Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Undrar om de först hade dödat barnen och sedan tog lugnande medicin? Verkar riskabelt att vara lite halvsåsig när man skall utföra själva morden.

Om den ena flickan hade spår av lugnande kanske det helt enkelt var hennes vanliga sömntabletter som tydligen inte är ovanligt att man äter som ME-sjuk? Och efter morden när föräldrarna skulle dö själva valde de att ta resten av flickans tabletter?

Jag tycker att det verkar jättekonstigt att välja att bli strypt/kvävd men de kanske inte såg för sig så många andra sätt som skulle garantera att de dog?

Jag tycker det är mycket bra om utredning hur flickorna fått dessa diagnoser görs.
Frågan är om det går att visa på att gjorts fel eller att någon skadats?

Det fanns uppgifter i pm-et att det var första gången läkarna i Lund satt ME-diagnos på en så ung flicka som Agnes när hon diagnostiserades, vet inte om det stämmer.

IVO utreder numera endast fall där det skett eller funnits risk för stor vårdskada.
Oftast sker dessa anmälningar av fall till IVO från sjukvården själv via sk Lex Maria anmälningar.

Vet inte riktigt hur ME-diagnoserna skulle ha kunnat ge en stor vårdskada, annat än om man missat en annan diagnos.
Men barnen har ju inte varit hemma från skolan för diagnoserna - utan för att de inte orkade. Så missad skolgång skulle ju inte heller kunna ha anses som en skada de lidit.

Inte heller har de dött av sina, då möjligen felaktigt, satta ME-diagnoser.
Eftersom de inte kunnat få någon behandling mot ME, har de säkerligen inte heller fått några felaktiga preparat om ME diagnosen inte stämmer.
Så om ME-diagnoserna är fel - och de inte bevisligen hade behövt behandling för en annan missad åkomma, är det nog svårt att visa att de utsatts för, eller löpte risk för, allvarlig vårdskada.

Om barnen var friska, men föräldrarna ordnade hitte-på diagnoser på ME åt dem, har kanske ändå sjukvården gjort alla utredningar mm utan att hitta något fel. Tyvärr går det ju inte att hitta något fynd som visar på ME, diagnosen sätts ju enbart på den sjukes beskrivning av sina upplevda symptom.

Någon som vet ifall det kommer finnas ett förundersökningsprotokoll för denna utredning till offentlig skådan?

Eftersom det inte blir åtal blir det väl problem?

Nej, det är en skröna i folkmun.
Går inte att förblöda för att A radialis på handlederna snittas upp.
Undantag om du ligger i vatten eller har tagit stora doser ex Waran som blodförtunnande medel.

Åtminstone efter att dom bestämt sig för att ta barnens liv (ht 2017), kanske när yngsta dottern fick sin diagnos. Dom visste då vad som väntade henne också.

Jag skulle vilja veta vad IVO skulle utreda i det här fallet. Jag menar ansvaret för morden på dem ligger ju enbart på GM.

Allt annat är absurt. Tänk efter litet; Ska en läkare avstå från att ställa vissa diagnoser eftersom föräldrarna annars riskerar mörda patienten?

Ja precis. I stand corrected.

Alltså jag tänker så här: polisen meddelar att H var strypt och att allt skedde i samförstånd. Jag förstår att man inte alltid har den störste tilltro till svensk polis, men att i ett läget där man hittar kvinnan strypt, påstår att familiciden sker i samförstånd kräver faktisk ganska mycket annan bevisning. Och det tror jag nu man har. I form av material på datorer, på mobilen och eventuell också genom bevisning att H aktivt deltog i dödande av barnen.

Allt annat vore totalt löjlig. Vilken polis ställer sig på en presskonferens och säger att en kvinna vill bli strypt utan att ha mycket starka bevis för det (och då tänker jag inte på enbart 2 underskrifter).

