Citat:
Ursprungligen postat av
Rosamund
Jag funderar de senaste dagarna på varför ingen annan än skrikvittnet med sambo verkar ha hört Lenas skrik? Finns det bara ett enda hus mittemot motorvägen?
Jag börjar få en känsla av att polisen letar efter cykeltjejerna för att bekräfta skrikvittnets historia att han körde runt och letade.
Är jag den enda som har reservationer mot detta vittnes historia? Bland annat är jag konfunderad över varför man inte ringer 112 under de 5 minuter Lenas hjärtskärande skrik varar.
Skriket hörs från 23.30-23.35 och SOS samtalet rings 23.47. Varför ringer man hela 12 minuter efter skriket avstannat?
Jag köper inte förklaringen att det tog från 23.30 - 23.47 att ta på sig kläder och börja köra innan man får möjlighet att larma.
Man kan slänga på sig kläder på två minuter i en nödsituation samtidigt som man ringer 112. Särskilt när vittnet själv beskriver skriken som det mest hjärtskärande hen hört. Ändå har man is i magen att inte anmäla det på 15 minuter.
Vill skrikvittnet kanske fastslå den exakta tiden för brottet till 23.35 för att mördaren har ett stabilt alibi för just den tidpunkten?
Jag hoppas skrikvittnet har synats från topp till tå och att hen inte har några kopplingar till Lenas umgängeskrets, arbete m.m.
Just det. Betänk att det var en varm försommarnatt. Gamla Hjärstas villor verkar ha varit hermetiskt tillslutna.
Daalan med sambo, blev så skakade av dödsskriken att de steg upp, klädde sig och gav sig ut att leta. De letade på sin sida av motorvägen eftersom detta skedde fyra dygn innan Lenas kropp hittades och bullerplanket gjorde entre som FYNDPLATSEN.
När Daalan återigen kontaktade polisen efter det att Lenas kropp hade hittats, och också fann det underligt att bara hen och sambon hade uppmärksammat de blodisande skriken, blev han förnumstigt övertalad av en polisinspektör att det måste ha varit bullerplanket som gjorde att ljudet studsade på ett sådant sätt att endast Daalan hörde ljudet.
För det förstår ju vem som helst att
eftersom Lenas kropp hittades vid bullerplanket, så var det hon som skrek. Och det måste ha varit där. Klart som korvspad. Kling och Klang.