Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Det här har vi avhandlat tidigare. Det går inte att jämföra med Peter Sunde där delgivningsmannen faktiskt fick kontakt och kunde släppa en handling framför fötterna på Sunde, vilket räcker för att anse att delgivning är utförd. I fallet JA så har delgivning inte ens kunnat påbörjats eftersom herrskapet inte ville och Ecuador därmed vägrade svensk personal att ens komma i närheten av herrskapet för att släppa en handling framför fötterna på herrskapet. Delgivning har alltså INTE kunnat genomföras och utgör ett hinder för att komma vidare i processen med att åtala, av formella skäl, vilket åklagaren tydligt har redogjort för. Är det inte dags att inse fakta nu istället för att fantisera om en alternativ verklighet?

Och sluta med din förtalskampanj mot åklagaren. Hon är inte brottsmisstänkt på något sätt, inte heller misstänkt för tjänstefel. Det är i din våta dröm om en alternativ verklighet som åklagaren är brottsmisstänkt men i verkligheten gäller inte detta utan det är JA som är brottsmistänkt, misstänkt multikriminell om man räknar in alla rubriceringar som figurerar, och då har han ändå sluppit undan med tidigare misstänkta sexualbrott mot AA som han kom undan genom att fegt invänta preskription 2015 genom att med Ecuadors stöd gömma sig undan rättvisan på ambassaden.

Alla med någon form av rättspatos och empati förkastar det fega beteendet från JA att fly undan rättvisan in på en ambassad, samt Ecuadors agerande att ge asyl mot misstänkta sexualbrott, helt utanför vad som kan vara rimligt givet påstådda asylskäl för något som inte alls officiellt kopplar till de misstänkta sexualbrotten.

"...fantisera om en alternativ verklighet..."

Aaaha haaha ha...

Varför sitter du då och gör exakt det - fantiserar ihop en alternativ verklighet?

"...Ecuador därmed vägrade svensk personal..."

Varför är du så fantastiskt desperat att du måste sitta och fabulera?

Marianne Ny har ingen kritik att framföra gentemot Ecuadors hanterande av förhöret. Hon antyder ingenting om att Ecuador på något sätt skulle obstruerat eller handlagt felaktigt.

Marianne Ny hävdar att det är Assange som vägrar medverka till delgivningen. (En naturlig och möjligen helt planerad konsekvens av att Marianne Ny saboterade förhöret genom att utestänga Assanges svenske försvarsadvokat)

Om vi räknar med att det var exakt så som Marianne Ny hävdar att det var - så ska ögonblicket för delgivningens genomförande enligt paragraf 39 i delgivningslagen räknas från det ögonblick då Assange vägrade ta emot delgivningen.

Delgivningen är enligt svensk lag genomförd.

Professor i processrätt, Christian Diesen, har redan kommenterat denna händelse och poängterat det smått bisarra i föreställningen att en sådan vägran att ta emot delgivningen skulle utgöra något som helst hinder för att väcka åtal.

Skulle vi ändå - trots det glasklara i lagen - leka med tanken att det skulle föreligga tveksamheter i delgivningens genomförande så hade det varit hur enkelt som helst att låta tredje part - det vill säga svensk domstol avgöra - giltigheten i delgivningen.

Marianne Ny, som tidigare blivit påkommen med att ljuga och vars beteende fördömts av såväl FN som hovrätten, är dock för feg för att låta svensk domstol få insyn i giltigheten för ett åtal. Hon flyr hellre med svansen mellan benen vilket får resultatet att ingen människa kan veta huruvida nedläggningen berodde på något annat än hennes egen inkompetens eller rädsla för att bli avklädd.

Marianne Ny fördömdes av såväl FN som av svenska hovrätten för att ha förvägrat Assange den mänskliga rättigheten till att få försvara sig via ett förhör.

Men när Marianne Ny till slut tagits i nackskinnet och släpats till förhörsbordet så visade det sig att hon, liksom den föregående åklagaren, inte kunde visa upp minsta tillstymmelse till bevis för att något brottsligt ägt rum.

Vilket är en halmgubbe från dig som du framfört flera gånger tidigare. Det är inte åklagarens roll att göra politiska utspel kring brister i Ecuadors hantering av asyl och MLA, hennes roll är att agera på sakförhållanden. Du vet helt enkelt inte heller om det har framförts någon kritik för all korrespondens är inte offentlig, kritik kan även ha riktats via diplomatiska kanaler utan att detta har läckt ut. I samband med presskonferenser har åklagaren även sagt att det inte är hennes roll att rikta kritik utan hon har redogjort för sakförhållandena som svensk rättsstat upplever, dvs att JA undandrar sig rättsliga åtgärder på ambassaden och det är uppenbart att det är med stöd av Ecuador. Så man behöver inte vara någon Einstein för att förstå att kritiken finns där indirekt utan att den uttalas explicit.

