Helena Andersson, 22 från Mariestad - försvunnen sen 1992-06-14

Förhöret med en av dem ligger ute på Sveriges Radios hemsida, siten med radioinslagen om mordet med Pernilla Wadebäck.

Där finns namnen överstrukna med svart. Din Chr*ster matchar inte någon av överstrykningarna. Skrivmaskingen skriver ett tecken per hack så det är lätt att räkna antalet bokstäver per namn.

Carina hette ett vittne som såg en vit bil parkerad invid BB d ä:s tomt den aktuella natten.

"Polisen som arbetar med Helenas försvinnande idag bekräftar att den här vittnesuppgiften stämmer. Enligt Lars Johansson på Grova brott så har Carina förhörts flera gånger under sommaren 1992 om sina iakttagelser, men den här uppgiften har det inte rapporterats om i media tidigare.

I de tre förhör som hållits beskriver hon bilen som bronsfärgad, enligt Lars Johansson men Carina säger idag att hon är helt säker på att det var en vit bil de såg."

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6718551

Blev inte Carinas vittnesmål inte taget på så stort allvar, då hon, enligt Lars Johansson, beskrev bilen som bronsfärgad och de var intresserade av en vit/ljus bil? Inte på så stort allvar än att vittnesmålet inte kommit ut till media förrän år 2017, och då av radio P4 och inte polisen. Hur kommer det sig att hon ändrade sig om färgen, om hon nu gjorde det?

Japp, det är "Carina", hundägaren, som egentligen tycks ha initialerna SE.

Polisen tog henne initialt på allvar eftersom hon skjutsades runt i polisbil och de visade henne ett antal bilar, gissningsvis i praktiken bilar som tillhörde folk de misstänkte, kan man hoppas. Men det blev noll skörd.

Om de åker runt och visar mörka bilar när hon säger att det är en vit hon sett så borde det uppmärksammas efter ett tag.

Att bilen gick från brons till ljus kan bero på att hennes minne helt enkelt färgades med tiden. Vi är inte så konstanta i minnet som vi tror. Det som polisen först skrev ned är därför mest värdefullt än vad hon säger idag.

Just "bronsfärgad" är ju en så precis färgbeskrivning också, och det var det hon hävdade inledningsvis. Hon sa inte "ljus" eller "mörk" utan just bronsfärgad. Det är ju inte den vanligaste färgen. Hade hon kommit på att hon misstagit sig på färgen, så hade hon hunnit göra det under tiden för dessa tre förhör, kan man tycka.

Ponera att den vita/ljusa bilen som killarna såg inte hade med Helenas försvinnande att göra, eller att deras vittnesmål av någon anledning är/var felaktigt, då skulle den ev. bronsfärgade bilen komma i annat ljus. (Om nu Carinas vittnesmål stämmer.) Varför gick aldrig polisen ut med detta vittnesmål?

Ang. "hundägaren". Du menar inte "Hanna med hunden" (S*nja E*n)? Hon som säger sig ha hört Helena skrika den aktuella natten?

Har haft namnen på dessa killar, men hittar inte på dem. Men jag har för mig att ena killen (och hans familj?) tog ett annat efternamn.

Du har nog rätt. Jag blandar ihop namnen. Carina är nog hon med bilen, precis som du säger. Hundägaren kallas Hanna. Så Hanna är SE.

Tack för korrigeringen!

Ingen orsak! Det är många namn i tråden, och många att blanda ihop.

Bingo. Den ena killen i bilen som påstod sig ha sett en ljus bil verkar heta Fr*drik H*imerback tidigare J*hansson. Men faktum kvarstår att han inte finns med i folkbokföringen. Den andre förefaller vara puts väck han med.

Just det, så var det! Jag hade för mig att det var detta namn och har googlat olika variationer på "heim" tillsammans med förnamnet, men inte hittat något. Så jag blev osäker. Det andra namnet minns jag dock inget av.

Vittnet - Uppdaterat


C har tidigare lämnat uppgifter till Polisen ang Helena Anderssons försvinnande. Hon har lämnat uppgifter vid dörrknackningen och senare finns ett PM som är undertecknat Yvonne Kärnheim.

Pga av tidigare uppgifter lämnas följande komplettering av dessa.

Den 14 juni 1992 strax efter kl. 02.00 gick C ut med sin hund. Hon tror att kl. var ca 02.10 fram till 02.30 då hon befann sig ute med hunden. När hon kom ut utanför bostaden hörde hon oväsen i riktning mot Ekuddenvägen. Hon gick sedan ut på cykelvägen med hunden och hörde då en kvinna illskrika. Skriket var i samma riktning och ungefär mot Ekuddenvägen. Hon pekar ut i vilken riktning hon hörde kvinnoskriket. Det var ungefär i riktning ifrån hennes bostad mot stigen som är nedanför lekplatsen, således innanför vändplatsen vid Hällristningsvägen. Skriket kom från samma plats hela tiden och varade i ca 5 min. Hon hörde också minst två mansröster från samma ställe.

