Ännu ett fall där man mördat för mördandets egen skull och man förstår som vanligt
just ingenting.
I Halmstad-trakten går en äldre kvinna ut för att plocka blommor i naturen och det blir det
sista hon gör i livet för en yngre man hade bestämt sig för att döda en annan människa
den sommardagen och så sker också. Han slår och hugger ihjäl den försvarslösa damen som
var helt främmande för honom. Sen går han hemåt och är nöjd med vad han gjort.
Och vill göra om det. Tas så småningom fast och hamnar inom den rättspsykiatriska vården
med särskild utskrivningsprövning.
I Gävle längre fram känner en kille plötsligt för att döda någon och stryper och styckar en
kvinnlig bekant.
Några år senare bestämmer sig en annan ung man någon annanstans i Sverige för att mörda.
Och strax innan jul tränger han in i ett hem på landet och knivar ihjäl två äldre människor.
Som han inte kände sen tidigare.
Ytterligare något år senare förverkligar en småbarnspappa en länge närd bestialisk
mordfantasi och ett helt slumpmässigt utvalt äldre par faller offer för honom. Binds fast
vid stolar, får sina ansikten igentejpade och det slutar med att de får halsarna avskurna
och förblöder liggandes runt sitt köksbord.
Här skiljer det sig något från de andra vansinnesdåden ty ett rån har också begåtts.
Småbarnspappan kommer över 15 000 kr. Själva mördandet förefaller dock ha varit det
primära för honom. Efter de grymma morden sätter han sig i sin bil och börjar lyssna
på musik. Helt oberörd av vad han gjort. Nu sittandes på livstid.
I trakten av Uddevalla är en medelålders kvinna ute som vanligt i motionsspåren när en
ung man dyker upp och drar henne med sig in i ett skogsparti och har ihjäl henne.
En kvinna helt obekant för honom sedan tidigare. Han ville döda och nu hade han fått
som han ville. När han anade att han skulle åka dit för sin gärning valde han självmordets väg.
Och så kommer nu detta förfärliga illdåd där ännu en människa fått sätta livet till för att
någon tycker att det är en bra idé att bli en mördare och ha ett liv på sitt samvete.
Citat:
Fallqvist har slagit bort hennes händer när hon med hjälp av dessa har försökt att stoppa blodflödet från sin hals.
Av det hittills återgivna från mordet i Fagersta fastnade jag särskilt vid den här meningen.
Den tog hårdast att behöva läsa. Här understryks ondskan i dådet, det så meningslösa
precis som alla de övriga nämnda fallen.
Vad är det nu dessa personer får ut egentligen av att mörda andra människor?
Varför behöver det ske? Varför kan de inte låta bli?
Det gick ju bra att låta bli med såna här vansinnesdåd i landet på 30, 40, 50, 60, 70,
och 80-talen och längre fram än så (Ja, kanske ett och annat fall hände då också,
men långtifrån som nu).
Vad är det som ändrat sig egentligen? Med folk? Varför denna lust att döda för dödandets
egen skull? Vad möjliggör denna ONDSKA? Och hur ska man förhindra att det sker igen?
Kan man göra nåt? Vilken roll har det förråande internet i det hela egentligen?
"Det är så tvångsmässigt, de kan inte avstå till slut. De är inte herrar över sig själv.
De behövde haft riktig psykiatrisk hjälp men fick ingen i tid. De har varit mobbade, därför
blir de arga och dödar i vuxen ålder."
Ungefär såna försök till förklaringar kan man få se dyka upp i såna här sammanhang.
Det går att låta bli att döda andra människor.
Det är inte så svårt faktiskt. Utom möjligen för de enstaka som är under inflytande av en
jävligt svår psykos och ser demoner och fan vet allt.
Men kvinnomördaren i Fagersta ser inga demoner.
Han dödar av fri vilja. Han tycker om det han gör.
Och man förstår fortfarande just ingenting.
Slutligen vill bara sägas att jag tillhör den skaran som anser att det var ett ödesdigert misstag
med psykiatrireformen och avvecklandet av de svenska mentalsjukhusen.
De borde allt ha fått vara kvar. En och annan dödlig tragedi hade på så sätt kunnat undvikas
vill jag tro. Många som går lösa som inte borde göra det.
Hur många fler Fallqvistare och Gyllensvanare har vi knallandes omkring därute i samhället?
I denna stund? Och hur får vi tag i dom innan det är för sent?