Kan vårt universum gå sönder?

Om livet har sina begränsningar i och med att det finns alltifrån sjukdomar till virus och planeter kan råka ut för allt ifrån det som hände dinosaurierna till någon ännu större kollision som den orsakandes att vi fick Månen. Stjärnor är inte heller de säkra och kan kollidera med en annan stjärna och då orsaka svarta hål som följd, inte ovanligt att binära stjärnsystem råkar ut för sådant långt innan stjärnans livslängd egentligen skulle varit över om de fått chansen att fortsätta mer ostört oberoende av varandra.

Så vad går det att föreställa sig att vårt universum skulle kunna gå sönder igenom för några olika sätt, och vad skulle det få för tänkbara följder? Att universum någonstans i en oöverskådligt avlägsen framtid kan ha ett slut är alltså inte frågan utan vad som skulle kunna tänkas ske inom eller anslutet till vårt universum som får det att inte längre fungera på samma sätt som förr, kan det då genomgå en spontan mutation i hur den fundamentala logiken funkar till exempel?

Universum utvidgas hela tiden tills det sen vänder och tillslut imploderar?!? Med det följer att allt börjar om igen?!? Kanske allt utvecklas på samma sätt igen eller så skapas nya förutsättningar för precis allt?!? Totalt hypotetiskt skulle jag säga och kanske mer en filosofisk diskussion.

Det finns en möjlighet att det vi kallar vakuum inte är lägsta energitillstånd utan bara metastabilt och att det skulle kunna kollapsa till ett nytt vakuum med avgivande av en väldig massa energi. Man tänker sig då att det bara skulle behöva kollapsa i en punkt och sen skulle denna kollaps sprida sig med ljusets hastighet. Det skulle i så fall vara analogt med hur inflationsfasen i det tidiga universum avslutades när det falska vakuum man tänkte sig fanns då kollapsade till dagens vakuum.

Alternativt kan man tänka sig att den mörka energin som får universums expansion att accelerera blir allt mer dominerande när universum blir äldre och sliter sönder allt mindre objekt. Först börjar vår galax expandera, sedan slits planeterna bort från solen och till sist kanske rentav elementarpartiklarna slits itu. "The big rip" brukar det kallas.

Om universum förutsätter en logisk följd som varken kollapsande nytt vakuum eller ett big rip uppfyller kriterierna för borde väl universum bara fortsätta som vanligt i båda fallen?

Googla på cern, finns fysiker som tror att den är tillräckligt stark för att störa tid och rum continumentet eller vad det heter,

Vet man inte vad man pysslar med riktigt när man inte bara skapar svarta hål utan river hål i dimensionella väggar så kan det mycket väl vara slutet för ett universum, eller en hel tre dimensionell verklighet om man säger så.

Vad det har för konsekvenser kan man ju spekulera i men en ung tonåring som är ett geni har sagt att vi flyttat in i en alternativ tidslinje när vi använt cern för att skapa små big bangs och därmed också förstört den gamla och helt enkelt flyttat in i ett likadant som vi alltid befunnit oss i men med en del olikheter som kan utrycka sig precis hursomhelst.

Tänk den dagen när det bara blir en riktigt stor förändring istället för hundratals miljoner små detaljer som ändock är noterbara om man googlar Mandela effekt som är ett utav resultaten som blir utav detta.

Där har du iaf enligt mig någonting som kan ändra eller första den naturliga ordningen av vårat universum.

https://youtu.be/OfMl1ptqi3Y

Om man inte tar hänsyn till det Xenon beskrev så ignorerar man verkligheten. Men OM vi ignorerar kvantfysiken så kommer vi tillbaka till hypoteserna om universum som man hade för hundra år sedan, en del av dem stämmer till viss del än idag.

Förr föreslog man bland annat att universum är evighetsmaskin där förvisso entropin ökar (bättre att du googlar entropi) men av en slump formar big bang igen, och går runt i en slags loop. Boltzman tyckte att en hjärna var det simplaste och därmed mest sannolika objektet/medvetandet att uppstå och att du/jag därför sannolikast är en ensam hjärna som flyter runt i rymden bland allt slumpmässiga vimmel, typ.

Alla de idéer du nog har om universum och undrar om, att det typ är ett kollapsande universum som studsar ut igen i ett nytt big bang och alla andra fiffiga saker du kan komma på, var idéer man hade förr när man "bara" kände till atomen och gravitationen, typ. Data och nya teorier visade sedan att universum är betydligt märkligare än så.

Modernare teorier pratar om big rip, kvantfluktationer och annat. En betydligt mer komplicerad verklighet med mer än dystra konsekvenser där nästan allt som kan hända händer. Vi spekulerar fortfarande men vet att det inte är så enkelt som att tänka på universum som en slags rymd med elementärpartiklar som flyger omkring där vi liksom kan tänka på det som ett stort bollhav som man bara skakar om lite då och då.

Men Xenons svar är så mycket vi vet i dagsläget. Samma mekanism tros ligga bakom big bang, så man kan säga att big bang är ett resultat av att det gamla universumet gick sönder, typ.

Det går bara inte att förstå universumet utifrån atomer som flyger omkring i en rymd, det blir felaktigt.

Om varje nytt vakuum skulle orsaka Big Bang händer ju inte mycket.

Det känns som att du egentligen undrar om saker utanför vetenskapen, så som att det går (eller kan råka hända av en slump) att verklighetens fundametala "logik" ändras? Det kan tyvärr ingen svara på och dessa frågor går heller inte i dagsläget att definiera väl.

Det går att spekulera menar jag.

För att ge en korrekt historieskildring så föreslog Ludwig Boltzmann att hela universum skulle kunna vara periodiskt eftersom partiklar som rör sig slumpmässigt i en gas förr eller senare antas hitta tillbaka till utgångsläget. Boltzmannhjärnor är ett relativt nytt påfund (påkommet långt efter Boltzmanns död) som används som tankeexperiment för att visa att Boltzmanns hypotes är absurd, då slumpmässigt formade hjärnor borde vara mycket vanligare än evolutionärt skapade hjärnor som kräver att hela universum av slump återvänder till början.

Vad är en sådan slump för någonting?

Termodynamikens andra lag är bara statistisk. Eftersom tillstånden med högre entropi är exponentiellt fler än tillstånden med lägre entropi, så kommer sporadiska förändringar med största sannolikhet att öka entropin. Men det finns alltid en mikroskopisk möjlighet att entropin minskar istället, normalt sett bara lokalt och temporärt. Men om tiden är evig och man väntar länge nog ("en eon" enligt Boltzmann), så kommer det oerhört osannolika inträffa att entropin backar hela vägen tillbaka till utgångsläget, vilket brukar antas vara ett globalt entropiminimum.

Till Boltzmanns insikter hörde att tidens riktning alltid pekar bort från entropiminimum, så vi kan inte själva avgöra om vi är på väg mot eller på väg bort från entropiminimum, utan för oss är det per definition bakåt i tiden. Så den Big Bang vi ser resterna av på stjärnhimlen kan lika gärna vara en Big Crunch, vi skulle uppfatta slutet likadant som början enligt Boltzmanns resonemang. (Boltzmann levde dock före Big Bang-teorins uppkomst.)

Skall tillägga att Boltzmanns teori om ett periodiskt universum numera anses falsifierad genom upptäckten att universums expansion tycks accelerera istället för att bromsa in.