Det är obegripligt att du fortfarande inte förstått nedläggningsbeslutet.


Det senare "det kan inte förväntas" är ett sakligt konstaterade av vad en mindre professionell aktör hade kunnat skiva i klartext och som givetvis är en mycket skarp kritik för alla med normal intelligens. Innebörden är:

Vi kan inte gå vidare med förundersökning och ev. åtal eftersom Ecuador vägrar bistå med MLA kring delgivning av misstanke. Nedläggningen som är framtvingad är alltså Ecuadors fel i detta läge. Ecuador har via sitt agerande berövat kvinnorna deras mänskliga rättigheter. Först för den ena kvinnan då misstankarna mot JA angående henne gick till preskription 2015, och nu tills vidare (så länge han fortsätter att undandra sig rättvisan med stöd av Ecuador) även för den andra kvinnan.

Du fortsätter uppenbarligen med dina fantasier.

Lägg fram fakta, om du har det.

"halmgube"

Aahaha haaha ha...

Jag refererar direkt till vad Marianne Ny påstod när hon redogjorde för sitt beslut att lägga ner förundersökningen.

Marianne Ny hävdar att det var Assange som vägrade medverka till delgivningen. Något som troligen var en naturlig, och kanske även avsedd, konsekvens av Marianne Nys beslut att sabotera förhöret genom att utestänga Assanges svenske försvarsadvokat Per E Samuelson.

Marianne Ny har ingen som helst kritik att framföra gentemot Ecuadors hanterande av förhöret. Hon antyder ingenting om att Ecuador på något sätt skulle obstruerat eller handlagt felaktigt.

Men delgivningslagen är glasklar: en vägran att ta emot delgivningsbeslutet har naturligtvis ingen betydelse för åklagarens möjlighet att väcka åtal.

Den svenska delgivningslagen 39 § anger att tidpunkten för delgivningens genomförande ska räknas ifrån den tidpunkt då den misstänkte vägrade ta emot delgivningen.

Professor i processrätt Christian Diesen kommenterade denna situation i en artikel i Dagens Juridik 22 augusti 2017 och poängterade det bisarra i idén att en vägran att ta emot en delgivning skulle förhindra att åtal väcks.

Det existerar inget rättssystem på den här planeten där en vägran: "- Jag vill inte ta emot det där pappret!!" skulle få till följd att åtal inte kan väckas.

Så det är fullkomligt självklart att delgivningen är genomförd.

Vill man, trots fakta, och trots att lagen är glasklar, ändå leka med tanken på att det skulle finnas tveksamheter i delgivningens genomförande så hade det varit fullt naturligt att låta tredje part - d.v.s. svensk domstol - avgöra giltigheten i ett eventuellt åtal.

Nu valde Marianne Ny dock fegt att hindra all insyn från tredje part för att istället fly med svansen mellan benen.

Det komiska är ju att inte ens Marianne Ny själv trodde på sin egen lögn att en misslyckad delgivning skulle inneburit dödsstöten för utredningen. Hon fortsatte ju gladeligen utredningen i över ett halvår efter denna händelse, ända fram tills dess att tingsrätten satte stopp för henne.

Hittills har vi inte sett någonting som ens antyder att Marianne Ny skulle kunna leda i bevis att nedläggningen berodde på något annat än hennes egen inkompetens eller rädsla för att bli avklädd.

Marianne Ny har blivit påkommen med att ljuga. Hennes vägran att förhöra har blivit fördömd av såväl FN som av svenska hovrätten.

När Marianne Ny inte kunde spjärna emot längre; när hon till slut tagits i nackskinnet och släpats till förhörsbordet så visade det sig att hon, liksom den föregående åklagaren, inte kunde visa upp minsta tillstymmelse till bevis för att något brottsligt ägt rum.

Ett moraliskt eller rättsligt avslut på hela historien kan knappast anses ha uppnåtts förrän Marianne Ny sitter bakom lås och bom, dömd till sex års fängelse, för det grova uppsåtliga tjänstefel som hon i princip redan erkänt i och med att hon, på en presskonferens 7:e november 2016, offentligt tog på sig skulden för att förvägrat Assange den mänskliga rättigheten till förhör.

