Det står förstås var och en fritt att fundera över hur mycket barnen led eller inte led av sin ME men barnens eventuella plågor var inte föräldrarnas huvudsakliga motiv. Inget av barnen befann sig dessutom på sjukhus vilket man förmodar skulle ha varit fallet om de verkligen led så svårt att livet inte längre verkade uthärdligt. Åtminstone borde de under alla omständigheter i en sådan situation ha varit tungt medicinerade vilket de alltså inte var.
Anledningen som angavs i brevet var att ingen i familjen någonsin mer skulle kunna leva något liv i egentlig mening.
Det verkar snarare vara det liv man inte tror de kommer att kunna leva, snarare än det liv de faktiskt lever, som skaver. Barnen vet inget om föräldrarnas planer men man undrar hur mycket av föräldrarnas fullständigt extrema missnöje med situationen som de har anat.
Det står förstås var och en fritt att fundera över hur mycket barnen led eller inte led av sin ME men barnens eventuella plågor var inte föräldrarnas huvudsakliga motiv. Inget av barnen befann sig dessutom på sjukhus vilket man förmodar skulle ha varit fallet om de verkligen led så svårt att livet inte längre verkade uthärdligt. Åtminstone borde de under alla omständigheter i en sådan situation ha varit tungt medicinerade vilket de alltså inte var.
Flickorna hade kompisar som kom och hälsade på, de hade kul och skrattade tillsammans, de kunde hantera teknik som mobiltelefoner och datorer, de lyssnade på musik och spelade på instrument, de tecknade, de klarade skolundervisningen med bravur, deras mentala kapacitet låg troligtvis över medel, de kunde röra sig och äta själva, de hade bättre perioder där de av omgivningen, uppfattades som friska.
Ovanstående är väl om något - livskvalitét.
OH har uppgetts vara illa däran redan under våren -17; hur lång tid dessförinnan hade han lyckats dölja en psykisk ohälsa? Vem vet vilka spöken/röster som samspråkade under den svarta mössan (kunde inte låta bli...). M*a´s hastiga insjuknande kom lite oroväckande "lägligt" och samtidigt som skolan får ett preliminärt intyg, påbörjas förberedelserna.
Hur HB mådde under -17 vet man som sagt inte mycket om. Men att leva med en man som OH kan i sig ha varit en utmaning? Inte vet jag, men kan gott tänka mig det.