Citat:
Ursprungligen postat av
Kurian
Kollegor finns. Hur mycket finns familj och nära vänner som är de som brukar utgöra de viktigaste stödet för en när det krisar? Det vi vet är att deras respektive familjer bodde i Göteborg och Stockholm och att de bott i Skåne i 5 år (tidigare Stockholm och Göteborg). Hade de hunnit etablera nya stödjande och förtroendefulla relationer i närområdet under 5 år när 3 av dessa kantades av en kamp mot sjukdomar? Har du någon "dugg" information om detta?
Äsch. Jag har totalt tröttnat på den där blame-the-system parallellt med den-stackars-passiva-familjen.
För att inte tala om de som har en lika sjukt svart syn på tillvaron likt föräldrarna då och daltar kring morden som snudd på eutanasirättfärdigande (jag menar inte dig).
Att de är deprimerade, nedstämda begriper vem som helst. Samtidigt kan de jobba och babbla på.
Däremot verkar de
parallellt ha grottat in sig, de kapar omgivningen från att ha varit väldigt aktiva och jag anser inte att en depression och utmattning kring ME är det enda svaret.
De är två personer som fungerar utåt sett men som väljer den svartaste av stigar, deras hjärnor är fyllda med en dyster tillvaro. De känns hjärntvättade, fyllda med negativism, även om de inte tillhör nån sekt.