Något "Nürnbergförsvar" av typen "Jag följde bara order" kan knappast vara tillämpligt på en person i Marianne Nys uppsatta ställning trots att vi egentligen vet att förundersökningen satts igång och drivits av politiska beslut över hennes huvud.

Jag lägger fram fakta och tyvärr måste jag göra det upprepat pga faktaresistensen som råder från JA-svansens sida.

Tyvärr kan jag bara konstatera att ditt svar inte innehåller några fakta.

Försök igen.

Ett steg framåt! Stefania Maurizi har nyss vunnit i alla fall en seger. Hon twittrar:

We won!!! My lawyers @estelledehon and @suigenerisjen just informed me we won our #Foia case against @metpoliceuk to defend the right of the press to access the docs on former and current @wikileaks journalists, @khrafnsson @SwaziJAF Sarah #Harrison!

Men detta gäller ju inte JA så vad har detta för bäring på JA:s misstänkta sexualbrott?

Eftersom det inte existerar några misstänkta sexualbrott längre så kan man ju argumentera för att nästan ingenting av det som händer nu kring Assange har direkt att göra med trådens huvudämne vid starten (d.v.s. den numera nedlagda svenska brottsutredningen).

Stefania Maurizis seger i FOIA-målet gentemot Londonpolisen gäller inte direkt Assange utan handlar om allmänhetens rätt att få ta del av information om Londonpolisens dokument som berör bl.a. korrespondens med USA när det gäller de tre Wikileaks-journalisterna Kristinn Hrafnsson, Joseph Farrell och Sarah Harrison.

Anledningen till att det i högsta grad har bäring även på Assange är att denna dokumentation som Maurizi nu får ut från Londonpolisen kan avslöja detaljer i på vilket sätt USA har försökt komma åt Wikileaks och hur Londonplisen har agerat i förhållande till det.

Det som just nu inte existerar är förundersökningen, som reslultat av att Ecudador hjälper JA med att hålla sig undan svensk rättvisa inklusive delgivning av misstanke om våldtäkt. Misstanken finns kvar, det var ju inte därför man lade ner förundersökningen. Varför för du fram missledande information om sakernas natur? Det hjälper inte JA ett dugg att du önskedrömmer om en alternativ verklighet. Jag utgår från att om han grips av polis innan preskription 2020 så kommer han minst delges misstanke om våldtäkt och sannolikt också åtalas ut utlämnas till Sverige för rättegång och ev. straff. Det är ett allvarligt brott han misstänks för, med upp till 2 års fängelse. Ovanpå detta riskerar han upp till 2 års fängelse i UK för att han tog till schappen från borgen 2012 och har alltså varit på rymmen sedan dess. Maxstraff är rimligt givet den enorma skada han och Ecuador har orsakat rättsstaten och kvinnorna. AA rättslös 2015. SW rättslös hittills. Fy fan!

Ledsen att behöva släppa det här för dig men den svenska brottsutredningen är redan nedlagd. Det ljugande åklagaren Marianne Ny vars beteende fördömdes av både FN och hovrätten, misslyckades, precis som tidigare åklagare Ewa Finné, med att visa att något brottsligt hade ägt rum.

På dagen den 19 maj 2017 satte tingsrättens deadline stopp för Marianne Nys rättsvidriga framfart och hon tvingades lägga ner.

Jag bifogar en länk till åklagarmyndighetens nedläggningsbeslut.

Det existerar alltså inga misstankar.

Man skulle ju kunna tycka att hela affären är ur världen men ett avslut på ett moraliskt plan kan knappast sägas ha uppnåtts förrän Marianne Ny sitter bakom lås och bom, dömd till sex års fängelse, för det grova uppsåtliga tjänstefel som hon i princip redan erkänt i och med att hon offentligt tog på sig skulden (2016-09-07) för att ha förvägrat Assange den mänskliga rättigheten till förhör.

Och precis som FN redan har kommit fram till bör Assange givetvis ha rätt till ett omfattande ekonomiskt skadestånd - antagligen i trakterna kring tiotals miljoner kronor.

Man skulle möjligen kunna argumentera för att den svenska åklagarens grava underlåtenhet att driva fallet framåt (av FN kallat "a substantial failure to exercise due diligence") även gått ut över de båda kvinnorna.

Men det avgörande problemet med att se de båda kvinnorna som rättslösa och som offer på grund av att den svenska åklagaren i åratal valde att hellre förhala hela utredningen än att arrangera förhör i London är att deras egna målsägarbiträden, Fritz och Borgström, offentligt stödde åklagarens val att på ett tidigt stadium i alla praktiska hänseenden i princip lägga ner undersökningen hellre än att förhöra.