Det finns folk som hävdar att de är "dåliga på matematik" likväl som det finns folk som hävdar att de är "sämst på matematik" - dessa finns i alla åldersgrupper vad jag vet. Såklart menar dessa människor inte att de är oförmögna att addera, subtrahera eller multiplicera, utan att de är oförmögna att behandla mer avancerad matematik. Jag har fått intrycket av upphovsmännen och kvinnorna till dessa citat i min närhet* (med närhet menas gymnasiemiljö) faktiskt är rätt slipade på matematikens ädla konst och faktiskt bara behöver öva på sina metoder och tillämpningar, eftersom att minnet kanske inte alltid är i sitt esse.
Jag kan bara tala för mig själv, men jag har enorma problem med matematiken om man ser till den "nivå" jag ligger på, vilket i dagsläget är tillräckligt kunnig inom Matematik B-kursen på gymnasiet för att precis bli godkänd. Därtill är jag halvvägs igenom Matematik C - en kurs av vilken jag förstår löjligt lite. Trådrubriken kan tyckas luddig och är svår att förklara till och med för egen del, så för att illustrera ett exempel med hjälp av det svenska språket:
Johan har lätt för att skriva texter på svenska. Hans ordförråd är rikt och han har inga problem att undvika upprepningar, felsyftningar och så vidare. Hans meningsuppbyggnad är fläckfri och hans satsdelning lämnar inget att önska.
Lisa är duktig, men har svårt med satsdelningen och får inte till sina meningar ordentligt, men stavar bra och har ett stort ordförråd.
Johanna har svårt för det mesta men har lär sig allt eftersom hon tränar på att skriva texter av olika slag på datorn och förstår varför man tillämpar alla dessa metoder när man skriver.
Gunnar förstår inte varför man har kommatecken eller punkt. Han förstår sig inte på varför man styckindelar och kan inte bygga korrekta meningar och hans ordförråd är begränsat.
Jag kan tillskrivas Gunnars egenskaper i exemplet, när det kommer till Matematik. Algebra har jag aldrig förstått mig på - inte ens de grundläggande principerna och metoderna som krävs för att räkna ut enkla ekvationer. Jag kan såklart räkna ut de allra enklaste, men det är ofta jag har funnit mig själv med att sitta frågande och inte förstå vad det är som efterfrågas och hälften in i mina uträkningar, vet jag inte längre vad det är som står framför mig. Det är en teckenföljd som beskriver någonting - men jag kan liksom inte förstå vad. Jag kan räkna mekaniskt om ekvationerna ser likadana ut, men om det börjar avvika går det snabbt utför - detta för att jag inte kan algebrans språk.
Det kan låta helt efterblivet och fler än ett par gånger har jag känt mig så också. Den grundläggande kunskapen har liksom slirat förbi mig i min ovilja att ta ikapp när jag fortfarande låg i fas med matematiken. Tar studenten från en företags-ekonomisk gymnasielinje om ett par-tre månader eller så, kan nämnas i förbigående och jag tänker göra mitt yttersta för att undvika allt vad ekvationer och algebraisk matematik heter efter det, även om fortsatta studier på linjen jag avslutar kräver det.
Kort sagt: finns det någon som känner igen sig i den här okunnigheten? Vad ska man ta sig till egentligen? Jag kan som sagt bara tala för mig själv, men situationen kan tillämpas på många andra, i och med att matematik är en av de mest svajiga ämnena för elever i den svenska skolan. Hur kan det bli så och hur kan man vända den här trenden (för framtida studenter, såklart.) ? Någonting i svensk utbildning eller bland svenska elever är ju undermåligt med tanke på hur förekommande det här är, skrämmande nog.
Jag kan bara tala för mig själv, men jag har enorma problem med matematiken om man ser till den "nivå" jag ligger på, vilket i dagsläget är tillräckligt kunnig inom Matematik B-kursen på gymnasiet för att precis bli godkänd. Därtill är jag halvvägs igenom Matematik C - en kurs av vilken jag förstår löjligt lite. Trådrubriken kan tyckas luddig och är svår att förklara till och med för egen del, så för att illustrera ett exempel med hjälp av det svenska språket:
Johan har lätt för att skriva texter på svenska. Hans ordförråd är rikt och han har inga problem att undvika upprepningar, felsyftningar och så vidare. Hans meningsuppbyggnad är fläckfri och hans satsdelning lämnar inget att önska.
Lisa är duktig, men har svårt med satsdelningen och får inte till sina meningar ordentligt, men stavar bra och har ett stort ordförråd.
Johanna har svårt för det mesta men har lär sig allt eftersom hon tränar på att skriva texter av olika slag på datorn och förstår varför man tillämpar alla dessa metoder när man skriver.
Gunnar förstår inte varför man har kommatecken eller punkt. Han förstår sig inte på varför man styckindelar och kan inte bygga korrekta meningar och hans ordförråd är begränsat.
Jag kan tillskrivas Gunnars egenskaper i exemplet, när det kommer till Matematik. Algebra har jag aldrig förstått mig på - inte ens de grundläggande principerna och metoderna som krävs för att räkna ut enkla ekvationer. Jag kan såklart räkna ut de allra enklaste, men det är ofta jag har funnit mig själv med att sitta frågande och inte förstå vad det är som efterfrågas och hälften in i mina uträkningar, vet jag inte längre vad det är som står framför mig. Det är en teckenföljd som beskriver någonting - men jag kan liksom inte förstå vad. Jag kan räkna mekaniskt om ekvationerna ser likadana ut, men om det börjar avvika går det snabbt utför - detta för att jag inte kan algebrans språk.
Det kan låta helt efterblivet och fler än ett par gånger har jag känt mig så också. Den grundläggande kunskapen har liksom slirat förbi mig i min ovilja att ta ikapp när jag fortfarande låg i fas med matematiken. Tar studenten från en företags-ekonomisk gymnasielinje om ett par-tre månader eller så, kan nämnas i förbigående och jag tänker göra mitt yttersta för att undvika allt vad ekvationer och algebraisk matematik heter efter det, även om fortsatta studier på linjen jag avslutar kräver det.
Kort sagt: finns det någon som känner igen sig i den här okunnigheten? Vad ska man ta sig till egentligen? Jag kan som sagt bara tala för mig själv, men situationen kan tillämpas på många andra, i och med att matematik är en av de mest svajiga ämnena för elever i den svenska skolan. Hur kan det bli så och hur kan man vända den här trenden (för framtida studenter, såklart.) ? Någonting i svensk utbildning eller bland svenska elever är ju undermåligt med tanke på hur förekommande det här är, skrämmande nog.
:
