Alternativ för Sverige (AfS) - samlingstråd

Ditt resonemang är fullt av inre motsägelser. Du vill inte framstå som rasistisk - men talar om vita européers civilisation. Du vill vara systemkritisk, men accepterar att det är systemet som bestämmer reglerna för vad folk tycker.

Som du själv skrev så förekommer white flight. Det finns ett svenskt "vi" som människor har i bakhuvudet när de stiger på en buss eller väljer en skola. Ingrupp och utgrupp, implicit men sällan explicit. SD förnekar uttalat att denna känsla av gemenskap är legitim och kallar den rasism - men bara för svenskar och européer.

Därför har man medvetet avstått från att skydda "svennehoran" och "svennejäveln", från svenskars erfarenheter av etniskt motiverat hat och i slutänden just den gnagande rädslan för att hamna i utsatt minoritet som driver människor att flytta från ett bostadsområde. Vilket parti talar för dessa etniska svenskar i det mångetniska Sverige?

Och varför är din personliga etnicitet av någon betydelse? Slutar det finnas etniska polacker om du flyttar dit, menar du?

Vilken nivå och vilken tankefigur du än använder så kvarstår verkligheten: All sorts europeisk nationalism eller nativism kommer anklagas för rasism. Inte sällan av minoriteter som själva förbehåller sig rätten att verka identitetspolitiskt i egen sak - inte minst judar som kommer anklaga dig för antisemitism som den oundvikliga följden av din identitära politik.

Att låtsas som att ett parti kan slippa kontroversiella frågor genom att försöka ducka dem är naivt. Frågan är istället hur de bäst vänds till partiets fördel. Hur gör man den insinuanta utfrågaren obekväm?


Vilken position är det du försöker ta som inte redan tokägs av SD då?

Ska AfS ändra sig kring böneupprop också? Ska man ta avstånd från islamofobi? Om inte - varför inte?

Vad gäller återvandring så skulle jag föreslå att ett första steg är att utbilda partifunktionärerna i att inte sätta likhetstecken mellan det och etnisk rensning. Är man så fast i meningsmotståndarnas tolkningsföreträde och associationer, kommer man aldrig kunna driva opinion.

Det är en sak att välja ett lågmäldare tonläge, en helt annan att slänga ut barnet med badvattnet. Det marknaden har SD redan mutat in.

SD driver ingenting idag. De sitter still och tyst i båten. Jag har inget till övers för vare sig deras politik eller dysfunktionella och kriminella organisation i sin helhet punkt!
Politik handlar visst om hur ett parti uppfattas, framförallt om det har 0.3%. Det går inte att ha skygglappar på och mala på med mer av samma och tro att det går bättre. AfS bör vara populistiskt och driva de samhällsfrågor som alla ser att något är fel, inte de som medlemmarna enbart ser är ett problem. Då kommer partiet ingen vart. Det går inte att slåss mot väderkvarnarna. Det är fel strid på fel sätt. AfS ska få med sig folket, inte gå i opposition med det. Folket ändrar sig inte, bara förutsättningarna för att de ska göra det.

Ergo:Paketera om politiken, ta fram relevanta sakfrågor. Kasta ut det gryende identitära tänket och in med pragmatism.

En bra början kan ju vara att helt enkelt kasta alla funderingar om vad man ska kalla sig på soptippen och helt enkelt konstatera att vi är svenskar. Glöm alla korkade och märkliga funderingar om pursvenskar, svennar, etniska svenskar etc.

En svensk är en svensk är en svensk. Ett parti för svenskar. Man behöver inte fastna i fällan med att definiera vilka svenskarna är som politiskt parti. Ett parti är naturligtvis öppet för alla som ansluter sig till partiets program. Precis som det Svenska Folkpartiet i Finland är öppet för alla, men där få är verksamma som inte tillhör den finlandssvenska minoriteten.

Jag är uppriktig när jag föreslår att man ska byta namn till Svenska Folkpartiet. Sen kan man ju anta Folkpartiets program från t.ex. 1987 med vissa omskrivningar om hjälp till hemvändande som en bärande princip för biståndsfrågor och omsorg om miljön etc.

Man behöver inte och ska inte vara radikala på alla punkter i ett partiprogram. Det skrämmer bara bort vettigt folk. SD har f.ö. på gott och ont redan attraherat så många invandrare att de inte vill riskera att stöta sig med den gruppen.

Ett parti på 0.3% kommer uppfattas som och framställas som ett extremistparti, vad de än gör. SD har inte vuxit på grund av sin uppenbart förljugna "nolltolerans" ("aphelveten och pensionsräddare") eller sin Israel-vurm. Man har normaliserats i takt med att man växt och man har växt eftersom det funnits ett politiskt vakuum.

