Citat:
Ursprungligen postat av
Snor-Johan
Förutsatt det är den av dig på för vaga grunder utsedda gärningsmannen vilket är ditt och hatarnas ofrånkomliga aber.
Du missade min fråga om du skulle klara av det som MGM av det moraliskt förkastliga drevet med bestämdhet sägs klarat av?
Eftersom som svaret är ett bestämt NEJ återstår en osannolik flax eller en annan gärningsman. Det går i dagsläget inte utesluta någondera som dom som helst vill han någon att spy sin galla över gör.
Med ett lite annat mindset, kanske. Det var väl delvis det jag försökte ringa in. Men det är svårt att leva sig in i.
Som fortsättning på hypoteserna: om GM redan från
the get-go vägleds eller triggas av en nödvändig praktisk dimension på tillvaron, både vad gäller brottet och sedan förhör och efterspel och slumpen att kroppen inte hittas och direkt kan bindas vid honom, så kan man föreställa sig att han förmår kompartmentalisera alla saker på ungefär samma sätt och samma mentala locus, i relation till sina övriga bestyr och sin grundläggande hållning. I detta fallet skulle detta då dessutom kunna överensstämma med ovannämnda mentala disposition rörande mänskligt utbyte. Han kasserar för att inte kasseras. Typ.
Han ska till USA med HD, han ska hit och dit, han ska hämta ungarna och tvätta och handla och jobba och packa och resa, och han ska plocka luska och hitta burkar, och skjutsa eller bli upplockad här och där och ta sig hit och dit inom givna tidsramar — det är ett fasligt meck. Så när det kommer grus i maskineriet så löser man det blixtsnabbt och går vidare. För att inte bli grusad. Handling, prestation (inbillade i alla fall) och gratifikation (fika). Egoblåsare. Tjoff tjoff tjoff.
Så när det uppkommer ”hot” så bekämpar man dem efter förmåga och går vidare. Ett överhängande ”hot” som inte går att skära bort upplevs som ångestdrivande. Ett ”hot” ska hålla sig på sin plats, där man kan glädja sig åt att det inte utgör något hot.
Så om GM upplevt sig endast avlägsna ett hot som upplevts som verkligt, och legitimt att avlägsna (legitimt för det utgör ett hot (mot ego och därmed familj etc), och hot får man göra vad man vill med...), så skulle jag kunna tänka mig att han kan hålla sig upprätt ett tag. Det kanske inte var meningen heller. ’Hon får faktiskt skylla sig själv.’ ’Hon hade inte behövt flippa’. ’Men nu måste han faktiskt tänka på sina barn’ etc.
Egot. Hans återvunna betydelse som familjefar. Han har inte tid att tänka efter... Det är bara att köra på. Rent rättsligt har han ju bara ett enda nålsöga att stirra in i, och det är erkännande. Vilket skulle kräva att han förstår att han på sikt tjänar familj och vänner bättre bakom galler än som frigående — och även sin mentala hälsa, om han kunde förstå den gåva till honom som ett frivilligt erkännande kunde vara, om han kan på den idén innan någon annan hann sätta dit honom. Vilket inte är så lite begärt av vem som helst kanske.
Nåt sånt.
Det har funnits mördare förr som lyckats hålla sig på benen, kortare eller längre tid — men det är nog inget att satsa sina pengar på.