Svensk språkhistoria: Hur utvecklades Svenska språket

Samson tog jomfrwne j sin fampn oc bar henne nidh oc satte henne vpa sin hæst oc en annan hæst hade han . ther førde han gwll oc kostelighe haffuor vpa . han wæpnade sik well oc bant sin hielm oc red sin weg . han lag lenge i en storan skogh . oc giorde sik ther et hws .

Tha var Haldan konung. Han drap Thager, sin brodher, Ro ok Skat, therre vener, ok sidhe stra-do han. Haldan han hafde tva søner, en het Ro, ok summe sige at han het Haldan, ok anner het Helge. The skifte riket sva at Ro fekk all fast land ok Helge all vatn. I then time var Siæland hos Høgebierg en køpstadh, hette Høkekøpinge, ok for thy at thet var langt fran strand, tha giorde Ro konung køpstadh hos Ysefiordh ok kallede thet efter sitt eget nafn ok en kelde, het Roskelde. Helge han kom en time til Halland ok lagdhes medh Thore, Rolfs Karldotter ok afledhe medh henne ene dotter, het Yrse.

Vi læse ath der vor en konge som hagde en daather som wor gandske gwdelig
hwn hagde altiid en stor hob fattighe folk oc viduer och faderløse børn som
hwn fødde for gudz skyld Hwn hagde altid hw act oc mening til at hun vilde
giffuit sig i kloster oc raadde der om met pawen Der han hørde oc fornam aff
andre ath hwn giorde saa mange store miskundelige gerninger mod fattige folk
oc fødde dem Och øffuede sig i andre gode oc dygdelige gerninger her i verden
Da radde han hende ath hun icke skulde giffue sig i closter thii han menthe ath
hun kunde gøre mange flere gode gerninger i den stad hun vor i en hun siden
gøre skwlde Nogen stwnd der effter saa hun vbluelig paa en sin scriffuere som
henne stedsse tiente oc fick wbequemmelig kerlighed til hannem oc elste
hannem mer en tilbørligt vor Saa ath han hende belaa oc hwn bleff met foster

Venlige helsa forsent met Gudh. Som i skriffwe mik til, Hans, besynnerlige gode wen, bode nw och swa i høstres om ider son Morthen, at myn drengh skulde haffua stulit ok lockat honom tedhan fron ider etc., tho mai wetha, at sidhan idert budh, Mickil, hade warit her oc war hedhan faren, kom mick en resa vppa oforwarendis, at jach skulde giffua mik til Rytzelant i Swerigis rikis ærende. J thet sama jach sath j slædan oc skulde fara aff stadh pa sancte Thomas affton, møtte ider son Morthen mik vtan for myn porth oc myn drengh met, hwar fore stodh jach strax vpp vtoff slædan och sporde honom till i monge dandemens nærwaran, hwi han war swa lupin fron ider eller i hurudane motthe han war kommin tiidh, om min drengh hade honom luckat eller tubbat. Huad han swarade ther til, weth han sielf

Himmel, hvilken afton, hvilken färd!

********Ser du holmens lilla blomsterverld?

*********Goda Nana, i dess lunder

********Sjunga fåglar qvällens under;

********Hvila rodden; låt oss vagga

********Dit i land.

********Solen ler ju än från kullen,

********Vikens bölja gungar jullen,

********Aftonvinden för vår flagga

********Mot dess strand.

********Hör du de susande alarnes ljud?

********Ser du de grönskande ängarnes skrud?**

********Njutom fröjden; snart har tiden

******* Satt för njutningen en gräns;

******* Nana, snart är kärlekens,

********Liksom sommarns stund förliden.

*

********Re'n bland löfven blickar torpet fram;

********Skynden, fläktar, fören dit vår stam!

********Ser du gubben, goda Nana,

********Re'n i dörrn vår kosa spana,

********Ser du flickan, hur den täcka

********Vinkar der?

********Med sin smultronkorg i handen

********Står hon leende på stranden,

********Glad att få åt Nana räcka

********Sina bär.

********Hulda, du tåras! hur helig, hur skön

********Är ej den hyllande kärlekens lön!

********Redan här som en engel buren,

********Njut din afundsvärda lott.

********0, hur säll är menskan blott

********Med sitt hjerta och naturen!

*

********Hvad ej praktens salar fostra opp:

********Lifvets fulla njutning, lifvets hopp,

********Växer utan ans och blommar

********Höst och vinter, vår och sommar

********I den fria bygdens runder,

********I dess tjäll.

********Ser du anden, som för stäfven

********Flyr med ungarne i säfven,

********Arm och blottad, och derunder

********Dock så säll.*

********Ej mot palatser, som skyarne nå,

********Bytte den irrande en af de små

********Ej för guld i råga bräddadt,

******* Ej om tusen slott hon såg,

********Öfvergåfve hon sin våg,

********Och sitt bo, i vassen bäddadt.