Citat:
Ursprungligen postat av
Paponim
Delar av det där håller dock förvisso den Japanska oppositionen med om och resten är inte alltför långt från vad Sydkorea tycker. Nu senast blev det ju bråkigt när man bestämde sig för att stänga ner den Japan-finansierade stiftelsen "Reconciliation and Healing Foundation".
Kanske du skulle flytta handen lite högre upp och klia lite istället
Dom japaner jag känner har generellt inte mycket till övers för vare sig Nord- eller Sydkorea även om dom dessutom ogillar Abe.
Personligen anser jag att på lite sikt bör både Korea och Japan ta sig samman och försöka glömma gamla oförrätter. Med ett allt starkare Kina på nära håll och ett USA som redan antytt att man kommer konsolidera sig mer mot hemmaplan förändras spelplanen radikalt. Varken USA eller Kina är vänligt sinnade stater utan ser helt till sina egna intressen.
Syd- och Nordkorea har ju egentligen mer gamla oförrätter mot varandra än mot Japan. Men i grunden är Sydkoreas enda riktiga "vän" i världen Nordkorea och vise versa. Och därför närmar dom sig nu varandra.
När Korea väl enats under någon federation skulle det kanske inte vara så dumt att helt enkelt skänka den ena av de två Dokto-klipporna till Japan som en fredsgest. Korea och Japan kommer nog aldrig bli vänner men däremot få alltmer gemensamma intressen i framtiden. Och vad passar då bättre än ett rejält fredsmonument på Takeshima mitt ute i havet... Gärna i brons, haha.
Mitt inlägg syftade till att belysa hur ensidigt och utstuderat, Nordkorea ser sig själv som "DEN NORMALA" staten.
Det arroganta och flagranta sätt på vilket man fortsätter att bedriva sin smutskampanj mot omvärlden, och utan urskiljning eller självrannsakan, konstant försöker rättfärdiga och legitimera sitt berättigande, trots att regimen inte ändrat sitt kriminella beteende eller visar på någon som helst vilja att reformera eller efterleva det internationella samfundets krav inom en mängd områden.
Dynamiken i förhållandet med Japan är stor, sannolikt kommer aldrig relationen med Japan att bli helt "Normal" så länge nuvarande regim består i Nordkorea.
Att Nordkorea är den "Enda sanna och riktiga vännen som Sydkorea har", är en beskrivning jag ställer mig mycket tveksam till. Att naiva förespråkare för en återförening och historiska nostalgiker av utpräglad nationalistisk karaktär, ser det så, är förståligt, men inte särskilt klarsynt eller realistiskt.
Vi bör se och analysera det faktiska förhållandet och statusen idag, med skärpa och fullständig realism.
Problemet är alltjämt
Nordkorea och den nuvarande kriminella diktaturen, som fortfarande styrs av klanen Kim.
Så länge detta faktum kvarstår, kommer inte Sydkorea eller någon annan part eller aktör som har en betydelsefull eller auktoritär roll del i det spel som nu pågår om
(Nord) Korea, att uppnå andra resultat än de kosmetiska vi ser idag.
En klarsynt och transparent analys av statusen idag är följande:
1. Så gott som alla förhandlingar har gått i stå eller är i "Stand-By mode".
2. Opinionen i Sydkorea FÖR Moon, och en utveckling liknande den man trodde så mycket på, även under "Solskenstiden", vänder sig alltmer emot Moon, då de inhemska problemen ekonomiskt i Sydkorea, nu tilltar, och intresset för investeringar och adoption av en "Failed State" i norr minskar för var dag som går.
3. En sannolik utveckling för Moon i dagsläget, om inte något mycket dramatiskt sker, som för förhandlingarna framåt, är nog att han går mot att bli en skadeskjuten duva, som mäklade förgäves.
4. En federation, i vilken form det än vara månde, och än mindre en återförening, så länge nuvarande regim består i Nord, ser jag som fullkomligt orealistisk.
5. Alltfler Sydkoreaner börjar idag, med rätta, reflektera över åren då Sydkorea fyrdubblade sitt BNP, under en administration som knöt mycket täta relationer och samarbete med både Japan och USA.
6. Moon måste byta spår, knyta tätare ekonomiska band med Japan och USA, igen, och sätta press på Nordkorea, istället för att, som hittills, godtroget, förvisso med gott uppsåt, spela med i den kriminella regimens spel. Moon måste komma till insikt om, att han inte kommer någon vart med Kim, som endast har överlevande och en fortsättning av Kim dynastin på agendan.
Kina har bara egenintressen, likaså USA,
(observera i sammanhanget, att Trumps eller en efterkommande administration, mycket snabbt kan ändra sin strategi i området, både av skäl som är relaterade till Kina och/eller att utvecklingen med Nordkorea förblir fruktlöst), det gäller för Moon idag, att mycket tydligt kunna leverera resultat, både på hemmaplan och avseende problembarnet i norr.
Bifogad artikel belyser Moons utsatta situation idag:
www.eastasiaforum.org/2018/11/27/moons-north-korea-policy-in-danger/