När polisens uttalande kom efter 9 dagar hade jag mycket tvivel att verkligen allt ha kunnat beaktas, men dessa tvivel har jag inte nu mera angående samförstånd och hur familjen döde. Polisen visste vilken fokus man har på sig och hade god tid nu. Det finns kanske en gräns hur idiotisk en utredning kan skötas - jag tror inte det var fallet här att den missköts.

Jag är mycket tacksam att polisen gick ut men den information man hade. Jag hade hoppats på det och jag fick mer information än jag trodde att jag skulle få. Att det är mycket kvar som man undrar över - är klart och så kommer det att vara. Men några av de avgörande saker har redovisats, tycker jag.

En sekretessbelagd sådan. Arkiveras.

Det kanske var så deprimerande för barnen att de kände att de inte någonsin skulle kunna leva ett liv i egentlig mening?

Tänker att de tagit lugnande innan de mördade barnen för att kunna komma förbi spärren av den panik och fasa det
innebär att strypa sina barn, så att inget skulle hindra dem, så att säga. De var ju tydligen fullt kapabla att agera så de hade väl smällt i sig några benzo men bara tillräckligt för att dämpa dödsångesten.
Alltså att skära upp ådrorna är ju en garanterad död. Men kanske att mamman var rädd för att ångra sig och stoppa blodflödet, alternativt att hon hade för mycket dödsångest för att kunna komma över spärren att döda sig själv och därför bad pappan att göra det åt henne.

Ja, det finns grader.
De flesta brukar ha det som sämst i början, när man väl förlikat sig med att man har en kronisk sjukdom, och lärt sig hur den kan hanteras så går det bättre. Men för att uppnå det, så måste man sluta att se "bot" som det enda acceptabla, och istället söka "lindring".

Och så finns det skov/perioder när man är riktigt dålig, och perioder när man är nästan "som innan".

Eftersom en viktig del (kanske den viktigaste) är "hjärntrötthet", alltså att man har som ett slags dimma i skallen, så påverkar det mycket.

Utsätter man sig för en massa intryck av olika slag, så blir man riktigt trött efteråt.

Men det finns som sagt tekniker för att hantera sitt liv, så att man inte ständigt ligger i det mörka rummet. Om man gör något litet som är roligt, så stärker man sig mentalt.

Det gäller att hushålla med hjärnans ork, att faktiskt inse att "om jag går på den där jätteroliga teaterföreställningen/träffar min kompis/går på restaurang (eller vad det nu är), så blir jag tröttare (kanske enormt mycket tröttare) än mitt individuella normaltillstånd, och behöver vila och slippa utsättas för intryck under ett eller flera dygn efteråt".
Om man då värderar det roliga och ändå gör det, och accepterar vilotiden som behövs, så behöver man inte avstå från allt hela tiden, utan bara avstå ibland, nämligen när man är mer nersatt.

Ju mer jag lärt mig att balansera livet, jag har ändå varit sjuk mer än tio år, desto lättare har det blivit att hantera det hela.

Då, i början, kunde jag t.ex. inte laga mat, eftersom jag inte kunde hålla rätt på vad jag gjorde, och blev fruktansvärt uttröttad av sådant som att skala potatis.
Numera så har jag t.ex. återupptagit matlagning som hobby, men lagar inte gourmetmat varje dag.
Andra intressen har jag fått lägga åt sidan helt och hållet, dessa fungerar inte alls, meen det finns ju så många intressanta saker man kan göra/intressera sig för istället för de krävande fysiska intressena jag ägnade mig åt tidigare. Trist att sluta med saker, men inspirerande att börja med nya saker...

Jag har perioder om flera dagar, där jag måste få vara i ett dunkelt rum utan störande ljud, men ju mer, ju oftare jag lyckats "göra roliga saker", desto bättre har jag blivit.
Observera att det handlar om mer än tio år, det är inte en förändring som kommit på en vecka eller ens på några månader.
Ju mer jag orkar vara ute och röra på mig, desto starkare fysiskt har jag också blivit. Fysisk aktivitet fungerande uselt "i början".

Men jag har alltid haft en positiv livsyn, där "glaset" varit halvfullt, snarare än halvtomt.