Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

När jag läser om vilka symptom som skall uppfyllas för kriteriet av ME så tror jag inte det behövs en specifik klinik för det. Tänk om alla sjukdomar fick ha en egen klinik.

I polisens pressmeddelande står att dödsorsaker och händelseförlopp behöver fastställas, om du har tillgång till ett nyare meddelande så får du gärna länka till det. Jag kan länka till det jag har som underlag för mitt påstående.

https://polisen.se/aktuellt/nyheter/2018/januari/ny-information-om-arendet-i-bjarred/


Det spelar ingen roll vad du tror. Det finns många kliniker som är specialiserade på specifika sjukdomar. Det kallas regionsjukvård och är en helt normal del av svensk sjukvård. För att styrka mitt påstående så länkar jag till fakta. Jag föredrar att veta, inte tro.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Regionsjukv%C3%A5rd

En teori. Om de dött av substanser i blodet så skulle polisen inte bara fått en teori. https://www.expressen.se/kvallsposten/efter-tragiska-morden-bjarredbor-kraver-besked/

Det finns specialistkliniken. Sverige är avlångt. Tror inte att ME-sjuka blir friskare för att de måste resa till en specialist- klinik. Mycket tryggare för en patient att veta att allmänläkare vet att ME finns och remitterar dit där det behövs. Ungefär som multisjukas situation. Fast det här kommer du och jag aldrig enas om. Det är synd om de som är sjuka.

Det är klart att det går att ställa diagnosen ME - det görs ju bevisligen.
Men det går enbart på patientens berättelse. Det går inte att mäta, röntga, ta prover, tester eller liknande för att ställa en ME diagnos
Allt går på patientens egen berättade upplevelse - eller i det här fallet med barn - på föräldrarnas berättelse hur barnet uppger sig må. Det är en beskrivning av att barnet inte orkar gå till skolan, ligger till sängs eller uppger sig ha ont någonstans.

Om någon skulle vilja fejka en diagnos hos sig själv eller hos sitt barn - är ME perfekt.
I vårt samhälle kan en sjuk person ha ekonomisk försörjning och en del andra fördelar som en ”fejk-sjuk” också får. Tyvärr är gruppen som primärt gärna vill vara sjukskriven väldigt stor idag ex bland primärvårdens patienter.
Gruppen som är trötta och gärna vill ha en sjukskrivningsperiod är enormt mycket större än de som såsmåningom får diagnosen ME som endast utgör någon promille av de trötta.

För många år sedan var ex hjärnskador, förlamning, svimmningstendens, synbortfall eller ryggont perfekta saker att skylla på för den som av någon orsak hellre ville klassas som sjuk. Med medicinsk utveckling kan många undersökningsmetoder idag skilja ut de verkligt är sjuka. Det går ännu inte för ME-sjuka.


För en del sjukdomar är vi inte där ännu forskningsmässigt - ex el-allergi men även ME.
Då är det lätt hänt att den som vill ge sig själv eller ett barn en hitte-på sjukdom just tar till sådana diagnoser. Till mycket stor skada för dem som på riktigt är sjuka.

Eftersom gruppen sjukskrivna är så stor och kostsam i samhället idag - har Försäkringskassan striktare krav. Då granskas ”fejk-sjuka” men också de riktigt sjuka och bägge kanske nekas sjukpenning - då de helt enkel är väldigt svåra att skilja åt vid just ME.

Det är märkligt att diskutera sjukvårdens ansvar när någon arbetsför inte inlagd person mördat.
Det är klart att mer resurser för ME- sjukdom vore bra - men som ”Fallskärmsjagare” så riktigt skriver - alla diagnoser kan inte ha egna kliniker. Det finns inte dessa resurser.

Man har idag rätt att söka sjukvård utanför sitt eget landsting. Om döttrarna hade ME hade det varit fullt möjligt för föräldrarna att låta dem vara patienter på Stora Sköndals ME avdelning.
Det hade Skånes landsting betalat. Möjligt att de redan varit där.