Vad kan vara en relevantare sakfråga än "svennehoran" som erfarenhet i samhället? Hur närmar man sig oron mammorna i Staffanstorp känner utan att närma sig det "identitära" i att våga tala om svensketnisk utsatthet?

Och återigen (men inte bara riktat till dig): Ska AfS ta avstånd från islamofobi såväl som antisemitism? Om inte, varför inte?

Det här är ju ett typexempel på en situation där AfS skulle kunna göra ett verkligt politiskt utspel.


https://nyheteridag.se/ensamkommande-15-aring-doms-for-mordforsok-pa-slumpmassigt-valt-offer-ville-aka-hem/

Vem skulle kunna ha något att säga om AfS gör ett konkret politiskt utspel om att det är oanständigt att svenska politiker inte kan skapa möjligheter för denne afghan som ju ville resa hem igen. Ett hemvändarbidrag värt namnet och en biljett hem igen.

Nu blev det svenska offrets och hans liv förstört eftersom det inte fanns ordnade rutiner som fångade upp honom och gav honom en möjlighet för honom att vända hem igen. Det är helt enkelt oanständigt.

Helst ska man väl undvika att överhuvud taget ta ställning. Men när det gäller antisemitism så måste man ha den praktiska inställningen (om inte annat) att svensk skola sedan i vart fall 1970 talet tagit så kraftig ställning mot antisemitism att svensken automatiskt reagerar mot någon som är antisemit.

Det har ju t.o.m. blivit så att systemet numera är självreglerande såtillvida att anklagelser om antisemitism är ett effektivt sätt att plocka ned motståndare oavsett om någon judisk person är inblandad eller ej. Svenskarna har blivit som krabborna i en hink. Antisemiter hamnar i skamvrån med dummerjönsmössa på sig oavsett om det finns fog för kritik eller inte.

"Finns etniska svenskar, Gustav Kasselstrand?"

Den frågan måste få ett annat svar än när Åkesson fick den. Ett kategoriskt jakande och ett påpekande av det hatiska i att bara ifrågasätta en identitet, men inte andra.

Alla frågor om svenskhet måste kunna besvaras, de kan inte önskas bort. "Etniska svenskar" är en nödvändig beskrivning i ett mångetniskt sammanhang. Hur ska man annars kunna påtala "svennehorans" specifika erfarenhet?

Och därtill osynliggjorda erfarenhet som därmed är ett politiskt vakuum.

På vilket sätt är detta radikala tankegångar?



På samma sätt som "återvandring" blivit synonymt med etnisk rensning. Och "nationalist" är rasist, om nationalisten har en viss hudfärg. Och "populism" är ett skällsord. Så är det bara.

Om man resignerat inför det omöjliga i att fylla ord men annan mening än det system man kritiserar, kan man aldrig förändra det. Det var inte länge sedan jag citerade en amerikansk skribent som från sitt judiska perspektiv menade att all form av nativism till sin natur är antisemitisk i sin logik, eftersom judar driver på utvecklingen mot diversity.

Europeisk folkrättsnationalism kommer alltid att kallas antisemitisk. Antisemiter hamnar i skamvrån. Så är det bara.

Eller? Vad händer om man istället förankrar europeisk nationalism/nativism/identitetspolitik/tribalism i judisk och kallar den som inte konsekvent för hatisk rasist?

AfS viktigaste arbete framför sig är att komma bort från toppstyrningen. När den är väck skapas processer som vaskar fram ett nytt eller delvis nytt ompaketerat valprogram. 2-4 man kan inte bestämma färdriktningen för hela partiet och driva det som ett bolag. Då är man inte bättre än SD.

Vad gäller då antisemitism så anser jag med flera i partiet framträdande personer att det inte skall finnas. Det är inte på något sätt produktivt. Det skapar bara avståndstagande från väljare. AfS ska bygga, inte splittra. Konsekvensen är helt riktigt att all mellanösternpolitik inkl. Israel-Palestina frågan inte är på dagordningen. AfS håller sig till nationella och europeiska frågor. Bara att läsa partiprogrammet.
Vad avser "Islamofobi" så är det inte en politik utan ett tillmäle som jag ser det. Vilket parti går ut och säger de har skräck för islam? Självklart ska AfS ta upp frågor som rör islamisering av Sverige och europa. ex böneutrop, salafistiska moskeer, konfessionella skolor (oavsett religion). Detta är frågor som berör och intresserar många i vårt sekulariserade kristna land, med fd kristen statsreligion. Islam har aldrig varit en del av Sverige till skillnad från ex delar av Spanien. Salafister som förespråkar aggressiv erövringspolitik/terrorism och är motståndare till demokrati hör inte hemma i Sverige. De ska UT.

