Citat:
Ursprungligen postat av
Rosamund
Just för att Nathalies försvinnande inte hade några indikationer på att något var galet initialt som du säger, är ju det som gör det otroligt att det ändå sattes så mycket resurser i hennes sök.
I Lenas fall fanns det något väldigt galet från början vilket framgick tydligt att döma av den snabba rubriceringen människorov, och ändå sattes inte närmelsevis de resurser som i Nathalie-fallet.
Ska nämnas att även Nathalie blev rubricerat som människorov senare men ändå "klampade man runt" och letade med polis, militär, MPS m.fl. Var man inte rädd där att kidnapparen skulle döda henne i panik där också? Om det nu var den farhågan man skyller det bristande sökarbetet på i Lena-fallet.
Nä, blir egentligen inte riktigt klok på logiken. Jag undrar och försöker hitta svar.
Jag vet inte vad man hade för misstankar i fallet om Nathalies försvinnande. Jag har förstått att man i vissa fall använder sig av rubriceringen människorov, trots att det inte är särskilt uppenbart att något sådant kan ha skett. man verkar ha använt sig av det för att få större resurser och befogenheter. Allt för att kunna rädda liv. Jag är osäker på vilka möjligheter polisen har för att få till den rubriceringen.
Jag har tidigare varit övertygad om att rubriceringen människorov vilket innebär att förundersökning inleds, enbart kunnat öppnas om man misstänker brott. Vilket ibland måste vara en hårfin linje även för polisen??
Hur ska polisen veta om det finns misstanke om brott vid ett försvinnande liknande Dante, Nathalie eller Patrik om man inte först gör en närmare utredning. Man tar det säkra för det osäkra.
Men det är till syvende och sist ändå människor som tar beslut. Och det är människor som utför arbetet på plats. Hundar är inte heller maskiner, utan har olika kompetens och skicklighet.
Någonstans har det felat. Det är väl det man måste förstå?
Numera försöker man bygga upp bra beslutsunderlag för att kunna agera efter "mallar" som styr när, var och hur. Alla fall passar kanske inte in i mallen, det blir en subjektiv bedömning till sist i vissa fall.
Tänker på att i Nathalies fall gjordes allt och lite till, men i Patriks försvinnande från ett tåg i Hallsberg (också han på väg hem till Malmö) gjordes inte samma insatser initialt heller. I det fallet kan man nu efteråt fundera över om hans liv (jag misstänker att han är avliden) hade gått att rädda, eftersom han kan ha gått in i en psykos. Där har det funnits vittnesuppgifter som kan tyda på att han irrat runt i omgivningarna åtminstone dagen efter. Osäkert förstås.
Den mänskliga faktorn i beslutsfattandet.