Citat:
Det skulle kunna vara en beskrivning av en svårhanterlig livssituation, på väg i utförsbacke med dåliga bromsar; är enig med dig.
Men om flickorna bara grät, hade ont och sov om vartannat; varför i hela friden ansökte man inte om kommunal assistans? För två jurister hade det varit "a piece of cake" att skriva en ansökan och få igenom den. Överklagan hos fler än en instans är också möjlig ifall beskedet blir negativt.
De hade då utifrån antalet beviljade timmar kunnat anställa antingen någon i familjen eller en utomstående personlig assistent åt flickorna. Ledsagarservice - varför nyttjades inte den tjänsten? Oavsett diagnos; idiopatiskt trötthetssyndrom, ME, narkolepsi, depression, bipolär sjukdom... fanns stora möjligheter att få hjälp via kommunen.
En högst individuellt anpassad skolgång har visat att de inte alls var svikna av samhället. Det har talats om erbjudande av kuratorstöd i tråden och det är också vad som brukar erbjudas i samband med sjukdom i familjen.
De var dessutom två om att bära ansvaret och det har viss betydelse, för ett liv med sjuka barn tar även på den fysiska orken och föräldrarna kan då här turas om att sköta om och ev. vaka nattetid.
En förälders naturliga instinkt är att visa omsorg och lindra det som tar ont, både själsligt och kroppsligt - vad gick fel här och har morden ö.h.t att göra med flickornas tillstånd?
De var båda utåt sett vid sina sinnens fulla bruk, både föräldrar och syskon i livet, och de hade det så pass gott ställt att det ekonomiska inte stod i vägen när det kom till att söka alternativ vård.
En större utredning av äldsta flickan var också i görningen.
Den 22 febr. uttrycktes att man hade en del lösa trådar i ärendet och vad utredarna nystar fram i slutändan är inte på något sätt givet.
Spekulerar: en ovanligt tajt relation med minimalt socialt umgänge är den bild som framträder, inte bara i PM:et. Enligt "Rockkungen" ska också umgänget med HB´s släkt ha varit begränsat. Ytligt och utåt sett skulle den symbiosliknande relationen med det intensiva telefonerandet kunna tas som ett uttryck för djup kärlek där man nöjde sig med varandras sällskap efter arbetsdagens slut.
Men, stämde omgivningens syn på paret med hur det såg ut inuti familjen, får man lov att fråga sig. Eller var allt bara en skickligt upprätthållen och skimrande fasad, väl inövad efter många års äktenskap? En kvinna som till sist inte orkade sätta emot makens ständiga tillsägelser och kritik utan tillät honom för husfridens och flickornas skull, att begränsa umgänget med väninnor och den egna familjen, övervaka med tät telefonkontakt dagtid och ute på resor etc; -se, de är ju så romantiskt tajta!
/.../
Ett stort JA! Fallet är vad som ska diskuteras här, inte andra postare; tjafs går fetbort.
Men om flickorna bara grät, hade ont och sov om vartannat; varför i hela friden ansökte man inte om kommunal assistans? För två jurister hade det varit "a piece of cake" att skriva en ansökan och få igenom den. Överklagan hos fler än en instans är också möjlig ifall beskedet blir negativt.
De hade då utifrån antalet beviljade timmar kunnat anställa antingen någon i familjen eller en utomstående personlig assistent åt flickorna. Ledsagarservice - varför nyttjades inte den tjänsten? Oavsett diagnos; idiopatiskt trötthetssyndrom, ME, narkolepsi, depression, bipolär sjukdom... fanns stora möjligheter att få hjälp via kommunen.
En högst individuellt anpassad skolgång har visat att de inte alls var svikna av samhället. Det har talats om erbjudande av kuratorstöd i tråden och det är också vad som brukar erbjudas i samband med sjukdom i familjen.
De var dessutom två om att bära ansvaret och det har viss betydelse, för ett liv med sjuka barn tar även på den fysiska orken och föräldrarna kan då här turas om att sköta om och ev. vaka nattetid.
En förälders naturliga instinkt är att visa omsorg och lindra det som tar ont, både själsligt och kroppsligt - vad gick fel här och har morden ö.h.t att göra med flickornas tillstånd?
De var båda utåt sett vid sina sinnens fulla bruk, både föräldrar och syskon i livet, och de hade det så pass gott ställt att det ekonomiska inte stod i vägen när det kom till att söka alternativ vård.
En större utredning av äldsta flickan var också i görningen.
Den 22 febr. uttrycktes att man hade en del lösa trådar i ärendet och vad utredarna nystar fram i slutändan är inte på något sätt givet.
Spekulerar: en ovanligt tajt relation med minimalt socialt umgänge är den bild som framträder, inte bara i PM:et. Enligt "Rockkungen" ska också umgänget med HB´s släkt ha varit begränsat. Ytligt och utåt sett skulle den symbiosliknande relationen med det intensiva telefonerandet kunna tas som ett uttryck för djup kärlek där man nöjde sig med varandras sällskap efter arbetsdagens slut.
Men, stämde omgivningens syn på paret med hur det såg ut inuti familjen, får man lov att fråga sig. Eller var allt bara en skickligt upprätthållen och skimrande fasad, väl inövad efter många års äktenskap? En kvinna som till sist inte orkade sätta emot makens ständiga tillsägelser och kritik utan tillät honom för husfridens och flickornas skull, att begränsa umgänget med väninnor och den egna familjen, övervaka med tät telefonkontakt dagtid och ute på resor etc; -se, de är ju så romantiskt tajta!
/.../
Ett stort JA! Fallet är vad som ska diskuteras här, inte andra postare; tjafs går fetbort.
Det var iofs en höginkomstfamilj, men om man ser på tillgångarna i bouppteckningen så var dom knappast särskilt förmögna och definitivt inte ekonomiskt oberoende. Ekonomin har inte heller någon större påverkan på möjligheten att hitta alternativa behandlingar eftersom det sällan är en kostnadsfråga. Den bästa vården finns redan tillgänglig i den befintliga vården.
Min känsla är att den som tror att en eller båda föräldrarna var helt friska och därför söker andra motiv än sjukdomar och psykiska besvär får leta förgäves.
__________________
Senast redigerad av N.Armstark 2018-11-22 kl. 22:15.
Senast redigerad av N.Armstark 2018-11-22 kl. 22:15.