Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Tog bort BUP. Tolkade det som barnpsykolog=BUP. Hon gick hos psykolog.

Men kom igen, alla fick den här informationen av Stehlitz tidigt och den ifrågasattes å det grövsta, bland annat av dig, du var/är den som absolut mest av alla har jagat och förföljt de som försökte ge information till tråden om vad som hänt.

Vad är du ute efter nu?

Bilden har ju varit klar hela tiden, det är du som vägrat att se.

Vet du hur hjälpen utformades för flickan ? Blev hon bra / bättre ? Eller borde jag ringa chefen för BUP för att efterhöra det du säger dig veta ?

Edit: Såg du just bangade... nåväl

Precis, tröst behöver upp på agendan. En tröstande kram kan göra mycket, det är där narcisisster brister. Jag är inte längre säker på att detta var två narcissister. Om det stämmer att Hanna skrivit ett brev om hur hon inte längre såg någon mening med livet och att O var enig, så kan de ha gått ned sig i den djupaste tänkbara depressionen gemensamt. De dolde det väl. Det är det som är obehagligt med depressioner. Sen kan O förstås ha varit både överbeskyddande och knäpp, momssagan är jobbig att läsa.

71 procent vill dölja att de är deprimerade.

https://www.expressen.se/halsoliv/psykologi/fem-vanliga-myter-om-depression-/

Det är svårt att få hjälp för depressioner, det är skambelagt. En del tänker att personen är "psykiskt sjuk", men så behöver det inte vara. Ibland blir människor deprimerade utan orsak, men här fanns det minst sagt anledningar så det räcker och blir över.

Det behövs en röd matta som rullas ut för alla föräldrar till hemmasittare och barn med med diffus sjukdomsbild, diagnoser som inte är lätta att hantera där det saknas effektiv behandling.

Det är illa att patientföreningen för ME skyfflar bort KBT som ett alternativ och bara söker efter fysiska orsaker. Man behöver jobba på alla fronter. Är fortfarande benägen att kalla denna akademiska förening för en sekt. Allt behöver inte förklaras fysiskt, det kan vara en blandning när människor blir sjuka i kropp och själ.

De har sekretess där antar jag. Men hennes psykolog var inte från BUP enligt skribenten som också hade info.

Jag minns att någon skrev här tidigare att A hade remiss till BUP men föräldrarna tackade nej.

Det verkar vara svårt att komma vidare i diskussionerna genom att enbart analysera det som hände i huset kring den 9 januari i år. Det vore intressant att veta hur det var långt innan: hur föräldrarna var som personer, hur familjen levde, vilka värderingar och drömmar man hade, hur stresskänsliga alla i familjen var, och så vidare. Familjens historia, de enskilda individernas historia.. Men sådana frågor får vi nog inga svar på.

Men jag undrar i alla fall hur skolsituationen såg ut för flickorna alldeles innan hemundervisningen startade?

Hade det varit en lång och jobbig period när A fick mer och mer frånvaro från skolan?

Växlade måendet så att hon vissa dagar kunde gå i skolan, och andra dagar inte alls? Klarade hon ibland att vara i skolan en del av dagen men tvingades gå hem efter några lektioner? Lämnade föräldrarna i så fall sina arbeten för att störta hem och vara tillsammans med sitt barn?

Innan man visste vad det var som flickan led av, måste det ju ha funnits en mycket stor oro och undran hos föräldrarna: "vad är det med vårt barn? Vågar vi lämna henne ensam? Vad kan hända?"

Fanns det gott om morgnar då familjen övervägde där hemma: ska A kunna gå till skolan idag eller inte? Och A fick känna efter: "kan jag eller kan jag inte gå?" Blev föräldrarna ibland försenade till sina arbeten på grund av sådan morgonvånda?

Blev det en ohållbar situation för föräldrarna, när de tvingades avbryta det som de höll på med på jobbet, och kasta sig hem för att ta hand om A som plötsligt blivit sämre under skoldagen? Blev arbetet lidande? Och blev skolgången för "hattig" för A? Tänkte man sig att med hemundervisning så skulle det i alla fall bli kontinuitet? Kontinuitet både för barnet och för föräldrarna.

Det har skrivits mycket om att föräldrarna var "drivande" för att barnen skulle få hemundervisning. Var det inte självklart att hemundervisning var det enda alternativet? Fanns det olika alternativ att överväga?

Hade man tänkt sig att hemundervisngen skulle vara till hjälp bara under en begränsad tid, "tills A blev bättre?"

Tack för att du skriver i tråden igen! Vi är väldigt många som uppskattar det. Var det känt för dig och dina bekanta hur barnen hade dödats? Det låter rimligt att föräldrarna, tex mamman som du beskriver, hade problem med depression. Man kan ändå kämpa på och jobba. Om hon åt tabletter måste hon ha varit och sökt stöd hos vården. Många har funderat kring hur mycket hjälp familjen sökte. Vet du om dom blev totalt knäckta av vårdens bemötande?

Föräldrarna och barnen hamnade mellan stolarna, alla ville hjälpa, men det fanns ingen samlad aktion här, verkar det som? De kunde gradvis släcka ned sig själva, utan att någon grep in. Familjen hamnade i ett riktigt mörker...

Men Tey... Stehlitz är avstängd och kan inte svara. Du citerar ett väldigt gammalt inlägg.

Snälla Rappytt du har varit synlig i tråden hela tiden men först NU är du med i tråden. Välkommen till tråden får jag kanske säga.
Denna information har vi tagit del av sedan i våras. Föreslår att du även söker på Avd.9 så klarnar allt ännu mer. Även PM presenterat av Review

Kanske har nämnts tidigare men huset fick nya ägare i november. Undrar om det finns några hemligheter kvar där att upptäcka. Samt hur mysig stämningen är i allmänhet.