C Identifierar skriket som Helena Anderssons och hon skrek bl.a ”så får ni inte göra” och ”nej nej”. Kvinnan skrek förtvivlat och hjärtskärande. Hon grät dessutom och var ledsen. C hörde inget rop på hjälp. C är hundraprocentigt säker på att det var Helena Andersson som skrek.

X som också hörde också hörde mansröster men hon kan inte ange något särdrag i mansrösterna utan de var likartade och det var aggressiva röster. C är helt säker på tiden och varifrån hon hörde kvinnoskriket. C som tidigare berättat om uppgifter i ärendet uppger att det var på tisdagen den 16 juni som hon fick helt klart för sig att det var Helena hon hade hört skrika.

Kvinnoskriket hörde ? och det avslutades med att en bildörr knäpptes igen. ? Uppger att det var ett sådant ljud som en bildörr låstes eller stängdes igen. C hörde dock ingen bilmotor som var igång och såg heller ingen bil. ? vill framhålla att bildörren stängdes med en kraftig smäll. C tillägger nu att mansrösterna som var aggressiva troligen var det svenska män eftersom hon hörde en av dem säga ”fan”.

C har känt Helena Andersson i ca 20 år, de har ett gemensamt hundintresse och känner väl igen Helenas röst. Flera gånger har Helena ropat eller skrikit på sin hund och hon känner väl igen Helenas röst. C och Helena har träffats nästan dagligen och de har ofta träffats då de varit ute med sina hundar. C kan inte ange om Helena Andersson röker men Helena har inte rökt då hon har träffat C.

C tycker att det är konstigt att ingen tidigare ansett hennes uppgifter varit intressanta. C är helt säker på de uppgifter hon lämnat till Polisen ang Helena Andersson.

Förhöret slut kl 16.00

C Underrättas om att hon skall höras beträffande ytterligare eventuella iakttagelser i samband med Helena Andersons försvinnande under söndagen den 14 juni 1992. C säger att hon inte har något ytterligare att tillföra utöver vad hon redan berättat i tidigare förhörsuppgifter. Hon vill dock tillägga att hon hör det hjärtskärande skriket från en kvinna så säger hon att kvinnan skriker nej nej så får ni inte göra eller också säger hon så kan ni inte göra, hon är lite osäker på detta vad hon hörde. Hon är säker på tiden 02.15 - 02. 25 då hon lämnar villan och går ut mot vändplatsen vid ? och går sakta med hunden upp på cykelbanan och följer denna fram till en papperskorg. Hon hör skriken i riktning över skogsdungen mot där stigen leder ut till Ekuddenvägen. Hon ser ingen bil eller andra personer på platsen. Ser heller inte något i omgivningarna. Vid tillfället är det klart och lugnt väder. Det är gryningsljus Sin hund har hon med sig är en svart labrador. Först under måndagskvällen samtalar hon med sin man ? om vad hon iakttagit på sin promenad under söndagsmorgonen. Hon gör detta därför att Polisen har varit hos henne i samband med dörrknackning. Hon har då bearbetat sina hörselintryck från sin promenad på söndagsmorgonen den 14 juni 1992.

Hon sammankopplar skriket med att detta måste vara Helena Andersson. Hon gör detta därför att för cirka 2-3 år sedan så var hon tillsammans med Helena Andersson ute och rastade sin hund. Helena Andersons hund, en spets, kallades Nita. Helena Andersson hade då ropat ett flertal gånger efter hunden.

C sammankopplar därför Helena Andersons rop efter hunden med de skrik hon hör under söndagsmorgonen den 14 juni 1992. Hon säger att hon kände igen Helena Andersons röst. Hon säger att hon är till hundra procent säker på att det var henne hon hörde skrika.

Under sin promenad var hon iförd rödvit tvärrandig t-shirt som hänger ner över den kjol hon har på sig och det är en kjol av jeanstyg som går ner över knäna och är blå till färgen. Hon har vita sandaler.

C säger vidare att det är brukligt med ungdomar som skränar och skriker ute på vägen till badet vid Ekudden. Hon regerade därför inte på det skrik hon hörde förrän hon fick höra att man letade efter Helena Andersson. Den plats där C befann sig är fotograferad och på en skiss har också lagts in den väg hon gick då hon rastade sin hund.

Det finns en kille med det namnet på Facebook. Senaste uppdateringen 2015. Det står "Bor i Geneve". (Hittar inte tangenten för grav accent.)

Japp, han förefaller ha flyttat från Sverige. Men var är M*gnus C*rlsson, den andre som påstod sig ha sett en ljus bil.

Av dina tidigare inlägg så framgår att du har personliga kontakter i Mariestad. Har du någon möjlighet att fråga dem vad som hänt med MC och signalementet på den eller de bilar han hade tillgång till vid tillfället för försvinnandet?