Om det är bökigt att resa dit - så kanske man får göra som många andra sjuka, ex cancersjuka, MS-sjuka, Parkinsonsjuka, folk som måste genomgå många operationer - man får flytta till det ställe där vården är lättast att nå. Temporärt eller permanent. Om det vore brist på vård:

Varför i helsike flyttade man inte hela familjen till Oskars hembygd Stockholm där farföräldrarna och Hannas bror bor hellre än att mörda??

Eller ordnade privat barnsjukvård ex som fanns på Barnsjukhuset Martina i Stockholm. Oskar visste mycket om privat sjukvård och ekonomin hade man.

Varför måste de bo kvar som rätt isolerad familj i ett lättsålt hus där barnen inte träffade klasskamraterna, inga bära anhöriga på bygden och Skatteverket och universitet finns ex i Stockholm? Där Oskar redan regelbundet föreläste och jobbade?

NEJ brist på sjukvårds lokalt i Skåne håller inte att skylla på.

Din tidningsartikel är från 16 januari och polisens pressmeddelande som jag länkade till är från 19 januari.


En allmänläkare har inte kompetensen att diagnostisera alla sjukdomar, det är därför systemet med remisser existerar. För att få diagnosen ME/CFS Trötthetssyndrom så måste patienten remitteras till en specialist inom regionsjukvården. Vi behöver inte enas om detta, det är bara så.

Tror du att det var en fejkdiagnos i detta fall, oavsett diagnos, och att flickorna i själva verket var friska?

Baserat på din erfarenhet som läkare, hur många av de som har diagnosen ME/CFS Trötthetssyndrom är i själva verket bidragsfuskare?

Enligt din uppfattning som läkare, har sjukvården ansvar för hela familjens situation och välmående om ett barn i familjen diagnostiseras med en svår sjukdom?

Är det en utbredd uppfattning bland läkare att patienter helst bör flytta till en annan region för att få vård?

Dessvärre så har Socialstyrelsen sedan 2013 inte längre tillsynsansvaret över hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Tillsynsansvaret överfördes till IVO. Har det blivit bättre tillsyn? Det kan nog diskuteras. Jag vet i alla fall vad jag tycker i denna fråga.

http://www.fub.se/sites/www.fub.se/files/bilagor/information_fran_ivo.pdf

Såg ””Kalla fakta” om ”hemmaliggarna”.

Dessa två – en pojke på 8 år och en flicka på 17 år. Båda hade diagnosen lättare autism.

Pojken hade minimal hemskolning under ett halvår – första terminen i skolan.
Mamman aktiverade honom bl. a. med besök i ett slags lekhus där han fick leka och hoppa.

Flickan däremot hade helt slutat i skolan. Mamman hade kört henne flera gånger till skolan för att hon skulle slippa stressen i skolbussen. Men resultatet blev att hon upplevde att det var som en mur som hon inte kunde gå över när hon stod vid ingången. Illamående och orkeslös blev hon liggande hemma.

Hennes intresse var hästar därför köptes en häst efter ett tag.
Efter att ha varit sängliggande blev hon aktiv när hon fick umgås med sin häst. Träffade även sina kamrater.

Gymnasiet som hade en helt annan pedagogik fick henne att klara av skolarbetet.
Osäker på hur många år hon var ”hemmaliggare” men i gymnasiet bättrade hon på sina betyg. I reportaget pryade hon på en förskola och trivdes bra. Helt annan flicka jämfört med tidigare.

Varken kommunerna eller skolorna erbjöd dessa barn anpassad skolgång.

Måste berömma Lomma kommun och skolorna i Bjärred för att de ordnade anpassad skolgång till Agnes och Moa. Och som någon skrev – är det inte skolornas skyldighet att granska läkarintyg.

Minns inte hur det var för dessa 5 500 (5 498) barnen i andra skolor. Var det enbart kommun och skola som förnekade eleverna anpassad skolgång?

Känner till att på 1900-talet fanns det specialklasser i skolorna. Problemet har funnits en längre tid m.a.o. Varför försvann dessa?

För att återgå till läkarintyget: för familjen i Bjärred var det viktigt att me angavs som orsak till sjukdomen.

