Citat:
Ursprungligen postat av
Hovslättsmannen
Det verkar faktiskt som att JF aldrig tillåtits ta hand om sig själv. Det förefaller som att han fått bo i brorsans lägenhet och fått fickpengar insatta på sitt konto. Är familjen hjälpare eller enablers här egentligen?
Hade JF på allvar behövt fundera på vad hur han fixa pengar till hyran, då kanske han ägnat tio år åt något annat än att leka med luftpistoler och kicka boll med tonåringar. Han har ju inte varit deprimerad på den skalan att han behövt läggas in på psyk eller behövt boendestödjare. Han har bara gått och dragit, och det har inte varit bra för honom.
Det är mycket möjligt att han stött på något riktig galning på en arbetsplats någonstans som övertalat honom att dom skulle sexmörda en främling, men jag tror ändå att sannolikheten skulle ha minskat om JF varit med integrerad i samhället och så att säga haft något att förlora.
Unga människor SKA inte gå och dra, oavsett hur man mår psykiskt. All forskning visar det.
För min del verkar JF gravt störd och inte kompetent att ta hand om sig själv överhuvudtaget. Däremot hade det varit av nöd med ett socialt skyddsnät kring familjen, ett helt annat stöd än det som förefaller ha funnits.
Skulle tippa att han har svårt att klara av ADL, han pratar om att han mobbades för att han luktade illa, att det är si och så på den fronten.
Vanliga enkla göromål som hygien, städning eller hålla ordning är inte givet för en med autistisk problematik. Han beskriver konflikter, att han ljög bara han skulle städa sitt rum.
Han reagerar enormt när en bror med fru är hem och pratar om ordning i skåpen - han blir kränkt, anser sig kontrollerad.
Han är lättstörd, han ringer på hos en kvinnlig granne då hon tvättar men hon öppnar inte. Hon tvättar och centrifugerar varav hennes tvättmaskin för väsen vilket hon då tror är anledningen. Hon anspassar sen tvättningen efter hans livsmönster för att inte störa.
Han smsar på nätterna som får folk att reagera.
Samma sak beskrivs då nån inte svarar direkt på sms. Han är misstänksam, är snar att reagera med en känsla av att vara kränkt och hånad.
Han tycks drar egna slutsatser från egen begränsad erfarenhet och kan inte klara av situationer som inte är rutin/inlärda och han verkar överhuvudtaget inte begripa sig på övergripande sammanhang och helhetsbilder (konsekvens, slutsats).
Han hamnar tyvärr i isolering via sin egen problematik med sociala koder och det samma gäller mobbing. Lätt att utnyttja.
Han beskrivs udda, stundom enstöring då han ränner på stan eller är i skogen med soft airgun i skogen ensam nattetid - men är samtidigt intensivt kontaktsökande.
Han pratar i ett kör, det är som en verbal flod när han sätter igång och folk undviker sms då han aldrig ger sig.
Han har överkrav på sig själv, anser att han borde ha samma utbildningsnivå som familjen - han är dock fullt medveten om att de inte ställer detta krav, att de förklarat att han inte ska känna så.
Han är samtidigt oroad för misslyckanden vilket skapar en ond, ambivalent cirkel.
Han är med andra ord inte realistisk i förhållande till sin egen kapacitet. Låg självkänsla, skryter och ljuger för att kompensera och vara betydelsefull.
Sensmoralen är att hur tidigare insatserna varit vet vi nada om - det enda som finns att tillgå
är en bedömning av Johan via FUP och den bilden är problematisk.
Att efter 28 år i hemmet få ett eget boende är en god tanke (brodern) men fatalt och rent förödande vilket terapeuten borde ha begripit - OM det inte finns fungerande verksamhet kring honom innan det sker.
Dvs sociala insatser, ekonomi, boendestöd, terapi, utslussning och sysselsättning. Hon borde med andra ord veta bättre i mitt tycke även om brodern vill ta på sig ett stort ansvar för att han bryr sig om sin bror.
Att det gick åt helvete är ett faktum via mordet.