Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Det fanns fler i tråden som hade faktauppgifter och information. Några bevisade sin närhet till familjen med foton från en tavla i huset och kopior av testamentet.
Dessa postare utgjorde på något oförklarligt sätt ett hot mot vissa, framför allt F.E som attackerade och jagade bort dem - med emfas som du utryckte det. Fakta var aldrig viktigt - det var spelet, jonglerandet och möjligheten att göra illa, klämma till och förnedra med de faktauppgifter som hen hade, som lockade.

Det finns mängder av inlägg att citera i denna enorma tråd, en del påhopp framför allt på den döda Hanna från den postare vi talar om, låter sig helt enkelt inte citeras för de är så vedervärdiga.
Det gäller även många inlägg från F.E och dig själv riktade mot andra skribenter. Textrader vars enda syfte var att likt knivar göra illa, ironisera och förnedra.

Det är det som är så märkligt att det angreps och skadades så mycket i text när det hela faktiskt handlade om allas vår upprördhet över att två oskyldiga barn utsatts för brott och mördats.
Detta borde istället kunnat hålla stämningen och samtalstonen på en mjukare och mer respektfull nivå. För det var vi ju alla överens om - att mörda sina barn är alltid förkastligt.
Men det håller jag med dig om - tråden är en unik studie i interpersonella relationer som löpte amok mellan anonyma personer som aldrig träffats.

Det var även en unik tragedi i Bjärred som förhoppningsvis aldrig borde hända igen.
Den kompakta tystnaden efteråt är också unik i relation till att två oskyldiga flickebarn mördats i Sverige. I mitt tycke är tystnaden förkastlig och provocerande. Så ska man helt enkelt inte göra vid mord på två barn.
De döda barnen borde postum ha någon form av rättighet att det som hände dem inte tystas ner och glöms bort. Som ett skydd för alla levande barn, att gör någon dem riktigt illa och begår överlagt mord - kommer vi i vart fall ta reda på och offentliggöra vem som gjorde det, hur och varför eller om samhället brustit. Ingen ska komma undan fördömande vid barnamord - inte erhålla hedersbetygelser eller dedikerarade seminarier.

Jag förstår och lider med föräldrarnas nattsvarta tillvaro och ångest som det beskrivs i PM-et.
De var i helvetet. Inget som någon någonsin förtjänar att genomleva -”Du förtjänade inte sista tiden” som OHs arbetskamrat skrev. Det går att i teorin känslomässigt begripa hur de resonerat och tänkt, hur väl de från början ville och hur fel det blev. De framstår absolut inte som några onda individer, tvärtom. De ville få stopp på lidandet och smärtan de såg och upplevde och fann bara en utväg.

Men just därför, för att dessa stackars icke onda föräldrar inte såg någon annan utväg, behöver samhället visa att det finns andra alternativ och att så djup svartsyn är ett patologiskt tillstånd. De behövde inte mörda och suicidera - de behövde hjälp från instanser vars uppgift är att larma, orosanmäla, lindra och stötta. Vi kan förstå hur de tänkt och resonerat, förstå att det skedde av kärlek och förtvivlan men vi får faktiskt aldrig acceptera deras problemlösning.

Nej, det var inte O:s syster, vill inte gärna outa personen pga ålder. Personen skrev inte så mycket men på en fråga av andra om H:s cancer kommit tillbaka, svarade h*n - ja men jag vill inte gå in på det.

Pseudo-altruism är väl ett utmärkt begrepp om det får folk att förstå vad man menar när man beskriver olika orsaker till att föräldrar dödar sina barn.

Fint Rodja. Hur många fler små fåglar blir vingklippta? Några kanske finns därute i samma situation som Moa och Agnes. De lever kanske, men lever de på riktigt för sin egen skull? Får de möta livet, med allt roligt, sorgligt, spännande eller hålls de i bur, får ont i själ och kropp och lägger sig ned, för att långsamt dö?

Vad menar du med sista stycket?

Håller inte med helt. Jag tycker att det var ondska att O bestämde att Moa skulle sluta spela och att han redan visste att hon aldrig skulle komma tillbaka. Det fanns ingen öppning för det. Det var inte tillfälligt, utan för gott. Han hade en plan som jag ser det.

Familjen var antagligen en minisekt, med en ledare. När familjen blev bångstyrig, fick fler förebilder att knyta an till, till exempel pianolärarinnan, tog O fram kniven. Jag ser att den röda tråden i tragiken är att skärma av. O låste in sina flickor, psykiskt och så långt han kunde, även fysiskt. Han var galen, en mycket, mycket störd individ. En Dr. Jekyll och Mr. Hyde. Förklarade hur hopplöst han hade det, fick medlidande på jobbet. Därför var det kanske så svårt att rädda tjejerna. Ett mycket sällsynt fall, där skolan visste att det fanns problem inuti familjen, men de kunde inte förstå. De saknade fantasi, eller fantasin räckte inte till för att föreställa sig vad som eventuellt kunde pågå. Tjejerna hade överlevt om skolan gjort en orosanmälan. De kanske gjorde det? Allt måste upp på bordet! Ingen väljer sina föräldrar, därför finns samhället där som stöd.

Kunde O le med ögonen, eller var det bara munnen som log?

Det enda jag vet om detta, som går att bekräfta (tror inte på anonyma PM utan möjlighet att vidimera) är vad kollegorna skrev på LinkedIn. De hyllade O. Han hade förklarat hur eländigt han hade det. Han fick bekräftelse, "den sista tiden förtjänade inte du". Men flickorna då, hur mådde de?

