Citat:
Ursprungligen postat av
harperlee
Jag tror att enda sättet sjukvården hade kunnat förhindra morden på barnen vore om de hade kört föräldrarna till psykakuten...
Ja, instämmer. Vilket förutsätter att de själva hade gått med på det. En annan åtgärd är att anhöriga hade kontaktat läkare som i sin tur hade begärt polishandräckning. Fast det förutsätter att läkaren hade haft något konkret att gå på utifrån anhörigas beskrivning. Att utfärda LPT görs heller inte lättvindigt då det innebär ett frihetsberövande. Hade de börjat utveckla psykotiska symtom? Inte omöjligt, men i ett visst och tidigt skede kan de döljas. De sista dygnen när verkställandet av beslutet närmade sig, kan de sista försvaren till sist delvis ha krossats - vem vet? Ingen av oss iaf.
Citat:
För mig är det dessutom vanskligt att diskutera sjukvårdens tillkortakommanden när vi inte vet vad flickorna hade för diagnos, vad de hade för prognos, var eller hur de fick vård... Vad skall man diskutera? Varför är det ens relevant? Inga andra föräldrar barmhärtighetsmördar ju sina barn för att de (föräldrarna alltså) är sura på sjukvården. Det hade varit en annan sak om sjukvården felbehandlat barnen så att de dog, eller om vi visste att föräldrarna innan morden sökt hjälp för sina egna mentala hälsoproblem men avfärdats.
Spot on!
Diskussionen
utgår till stora delar från att flickorna hade ME/CFS men det kan lika väl ha rört sig om annan sjukdom eller en kombination av olika tillstånd. A*nes har beskrivits som en flicka med stor energi som plötsligt förlorade all kraft efter ett fotbollsläger (?) och Rockkungen har sagt att hon fick järntabletter - Förpubertal depression, ADHD, folat- B12-brist, celiaki, PANS, bipolär sjukdom, efterdyningar av en Borreliainfektion, etc?
Ingen ... förutom sjukvården har uppgifter på vilka undersökningar och vilka tester som är tagna. Det har å andra sidan framförts högljudda klagomål på den sjukvårdsregion familjen tillhörde och då dyker frågeställningen upp ifall själva utredningen kan ha varit undermålig? En ME-diagnos kan mer eller mindre ha drivits fram av en eller båda föräldrar? Ingen aning.
Och så har vi lilla M*a - ingen uppmärksammad förändring av pianolärarinnan under våren, hon skötte sina hemläxor i vanlig ordning men berättade i förtroende att hon blev tillrättavisad av sin pappa när hon spelade fel. Växte känsligheten för missljud i omgivningen sig allt starkare med tiden - ett crescendo som i slutet övergick i en outhärdlig kakofoni?
I början av augusti färdigställdes den snurriga momsskriften tillägnad flickorna, i slutet av samma månad mejlar pianolärarinnan OH om flickans pianolektioner och får efter 5 dagar ett märkligt svar.
Vad är det som talar för att M*a hade samma åkomma som sin syster? En utredning hade omöjligt kunnat hinnas med under sommarmånaderna och särskilt i juli går ju som bekant de flesta vårdinrättningar på sparlåga.
Flickorna var i samma ålder när de ska ha insjuknat - tillfällighet?
Om föräldrarna var missnöjda med utredningen var de fria att söka sig till en annan del av landet. Inget ovanligt att patienter väljer både privatkliniker och andra landsting.
Så vad var då anledningen till att de avstod?
Citat:
Jag är inte ute efter att försvara sjukvården men jag kan inte heller påstå att det är rätt att utse bristande vård till boven i dramat när det inte finns några konkreta belägg för detta. Jag kan hålla med rent generellt om att sjukvården har brister i bemötande och samordning men i just det här fallet vet vi inte ens vilken vård man vare sig sökt eller blivit erbjuden. Dock, om det stämmer att båda barnen faktiskt blivit diagnostiserade med ME/CFS, så låter det ju snarare som att man har blivit tagen på allvar där liksom i skolan.
Ja, det finns definitivt stora brister rent generellt och inte minst v.g samordningen, men i det här landet finns också stora möjligheter för den som är beredd att pröva olika alternativ och framhärda sina rättigheter.
Citat:
Dessutom verkar som sagt dessa föräldrarna inte ha velat acceptera att behöva leva med kroniskt sjuka barn eftersom det tydligen inverkade menligt på deras livskvalitet. Vad skall sjukvården göra åt det? Trolla barnen friska även om inga botemedel finns?
En mental brist på flexibilitet i förhållningssättet till livsförändringar - allt eller inget? Det existerar massvis med obotliga sjukdomar och tillstånd och det visste de med när de planerade att ge liv åt två barn. Ibland och t.o.m ofta får vi anpassa oss efter rådande omständigheter i livet och göra det bästa av de förutsättningar som finns.
De hade kommit en bra bit på väg med hemundervisning och tillstånd till viss nedtrappning i arbetstid.
Begreppet "hemmasittare" har varit föremål för många diskussioner under de senaste åren men det är ett fåtal barn som beviljas hemundervisning, såg en siffra (2013) på 40-70 barn/år.
OH har beskrivits som ett underbarn - en perfektionist med generös personlighet och högt älskad av sina kollegor. Nöjde han sig med måttlighet i något som helst avseende?
Diskussionerna om ett recidiv i cancer för HB har tagit slut sedan användaren
Fogelram mellan raderna påstod att det var osant.
De påstådda videosekvenserna tillbakavisades också - av samma användare.
En relevant fråga att ställa sig är ifall HB
ö.h.t har varit delaktig i de här sjuka förberedelserna.....