Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

En hel familj har utplånats. En hypotes är att diagnosen var Munchausen by proxy eller annan allvarlig psykisk störning hos föräldrarna som yttrade sig i barnens (påstådda eller uppvisade) symptom.

Om vården har missat en sådan diagnos kan detta anses vara orsaken till flickornas död (och även föräldrarnas). Självklart måste fallet utredas.

(Om vården skulle ha visat sig feltolka föräldrarnas roll är detta ett allvarligt fel. Självklart skall fallet utredas.)

Tack, även om jag inte såg presskonferensen live så har jag ett starkt minne av att polisen sa ungefär som du skriver på de sekvenser jag senare såg i media. Vet att jag tyckte det var bra att polisen poängterade att underskrifterna var väl undersökta samt att de var skrivna efter texten på brevet.

Källkritik, kära Remark. Tänk lite: VARFÖR skulle jag hitta på en sådan bagatellartad detalj, som inte ändrar något i fallet? Men kan inte du också försöka hitta en fullständig video av presskonferensen? Jag skulle ha sparat ned den om jag hade vetat att tidningarna skulle ta bort den så fort.


Nä, jag håller inte med dig. Det här är Flashback, och här måste läkare ha samma yttrandefrihet som alla andra. Det är väl guld om en läkare kan berätta anonymt om olika missförhållanden på sin arbetsplats t.ex. - saker som h*n aldrig skulle våga gå ut och berätta om annars. Jag tänker även på den läkaren som Expressen tyvärr hängde ut identiteten på t.ex. - han som berättade mycket värdefullt om hur vi får ta kostnaden för en massa handikappade barn, när mellanösternfolket gifter bort sina döttrar med kusiner generation efter generation. Det var säkert oetiskt att skriva så i förhållande till läkareden, men SÅ värdefullt för samhället i stort att det kommer ut!

Alla har vi olika förväntningar på livet. Vissa vill ha allt, andra nöjer sig med att överleva. Dessa förväntningar grundläggs väldigt tidigt i ens liv och det krävs mycket för att ändra dem, om det ens är möjligt.

I deras ögon gick gränsen mellan liv utan mening och döden på en lite annan plats än för människor i allmänhet. Dessa alternativ bytte plats på skalan över livets spektrum. Att dö kom före liv utan mening på skalan. Mycket märkligt, men samtidigt kanske inte om man har väldigt höga förväntningar och krav på livets innehåll. På något sätt är man för evigt dömd till ett miserabelt liv om man bara strävar efter det fullständiga. Det tror jag att dom gjorde, inte av egen vilja, men för att det var det dom blev präglade till.

Det kanske är där, i skärningen när drömmen förintar sig själv som depressionen och vansinnet har sin källa.

Jag hoppas ändå att deras föräldrar så småningom kan försonas inom sig själv för det som hände, vi är alla ett resultat av vår uppfostran och vad vi fått med oss från barndomen. Även föräldrarnas föräldrar.

För att förtydliga, det föräldrarna gjorde var oförlåtligt, men om man aldrig försöker se ner i mörkret av en människas inre så kommer vi aldrig heller att hitta möjligheten att förändra. Om vi bara dömer handlandet utan att förstå orsaken så lär vi oss aldrig någonting. Vi kan till exempel aldrig säga till uppenbart högpresterande föräldrar som hamnar i en kris att det är ok att det inte är perfekt – det är nog bra som det är. Om föräldrarna i Bjärred hade hört det nog tydligt och nog ofta så kanske den tanken hade slagit rot i deras inre och dom hade känt att livet i egentlig mening inte måste vara ett perfekt liv.

Dom borde ha fått hjälp.

Andra föräldrar som delar samma förtvivlan behöver inte bli fördömda, dom måste få känna att det är mänskligt att vara svag, men att det även finns hjälp – bara man vågar berätta om sina förbjudna tankar och be om det.

Det finns kroniska sjukdomar.

Detta är en kronisk sjukdom. Till skillnad mot tex diabetes finns inget botemedel. Man kan dock bli bättre med tiden beroende på olika faktorer.

Förr i tiden var cancer ofta en kronisk och dödlig sjukdom. Snart kanske medicinsk behandling hittas till ME.

Diagnos sätts efter ett antal kriterier. Små barn kan ha ME även om många likheter finns med depression och utmattningssyndrom.

Jo, och det var relevant så långt att polisen kunde se, att ingen av föräldrarna hade undertecknat in blanco. Eftersom texten de båda undertecknade, redan stod där. Det hade man inte kunnat se om det varit en printerutskrift. Skulle i så fall ha varit om bläcket från reservoirpennan /whatever/ hade skvätt och hamnat ovanpå den printade texten... Men som sagt: jag HÖRDE att han sa "handskrivet".

