Citat:
En reflektion.
Är det märkligt att två barn i samma familj snabbt inpå varandra får samma diagnos när den inte är genetisk utan i 75-80 % av fallen så börjar sjukdomen i samband med en infektion. Låter märkligt.
Sen är det också så att när man tittar i diagnoskriterier så är det enormt luddigt, likt så många andra diagnoser tyvärr. Det är djupt tragiskt att föräldrar systematiskt får diagnoser på sina barn och döljer på så sätt sina egna tillkortakommanden. I skolans värld är det enormt svårt att hjälpa barn med psykiskt sjuka föräldrar. Skolan ser ofta och anmäler och så vidare. Men ofta slutar det med diverse diagnoser och anpassningar för barnet som sällan gynnar barnet.
Münchhausen by proxy är jättesvårt att identifiera, och kunskapen finns sällan, speciellt inte inom socialtjänsten. Så skolan hamnar alltid i samma läge. En anmälan leder till anpassningar i skolan som inte leder till något bra för barnet (socialen förespråkar ofta anpassningar som gör att barn inte går i skolan som andra och ibland inte ens med andra), och en psykiatri som diagnosticerar och medicinerar. Faktiskt så konstateras kanske ett problem hos ett barn ex. ångest, utmattning osv (oftast baserat på information från förälder) sedan medicineras barnet, utreds igen och får en diagnos trots tung medicinering; alltså diagnostiserar man symptom av medicinering. Alla vet att detta är förkastligt och för 15 år sedan utredde man aldrig medicinerade barn eller barn med sociala problem. Men psykiatrin har förändrats i takt med att läkemedelsbolagen säljer mer.
Det är så tragiskt och drabbar så många. Barn far så illa i det här systemet så det är sjukt. Vi har många "sjukdomar/syndrom/annat" som bygger på mycket lösa antaganden. Samma symptom som beskriver beteendediagnosen ad/hd kan också vara symptom på ett misshandlat barn. Vi har i princip inga misshandlade barn idag (vad vi vet), alla har istället fått en diagnos. Vidare kan också sägas att dessa diagnoser och medicinering därav inte ger positiva utslag. Ex ad/hd, medicinering leder inte till förbättrade resultat i skolan på lång sikt, så varför ska barn få amfetamin? Vi vet också att barn med ad/hd oftare får stryk hemma?? Hönan och ägget, kom beteendet av otryggheten hemma eller fick barnet stryk för att det var ad/hd jobbigt? Dessutom kan konstateras att en klar överrepresentation av barn med diagnosen är födda sent på året, alltså helt enkelt omognare än sina klasskompisar.
Vi måste börja ifrågasätta föräldrar på riktigt. Samhället är jävligt bajsnödigt vad gäller att lägga sig i privatliv överhuvudtaget. Vi har många sjukskrivna barn på 100,75,50% nuförtiden. Sjukskrivning som förr bara gjordes på barn med långt gången cancer. Barnen växer upp och känner sig svikna av samhället med all rätt. Vad har man för insyn i en familj som blir såhär sluten där föräldrarna blir sina barns röst utåt, men alla föräldrar är inte friska.
Med detta sagt vill jag påpeka att jag inte är jätteinsatt i fallet och inte vet något i detta specifika ärende. Men jag ser samband och återkommande problem.
Blev lite långt och utsvävande inlägg men men...
Är det märkligt att två barn i samma familj snabbt inpå varandra får samma diagnos när den inte är genetisk utan i 75-80 % av fallen så börjar sjukdomen i samband med en infektion. Låter märkligt.
Sen är det också så att när man tittar i diagnoskriterier så är det enormt luddigt, likt så många andra diagnoser tyvärr. Det är djupt tragiskt att föräldrar systematiskt får diagnoser på sina barn och döljer på så sätt sina egna tillkortakommanden. I skolans värld är det enormt svårt att hjälpa barn med psykiskt sjuka föräldrar. Skolan ser ofta och anmäler och så vidare. Men ofta slutar det med diverse diagnoser och anpassningar för barnet som sällan gynnar barnet.
Münchhausen by proxy är jättesvårt att identifiera, och kunskapen finns sällan, speciellt inte inom socialtjänsten. Så skolan hamnar alltid i samma läge. En anmälan leder till anpassningar i skolan som inte leder till något bra för barnet (socialen förespråkar ofta anpassningar som gör att barn inte går i skolan som andra och ibland inte ens med andra), och en psykiatri som diagnosticerar och medicinerar. Faktiskt så konstateras kanske ett problem hos ett barn ex. ångest, utmattning osv (oftast baserat på information från förälder) sedan medicineras barnet, utreds igen och får en diagnos trots tung medicinering; alltså diagnostiserar man symptom av medicinering. Alla vet att detta är förkastligt och för 15 år sedan utredde man aldrig medicinerade barn eller barn med sociala problem. Men psykiatrin har förändrats i takt med att läkemedelsbolagen säljer mer.
Det är så tragiskt och drabbar så många. Barn far så illa i det här systemet så det är sjukt. Vi har många "sjukdomar/syndrom/annat" som bygger på mycket lösa antaganden. Samma symptom som beskriver beteendediagnosen ad/hd kan också vara symptom på ett misshandlat barn. Vi har i princip inga misshandlade barn idag (vad vi vet), alla har istället fått en diagnos. Vidare kan också sägas att dessa diagnoser och medicinering därav inte ger positiva utslag. Ex ad/hd, medicinering leder inte till förbättrade resultat i skolan på lång sikt, så varför ska barn få amfetamin? Vi vet också att barn med ad/hd oftare får stryk hemma?? Hönan och ägget, kom beteendet av otryggheten hemma eller fick barnet stryk för att det var ad/hd jobbigt? Dessutom kan konstateras att en klar överrepresentation av barn med diagnosen är födda sent på året, alltså helt enkelt omognare än sina klasskompisar.
Vi måste börja ifrågasätta föräldrar på riktigt. Samhället är jävligt bajsnödigt vad gäller att lägga sig i privatliv överhuvudtaget. Vi har många sjukskrivna barn på 100,75,50% nuförtiden. Sjukskrivning som förr bara gjordes på barn med långt gången cancer. Barnen växer upp och känner sig svikna av samhället med all rätt. Vad har man för insyn i en familj som blir såhär sluten där föräldrarna blir sina barns röst utåt, men alla föräldrar är inte friska.
Med detta sagt vill jag påpeka att jag inte är jätteinsatt i fallet och inte vet något i detta specifika ärende. Men jag ser samband och återkommande problem.
Blev lite långt och utsvävande inlägg men men...
Bra inlägg..
Ja, det är inte alltid bra med diagnoser så tidigt, men kan också vara en lättnad senare i livet. Tror att föräldrarna här var väldigt manipulativa, vältaliga med ganska hög standard..tyvärr dömmer många efter det och samhället gör inget. Men om det däremot är en stackars ensamstående som kämpar med stökigt barn och dålig ekonomi då drar sig inte samhället för att klampa in och lägga sig i! Det barnet kanske mår 100 gr än barnet från den finare familjen, men ofta är omgivningen mer granskande då