Känner en mormor som har ett barnbarn som inte fungerar bra i skolan.
Han har undersökts och fått diagnosen lättare autism.
Mormor förfasar sig för att pojken blir stämplad för resten av sitt liv av denna stämpel.

@Solglittret: Vet du hur det fungerar? Är man stämplad genom denna stämpel/diagnos?
Är det skamligt att ha ett barn som har autism? Begränsar det barnens framtida möjligheter?

Jag tycker att kriterierna för me/cfs-diagnosen är väldigt problematiska, eftersom de är för ospecifika. Jag förnekar inte att sjukdomen finns eller att flickorna hade den. Men mer forskning behövs för att göra diagnoskriterierna mer finkalibrerade. Det är många gånger helt omöjligt att särskilja om en patient har me eller utmattningssyndrom. Alla symtom överlappar.

Jag tycker det vore bra om sjukvården kring flickorna granskas, både gällande hur diagnosen sattes och vilken behandling de fick.

Sen är det galet att anta att människor vill ha fejkdiagnoser!! Gällande me och även många psykiska sjukdomar tror jag snarare att underdiagnosticering är problemet. För det talar tex den svenska självmordsstatistiken. Flickornas föräldrar hade nog på sikt kunnat mått bra av en diagnos eller två.

http://viss.nu/Handlaggning/Vardprogram/Nervsystemet-och-smarta/ME-CFS-Kroniskt-trotthetssyndrom/
" ME/CFS är en uteslutningsdiagnos som bygger på att patienten uppfyller specifika anamnes- och symtomkriterier, samt att andra sjukdomar som kan ge liknande symtom är uteslutna."

Sjukvården har haft svårt att diagnosticera ME/CFS. Det finns ett par läkare som bevisat att det finns en neurologisk markör som kan visa om man lider av sjukdomen. Denna är inte speciellt väl känd dock. Jag misstänker dock att efter Moa och Anges kommer denna belysas så mycket mer och att även forskningen kommer ta fart.

Fler sjukdomar som inte var accepterade förr var fibromyalgi och utmattningssyndrom. Dessa är idag accepterade. Det tar tid för samhället att komma ikapp våra sjukdomar.

I Patientlagen står uttryckligen vilka rättigheter barn har inom vården:

3 § När patienten är ett barn ska barnets inställning till den aktuella vården eller behandlingen så långt som möjligt klarläggas. Barnets inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller
hennes ålder och mognad.

Ovanstående innebär att det inte finns någon åldersgräns för när barnets inställning skall väga över en förälders åsikt. Det är patientansvarig läkare som i varje enskilt fall som ska göra bedömningen om ålder och mognad. Denna mognad bör inträffa i vart fall betydligt före 18 års ålder.

Även detta bör vara något som skall granskas i det aktuella fallet. Har vården lyssnat för mycket på föräldrarna och missat sin lagstadgade skyldighet att ta reda på vad barnen önskade?

Det finns en enskild läkare med väldigt stort ansvar i denna tragedi som måste granskas och som måste redogöra för diagnoser, behandlingar och hur man inhämtat inställning till vården från både A och M. Detta ansvar kan inte döljas bakom sekretess och kollegial tystnadskultur när patienterna är döda.

IVO måste granska detta fall grundligt!

Det kan ju vara bra att veta att polisen (åklagaren, egentligen) gör en utredning som går längre än man kanske kan tro. Man nöjer sig inte med att läsa ett självmordsbrev och skicka prover/obducera offren/självspillingarna, utan man utreder vad som föregått och förevarit.

Jag inser att det finns de som närmast systematiskt utgår från att samhället skyddar sig själv och gömmer undan all information så att inte revolutionen får en chans (eller nåt), men faktum är att åklagaren tittar på hela skeendet och är skyldig att väcka åtal, i det fall det uppdagas något som är brottsligt.

Finns det ingen att åtala för brott kommer utredningen inte att bli offentlig (det blir den först när åtal väcks), men det finns inga begränsningar för åklagare och polis när det gäller utredningens omfattning. Upptäcker man straffbara misstag i omsorg eller vård går man vidare med detta om det finns anledning att anta att någon kan fällas för brott. (Jag tänker inte på barnamorden i detta).