Citat:
Ursprungligen postat av
japanesa
Du lyfter vidare tankarna om höga krav (såväl utifrån- som innifrånkommande) på sig själv på ett intressant sätt. Och visst stundade en krash, karriärsmässig, framtidsmässig, generationell, känslomässig och i längden kanske även ekonomisk.
Utifrån detta kravtänkande, vad hade man kunnat gjort för att förhindra katastrofen tror du?
Mycket svår fråga. Min spontana reaktion var, när någon skrev här, att det enda som kunde ha räddad barnen var att de blev omhändertagen, att det stämmer. Och då tänkte jag när föräldrarna begärde hemundervisning för M. Men på vilka grundlag skulle man ha gjort det??? Men just då skulle man ha anmäld till socialen som hade eventuellt kunna utreda familjens problem och behov.
Men om man hade anmäld till socialen efter att man hade bestämd sig, så kunde det har hänt att familjen hade tidigarelagt sina planer. Och det hade varit för sent ändå.
Man hade behövd att veta hur barnens mående påverkar föräldrarna och sett till att de hade fått intensiv stöd och terapi. Det hade behövds att bearbeta. Jag tror att man kan ändra sitt sätt att se på livet och dess kvaliteter. Och just sjukdomer kan erbjuda den chansen om de inte är för svåra och övermäktiga (och då tänker jag på dödliga sjukdomer till exempel). Så jag tror också att föräldrarna hade kunnat gå genom den processen om de hade varit villig att öppnar sig för den och om möjligheten till intensiv hjälp och terapi hade funnits (förutsatt att de inte var grava narcissister, eller empatilösa psykopater).
Vilken avgrund det måste ha öppnat sig för anhöriga att inte bara få veta att familjen är död, men samtidig att planering hade pågått under så lång tid och att man medveten höll en fasad uppe utåt (min tolkning). Chefen eller cheferna som erbjöd möljligheten att jobba hemmaifrån i god tro att det skulle gynna familjen, men som var tänkt som sista gemensama tid. Att gå på julbord, till julavslutningar, med vetskap det är sista gång. Paret H* märkte ingenting ovanligt, kollegorna på jobben på julavslutningar inte heller. Att ha sig så under kontroll - även om man tycker att man har fattat rätt beslut - så har jo de flesta av oss en viss dödsångest - inte att prata om att planera att döda sina barn. (Just dödslängtan har jag mycket svårt att föreställa mig).
Spekulation: jag vet inget om H, men man kan tolka det som man kan läsa här också så att O inte alltid lyckades att hålla fasaden. Att hans desperation blev synligt. Till exempel för EK som raderade nu sitt inlägg på LinkedIn. Eller den kvinnan som O pratade med i november om hon inte var någon troll.
Det kan vara så att om någon hade haft det där samtal med O om hur han verkligen mår och om han hade medgett då att livet håller på att bli meningslöst - att då hade hjälp kunnat sättas in. Men hade han bara avvärjd och sagt det är tufft, men tack man klarar sig. Så är väl alla i omgivning lättat just då. I alla fall om det är övertygande.