Kära Moa och Agnes!
Det här är till er.
Ni fattas oss, vi vanliga människor i det här samhället som ni skulle dela era liv med.
Jag kände inte er.
Vet inte hur ni hade det.
Men ni skulle ju leva! Blomstra ut med era gåvor och berika livet med oss som lever...
Så blev det inte.
Ni försvann för tidigt.
Världen är farlig för små fåglar.
Alla tycker inte att de ska flyga.
Vuxna med rädslor, bekymmer gör inte det rätta.
Föräldrar med rädslor, bekymmer gör inte alltid det rätta.
Men ni skulle ju skyddas, från att tas bort allt för tidigt.
Mitt hjärta gråter mer och mer för er...
Det är något som har gått mycket fel här.
Ni var omgivna av många vuxna, som skulle skydda er.
Jag vet inte hur ni hade det, hur ni mådde, men någon/några avslutade era liv i förtid.
Det är en stor skam att det har hänt.
Föräldrar har många problem, bestämmer i sina liv och ni var oundvikligt insnärjda i garnet.
Era föräldrar kan också ha varit insnärjda i vuxna garn.
Som tror att de gör rätt.
Men som blir så fel.
Jag glömmer inte bilden av rummet med pianot och kudden på pianostolen.
När ert hem låg ute till försäljning.
Där ni inte fanns längre.
Ett piano utan pianist.
Det är tyst.
Överallt är det tyst.
Utom här, på ett forum som inte alltid är erkänt av media, Flashback.
Vi är många här, som bryr oss om er, Moa och Agnes!
Lex Moa&Agnes.
Vi är inte nyfikna.
Vi bryr oss.
Vi vill förstå. För att andra små fåglar inte ska bli vingklippta.
Kunde jag spela piano, skulle jag spela det lilla stycke jag hörde här, för er.
På en podd i P1.
Jag tänkte osökt på er när jag hörde stycket och blir extra sorgsen i hjärtat när jag hör det.
Ni var små, i en stor värld.
Må någon gräva i ert öde.
Där ska inte vuxnas egen skam få stå i vägen.
Må den riktiga sanningen få komma fram.
Så att det inte drabbar fler små fåglar.
Lyssna på några ord och pianostycket från minut 01:55 i slutet.
https://podtail.com/sv/podcast/svenska-berattelser/lakaren-som-fick-diagnosen-adhd/
Någon sa:
"Det är icke annat möjligt än att förförelser måste komma, men ve den genom vilken de komma! För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små."