Du laddar på med tunga frågor. Men jag skulle faktiskt vilja gå ett steg längre i frågan om identitet. Vad jag vill propagera och föra fram är den självklara självmedvetna svenskheten. Vi vet ju att etniska svenskar finns och de är majoritetsbefolkningen i landet Sverige som är värdar för en mängd diasporor som just nu också bor i riket. De må kalla sig kurdsvenskar eller somalier eller somaliesvenskar och ha svenska formellt giltiga legitimationshandlingar som kallas pass.

Men till syvende och sist. Vi är och kallar oss svenskarna. Att tala om sig själv som de etniska svenskarna är också det att förminska sig själv.

Svenska Folkpartiet är det naturliga valet för svenskar.

Men man måste skilja mellan språkbehandling/ varumärkesbyggande, ideprogram och konkret politik. Man behöver ju inte idka diskriminering men däremot aktivt motarbeta varje form av positiv särbehandling och speciella etniska krav (samer o judar möjligen undantagna). Ex.vis förtur till bostäder är otänkbart. Enbart kötid gäller. Speciella etableringslån är otänkbara. Det är konkret politik.

Du har fattat vad jag pratar om

Jag ville svara på detta innan (hade ej tid). Kommer svara på ditt föregående, längre, inlägg efter jag läst det och har tid svara.

Alltså, det är som så att man måste få lov kritisera både judar och muslimer (och kristna), likväl som man kritiserar judendom, islam och kristendom (t.ex. katolicism). I det västerländska samhället idag får man bara kritisera kristendom. Där kan t.ex. AFS vinns poäng på att kritisera de andra religionerna.

Däremot vinner man inget om man ska anklaga "judarna" för alla världens problem. Jag gissar att det finns max 10k personer i Sverige som ser världen på det sättet. Dock är dessa 10k rätt högljudda så man kan tro att det är en viktig grupp få med sig, men så är inte fallet.

Saklig kritik mot islam tycker jag AFS också kan köra på. Men återigen måste man sätta en gräns mot de extrema som anser att islam är en vålds- och terrorideologi.
AFS bör positionera sig som ett mer intellektuellt parti. Man bör därför inte ägna sig åt "Islam är satan"-retorik. Det finns många som vill diskutera islam som hot mot det västerländska samhället. Även på en intellektuell nivå. Men bara för att man vill diskutera ett ämne bör man inte för den sakens skull förbjuda åsikter åt andra hållet. Man bör alltså inte bli ett islamhatande och antisemitiskt parti, även om man tillåter kritik mot islam och kanske mot judendom också. Men kritik måste vara relevant.

Åtminstone hoppades jag att AFS skulle vara den "intellektuella" SD-rörelsen. Inte en mer extrem grobianrörelse. SD kan gärna få vinna landsbygdens röster, t.ex. Det finns dock rätt många av oss som ser oss som intellektuella och som har mycket svårt att rösta på SD för det finns mycket dumheter inom SD. Om jag ska rösta på ett parti måste det ha en hög intellektuell nivå. (tidigare har jag röstat på FP i tre val innan jag röstade AFS 2018)

Jag har inget emot islamkritik sålänge det inte slår över till islamhat. Jag vill inte vara med i något hatiskt parti öht.

Tänk t.ex. om AFS (eller någon annan inom alt-media) anordnade en debatt, rak och ärlig, mellan några olika kunniga imamer och några islamkritiker, angående "är islam våldsam". Ärligt och uppriktig öppen debatt. Det är på den nivån jag vill se debatten.

Varför sätter du citat kring ett epitet, men inte ett annat? Då verkar det som att det ena är objektivt kvantifierbart, men inte det andra.

Det är väl ingen som förespråkar att AfS ska gå till val på antisemitism ELLER islamofobi? Utan att det ska markeras avstånd från en specifik sorts rasism, men inte andra.

Att hata muslimer är inte mer OK än att hata judar. Att kritisera beteenden och ideologier som skadar Sverige måste däremot vara OK, oavsett avsändaren.



Den som inte har svaren, kommer få frågorna. Den som gett svar på tal, slipper. Om Åkesson frågat Rosenberg vilken SKILLNADEN i bevisbörda och definitionsprecision är mellan svensk och jude, om han talat om nationalism, Israel, rasism, apartheid - då hade kallsvetten inte varit hans. Oavsett svaren, hade frågan avdramatiserats och laddningen minskat i direkt proportion till den sedan barnsben indoktrinerade icke-antisemitismen du relaterade tidigare.

Någon sitter alltid på de anklagades bänk. Tricket är att göra sig till åklagaren.

SEDAN kan man svänga sig med obesvärat implicita "svenskar" - men inte förr. Frågan måste besvaras.