[quote=Maidenmartin|66198722]
Jag personligen har inget större problem med att refränger upprepas mycket. Är det en stark refräng som i t.ex. For the greater good of god eller if eternity should fail kan den få upprepas hur många gånger som helst. Men visst har Maiden en tendens att upprepa sig ibland. Samtidigt skulle jag vilja hävda att det inte är något som Maiden börjat med först på senare år. Jag ser ofta kommentarer som säger att Maiden är betydligt mer repetitiva nu än förr, men jag hävdar att det är en myt. Kollar man igenom 00-talets Maidenkatalog är det inte så överdrivet många låtar, kanske 7-8 st, som lider av onödig repetition enligt mig, betydligt färre än vad många folk hävdar (och i många av dessa låtar tycker jag repeditionen är befogad). Samtidigt fanns det även repetitiva tendenser även på 80-talet. Ta t.ex. Where eagles dare, där hela mittensektionen, utöver Daves solo, låter mer eller mindre likadan hela tiden. Eller Loneliness of long distance runner, som avslutas med samma melodi som pågår i 1 minut. Eller varför inte eposen Seventh Son eller Ancient Mariner, vars lugna stycken pågår i flera minuter. Jag har absolut inget emot att dessa partier är långa, tvärtom älskar jag dom. Det jag menar är att det fanns repetitiva tendenser även förr, och att det inte är något som är unikt med 2000-talets Maiden. Det verkar dock vara något som många äldre Maiden-fan enkelt kan förbise och bortse ifrån i deras hyllningar av det gamla. Detta samtidigt som man låter det utgöra ett problem i det moderna. En anledning tror jag kan vara är att i de gamla låtarna var de utdragna partierna ofta instrumentala och inga sångpartier. Nu för tiden ligger repetitionen främst i sången, vilket gör att det enklare kan framstå som tradigt. Jag tycker dock inte så i de flesta fallen
Citat:
Jag har inga större problem med "nya" Maiden. Det är främst två saker jag stör mig på dock. Bruce röst känns ofta forcerad eller trött. Likt många äldre rockare så är hans "pratröst" fortfarande bra, men när han ska gå upp i högre register skulle jag ofta föredra att bara ha det instrumentalt.
Sedan tycker jag det är på tok för mycket repetativt i texterna. För mig handlar progressiv musik om att ta det framåt. Att låtar ska skippa klichér, utvecklas till något oväntat, vara lite fritt som jazz (fast annorlunda). Men när det är samma jävla textrad som återkommer HELA TIDEN under en lång låt så blir det tjatigt. En vanlig pop-låt har ofta också begränsat med text, men då gäller det tre minuter. Tänk att lyssna på t.ex. Save Tonight med "Eagle Eye Cherry" i elva minuter med där han sjunger orden "Save Tonight" 67 gånger.. Spelar ingen roll hur bra refränger än. Det skulle bli sjukt irriterande. Även om jazz, progressiv rock och pop är olika saker och bygger på olika tänk tycker jag ändå vissa principer borde vara samma. Tänka på vad som är bäst för låten. "Satellite 15....The Final Frontier"-låten har ett långt intro. Jag har inget emot det som sådant, men att lyssna på det varje gång ger inte särskilt mycket i längden. Efter några lyssningar blir det mest som en transportsträcka till själva låten istället för något man gärna lyssnar på.
Sedan tycker jag det är på tok för mycket repetativt i texterna. För mig handlar progressiv musik om att ta det framåt. Att låtar ska skippa klichér, utvecklas till något oväntat, vara lite fritt som jazz (fast annorlunda). Men när det är samma jävla textrad som återkommer HELA TIDEN under en lång låt så blir det tjatigt. En vanlig pop-låt har ofta också begränsat med text, men då gäller det tre minuter. Tänk att lyssna på t.ex. Save Tonight med "Eagle Eye Cherry" i elva minuter med där han sjunger orden "Save Tonight" 67 gånger.. Spelar ingen roll hur bra refränger än. Det skulle bli sjukt irriterande. Även om jazz, progressiv rock och pop är olika saker och bygger på olika tänk tycker jag ändå vissa principer borde vara samma. Tänka på vad som är bäst för låten. "Satellite 15....The Final Frontier"-låten har ett långt intro. Jag har inget emot det som sådant, men att lyssna på det varje gång ger inte särskilt mycket i längden. Efter några lyssningar blir det mest som en transportsträcka till själva låten istället för något man gärna lyssnar på.
Jag personligen har inget större problem med att refränger upprepas mycket. Är det en stark refräng som i t.ex. For the greater good of god eller if eternity should fail kan den få upprepas hur många gånger som helst. Men visst har Maiden en tendens att upprepa sig ibland. Samtidigt skulle jag vilja hävda att det inte är något som Maiden börjat med först på senare år. Jag ser ofta kommentarer som säger att Maiden är betydligt mer repetitiva nu än förr, men jag hävdar att det är en myt. Kollar man igenom 00-talets Maidenkatalog är det inte så överdrivet många låtar, kanske 7-8 st, som lider av onödig repetition enligt mig, betydligt färre än vad många folk hävdar (och i många av dessa låtar tycker jag repeditionen är befogad). Samtidigt fanns det även repetitiva tendenser även på 80-talet. Ta t.ex. Where eagles dare, där hela mittensektionen, utöver Daves solo, låter mer eller mindre likadan hela tiden. Eller Loneliness of long distance runner, som avslutas med samma melodi som pågår i 1 minut. Eller varför inte eposen Seventh Son eller Ancient Mariner, vars lugna stycken pågår i flera minuter. Jag har absolut inget emot att dessa partier är långa, tvärtom älskar jag dom. Det jag menar är att det fanns repetitiva tendenser även förr, och att det inte är något som är unikt med 2000-talets Maiden. Det verkar dock vara något som många äldre Maiden-fan enkelt kan förbise och bortse ifrån i deras hyllningar av det gamla. Detta samtidigt som man låter det utgöra ett problem i det moderna. En anledning tror jag kan vara är att i de gamla låtarna var de utdragna partierna ofta instrumentala och inga sångpartier. Nu för tiden ligger repetitionen främst i sången, vilket gör att det enklare kan framstå som tradigt. Jag tycker dock inte så i de flesta fallen