Ingen var dödssjuk. Ingen låg för döden. O valde att mörda sin familj, med eller utan hjälp. Han var en farlig individ, ett unikum antar jag. Han började skärma av flickorna när de skulle frigöra sig. Det finns ett mönster. Det var inte en enstaka händelse, som alla övriga fall som räknats upp när fäder eller mödrar dödar sina familjer.

O visste att flickorna skulle flyga fritt nästa år, när skolan grep in. Han skulle ställas till svars för att ha burat in dem. Spelet var slut. Ödet för hans rike var utmätt.

Att medarbetare väljer att peka ut O som ängel, trots att både han och familjen hittats död, tyder på att medarbetarna behöver avprogrammeras. Om det inte är så att vi har att göra med en ny tysk barnflicka, som hade ihjäl hela familjen av svartsjuka, det perfekta brottet.

Ett testamente som blev en allmän handling samma sekund den stämplades in till skatteverket och en bild på en tavla tagen utifrån genom ett fönster är inga bevis för att man tillhör familjen när man samtidigt vittnar om försäkringsbedrägerier och att flickornas läkarintyg var köpta från O;s läkarvän i Tyskland. Det visar bara att när man hittade en skribent som bekräftade ens teorier om att sjukdomarna var påhittade så lyfte man denne till skyarna och trodde varje ord.

Det är iofs bra när människor kan ändra sig men att nu med facit i hand beskriva hur personen som man tidigare beskrivit som ondskan själv plötsligt rent av går att förstå och att hen kanske inte ens var ond tyder på att man behöver bli bättre på att bedöma människor. Men framför allt att behärska sina egna känslor.

Skulle vara intressant att veta om det var föräldrarna själva som föreslog att döttrarna hade ME? Eller O? De kanske blev duperade, läkarna, övertalade av O? Han kanske svepte in med en mapp med en fullständigt övertygande bevisning om att tjejerna led av det han ville ha det till för att få ha dem i fred i så mycket som möjligt, i tryggt förvara hemma? (Med reservation för att vi inte sett något som helst dokument som bevisar att flickorna fått någon diagnos. Bygger på rykten i tråden om att flickorna var sjuka, någon diagnos måste de ju ha haft för att hållas hemma från skolan?!

"Du skall inga andra gudar hava jämte mig". Var detta O:s koncept?

Det finns jättemånga barn där ute som berövas sin framtid av sjukdomar och olyckshändelser. Såna som vingklipps till den milda grad att de varken kan flyga eller gå. Det finns barn som säljs som sexslavar, våldtas och mördas. Det finns barn som får armar och ben bortsprängda av minor och missiler. Det finns barn som fryser och svälter till döds. Det finns så in i helvete många barn som lider av fattigdom, droger och sjukdomar så det är nästan omöjligt att ta till sig och fortfarande orka leva.

Det sista stycket är ett citat av Jesus till sina lärjungar och lyder så här i helhet:


Det tyder på någon sorts religiösa grubblerier att citera Jesus i detta sammanhang. Det blir nästan sektvarning.

OM en eller bägge flickor verkligen fick den omdebatterade och så känsloengagerande diagnosen ME från skolmedicinen, har det ju sannolikt inte förbättrat situationen så mycket med tanke på utgången.

Jag förstår varför en diagnos kan kännas som en lättnad och en slutgiltigt förklaring, men istället för att leta diagnos verkar de ju istället lagt kraft på att leta efter behandling. Ett minst lika stort jobb.
Själva letandet upphörde inte.

Däremot gjorde kanske diagnosen att familjen blev lätta offer för allsköns kvacksalveri och pessimistisk svartsyn hos patientföreträdare med egen agenda. Det finns helt enkelt de som VILL förmedla en pessimistisk prognos. Det är väldigt skadligt när detta inte alls stämmer för varje enskilt fall och dessutom föreligger betydligt bättre prognos för ungdomar.

Dessa olycksprofeter skapar hopplöshet och förtvivlan. För sjuka och deras anhöriga blir det en domedags profetia. Kanske helt utan grund eftersom många mår bra och flera blir helt friska.
Dessa profetior kan mycket väl indirekt bidragit till barnens död.

Så kan det vara. Att läkarna blev övertalade. Delvis därför också bör de få komma till tals. Eller är det så lättvindigt som unga barn får diagnoser och sen lämnas därhän?
Att båda föräldrarna varit lika drivande har jag svårt att tro. Brukar alltid vara en som drar med den andre. Separeras de ifrån varandra så blir den andre normal igen. Möjligtvis kan pappan haft en tvångstanke längre och kanske varit manipulativ. Pappan struntade t.ex i att deklarera redan innan yngsta dottern blev plötsligt sjuk. Mamman arbetade som vanligt fram till jul. Förstår inte varför hon hade två Facebook- konton. Visste hon om det? Det ena hade inga kontakter med hennes familj alls men sympatiserade med den där ME-kliniken.
Återfall i cancer är ren spekulation enligt PM och mamman hade bara ett besök hos onkologen under det året. En sak är säkert och det är att en eller båda var allvarligt sjuka och skulle inte klarat en sinnesundersökning.
Märkligt med PM:s beskrivning av begravningen. Att det kom hundratals. Några som aldrig ens velat träffa folk medan de levde, dödar barnen, och blir hedrade? Är det en rörelse? Normalt brukar det stå att begravning har skett i stillhet, i kretsen av de närmaste. I det här fallet knappt 10 personer.

Inte hundratals, utan över hundra. Kanske inte orimligt med fyra döda unga människor.

Visst ja, har glömt det där om deklarationerna. Han slutade sköta sina deklarationer, från när? Momsexperten som inte klarade av det han jobbade med...?