Citat:
Ursprungligen postat av
LBeria
Nja, dra inte alla över samma kam. Vi är flera i tråden som inte alls gillat den högervridning SD gjort. Verkar vara fifty-fifty i tråden i åsikterna om det.
När nånting är ”fifty-fifty i tråden” handlar det i regel om en gapig minoritet mot en bekväm majoritet. Den förstnämnda lyckas med sin gapighet skapa illusionen av att den är en enorm och JETE VICKTIG kraft som man minsann inte leker med, så nu är det bara att böja sig för den eller så kommer ett svidande straff som på nåt sätt alltid utmynnar i ”slutet för SD”.
Men hur ser det ut i verkligheten? Jo, så här:
I en Novusundersökning kallad ”Partiernas sympatikapital, riksdagsvalet 2018” kollade man vilka andrahandsalternativ SD-väljarna hade. Fördelningen blev så här:
M 50% KD 22% L 4% C 3%
S 7% V 4% MP 0%
79% har ett blått parti som näst bästa
11% har ett rött parti som näst bästa
Det som sägs vara 50/50 i tråden är alltså 80/10 ute i verkligheten.
Vad gäller SD:s huvudkonkurrenter M och S är det alltså 50% (!!) som har M i handra hand, mot bara 7% som skulle välja S ifall SD inte fanns. Så ligger landet.
Och den situation som föreligger är att vi har tre grupperingar i riksdagen, där knutarna bara kan lösas om två av dem enar sig mot den tredje. Man måste välja A eller B. SD har gjort sitt val och satsat på det som matchar 79% av deras väljare. Om SD i det läget skulle välja att ställa sig klart till vänster så kommer nästa opinionsmätning att säga att M har ökat med +10, KD med +2 och SD har rasat med -12. Varför skulle högerväljare stanna hos SD nu när M har skärpt sin invandringspolitik så mycket? För att de antas tycka att lite, lite hårdare invandringspolitik är värd att man köper sossepolitik på alla andra områden? Lycka till.
Alternativet skulle vara att SD inte tar ställning utan bara fortsätter existera i en utopisk fantasi där man intar en magisk mittenposition och liksom aldrig behöver välja utan bara fortsätter i all oändlighet med fjantigt poserande kring att man ”står upp” och säger nej till allt. Om man är en dylik ryggradsromantiker och vill ha en partiledare som är patologiskt verklighetsfrånvänd, tycker jag man ska glömma SD och istället gå över till C och Annie Lööf. Hon tar gärna emot alla som tycker det är beundransvärt att inte välja sida.