Jag har fetat det sista stycket i ditt inlägg - och jag tycker att du där för fram några av de allra viktigaste aspekterna just nu: om två barn ägnar hela sin tillvaro åt att antingen ha enskild undervisning i hemmet tillsammans med en lärare, eller åt att vila/sova/bara vara hemma - så blir det barnet givetvis olyckligt! Om barnets tillvaro dessutom har sett ut så under flera års tid, så är det naturligt om barnet uttrycker att det inte vill leva.

Det är väl ganska självklart att man i det läget stannar upp och frågar sig: "ska vi fortsätta så här? Eller kan vi göra en förändring?" Och överväga att exempelvis (som du föreslår) byta ut skolarbetet mot någonting annat under en period (ja- trots skolplikt!! )

Hade man någon uppföljning av barnens skolsituation under höstterminen 2017?
Skedde denna uppföljning (utvärdering) vid ett tillfälle eller vid flera?
Vilka deltag i så fall i den uppföljningen?
Var skolpersonalen införstådd med att A hade suicidtankar (om det nu stämmer att hon hade sådana)? Hade föräldrarna talat med någon utomstående om A´s suicidtankar (vet inte om dessa tankar enbart en trådsanning, men vi förstår ju alla att A inte kan ha varit en glad och nöjd flicka)

Vi är några stycken som vid många olika tillfällen under året försökt att förmå några olika skribenter – däribland dig – att citera var någonstans man beskrivit mordet som en kärleksfull handling. Till dags dato har ingen av er levererat och jag antar att det är en smidigare lösning (om inte annat för det egna egot) att fortsätta att massproducera halmdockor.

Det var väl exakt vad jag utövade? "Källa: Tack" kan väl inte misstolkas.

Jag kan inte nog understryka detta inlägg och ställer mig helt bakom det. Vi måste lära oss att även hjälpa människor som har för höga förväntningar på livet. Kanske om folk kunde hålla sina förnumstiga fördömanden och deras avundsjuka stången, hade de insett att egenskapen "höga krav" är en riskfaktor för människors psykiska hälsa. Sårbara personlighetsegenskaper låter sig inte tryckas tillbaka genom förberåelser, spott och spe, utan genom omhändertagande förståelse och stöd till förändring. Det kommer att hjälpa både dessa människor och de barn de får. Vi behöver helt enkelt bli bättre på att ta hand om varandra!

Visst är det bra om skribenter på Flashback använder sin yrkeserfarenhet för att under anonymitetens skydd peka på missförhållanden i samhället och stödjer sårbara grupper. Det resonemanget är dock inte applicerbart på det du försvarar eftersom skribenten i fråga gör det rakt motsatta.

Håller med i allt du skriver om att hat mot ME-patienter för att de beskriver hur deras vardag med skukdomen kan se ut är förkastligt.

Hur tänker du kring yngsta flickans diagnos? Jag tänker att den sattes snabbt eftersom systern hade haft liknande symtom och att man därmed snabbare kom till att utreda just ME. Det som blir svårt att förstå för mig är hur sjuk yngsta dottern var. Som jag fårstått av protokollen från skolan hade hon börjat uppvisa symtom på våren och föräldrarna misstänkte att hon hade samma sjukdom som A. Mina spekulationer har varit att Agnes varit sjuk länge utan diagnos först, sen sjuk med diagnos, ingen förbättring trots lång tid av hemundervisning och sammantaget mer illa däran än sin nyss insjuknade lillasyster.

Du är kritisk mot den sjukvård flickorna fick och drar slutsatsen att de blev väldigt illa bemötta av sjukvården eftersom kritik riktats mot Skåneregionens hantering av vårdplaner för ME-sjuka. Kan du lägga fram fler källor kopplade specifikt till denna familj och hur de blev bemötta eller spekulerar du? Eller är dina gissningar mer kvalificerade än andras trots brist på källor?

Det kan lika gärna vara att Moa fått diagnos för snabbt. Varför tror du sjukvården fungerade så pass bra att hon fick diagnos tidigt, men sen så kapitalt falerade från augusti till december att föräldrarna hellre ville döda Moa än att avvakta och se om hemundervisningen kunde göra henne friskare. Det är enligt dig galet att ifrågasätta läkarnas bedömning före Moas diagnos, som vissa i tråden gör. Det är däremot enligt dig ytterst rationellt och sanningsenligt att ifrågasätta vården efter Moas diagnos.

Vilka belägg har du?