Uppdrag granskning - "vem ska rädda Sanne?"

Min erfarenhet är att ångesten man får av kombinerad benso och tjackavtändning är än vidrigare, och antagligen just det hon råkar ut för. Hon tror att hon botar sin ångest när hon tar droger, när det egentligen är det de som orsakar mycket av ångesten. Been there, done that.

Varför är det ingen som tar bladet från munnen, VARFÖR skulle inte psykvården vara i misär när sjukvården är överbelastad på alla fronter och dessutom så råder det fullständigt misär i samhället i övrigt när det gäller bostadsfrågan där unga omöjligt kan få bostad om de inte tillhör överklassen.
Varför skulle INTE de svagaste och de mest utsatta drabbas av
att samhället är överbelastat nu? Och sjukvården.

Strukturfel hit och strukturfel dit, det är väldigt många att ta om hand om nu som lever på samhällets botten,
och just av den anledningen så tror jag att de inte kommer öppna mentalsjukhus igen.
Situationen är helt annorlunda idag än när de stängdes och de skulle bli överbelastade av folk som vill ha tak över huvudet.
Redan idag nyttjar folk sluten psyk som bostad.
(Och detta trots att sluten psyk. avdelningarna är rent vedervärdiga i miljön.

Fullt begripligt om de som är tvångsomhändertagna blir nedgångna av själva miljön, och därför inte vill vistas där.

Just i Sannes fall är det dock smått obegripligt, att psykvården bara släppt ut henne dagen efter, då hon LPT:as pga självmordsförsök.
Snacka om att göra skillnad på folk och folk. Psykvården brukar vara mycket rigida på att behålla folk i sluten vård om de gjort självmordsförsök och de har kommit in på vårdintyg.
Som patient får man slåss med näbbar och klor "för att bli fri". Om man lyckas bli fri efter ett par dagar så gör de verkligen undantag.

Men tydligen inte i Sannes fall. Var hon en för besvärlig patient, som man inte vill ha att göra med, och därför bara släpper man iväg henne?

Det är ju exakt så det ser ut för barn som har neuropsykiatriska hinder och diagnoser. Ingen skola vill ha med dem att göra, och föräldrarna får kämpa med näbbar och klor, för att hitta en lämplig skola för dessa barn.)

Om mentalsjukhus "med en trivsam miljö" öppnade igen, som önskades i reportaget, så skulle de i dagens läge bli överbelastade av folk som behöver tak över huvudet.
Detta kommer politikerna aldrig ta sig råd att skapa.

Jo, man granskar ju den vanliga vården också, om vården inte behandlat en cancer i tid och t ex skickat hem patienten så att denne förvärras eller dör. Så vad menar du?

Ja, det är så det är. Och det fungerar inte idag. Tyvärr har alla människor inte samma förutsättningar och resurser för att "lyfta sig själv i håret", vilket kan bero på många saker: genetik, traumatiska upplevelser. Mobbning i tidig ålder är en sådan sak, som kan sarga en människas självkänsla för livet.

Precis. Och i det solidariska samhälle som Sverige är.... Var. Borde vara.. så ska vi ju ta hand om såna som Sanne som uppenbarligen inte klarar att leva sitt liv fritt efter egen vilja. Antingen hjälper vi dom helt och fullt eller så låter vi dom leva sina liv som dom gör.

Absolut måste hon sluta med det. Tyvärr är hon ju psykiskt sjuk och eftersom hon trillar mellan stolarna i vården så får hon ångest och ångesten lindras tillfälligt genom att bli hög och så fortsätter det i ett moment 22.

Problemet är ju bla att det inte finns några vårdinstanser i Sverige där man har kompetens att behandla både missbruk och psykisk sjukdom under samma tak. Det är antingen eller och när det är vattentäta skott mellan olika institutioner, myndigheter, olika vårdinrättningar etc så blir det såklart oöverstigliga problem för den sjuke.

Hennes missbruk skapar ju dessutom problem för andra, både för hennes familj och för samhället i stort. Det är för jävligt att vi inte kan hjälpa personer i hennes situation.

Jag har ju släkt och tidigare vänner som gått ned sig i tungt missbruk och de har alla sagt att det funkar inte att lägga ned missbruket så länge man inte vill tillräckligt mycket. Saknas den verkliga viljan kan man i stort sett aldrig åstadkomma någonting.
🙁

Det där med att skickas ut nästa dag har jag själv upplevt flera gånger. Det är alltid ett jävla tryck och de måste prioritera. Man får massa mediciner och psykosen släpper varvid det akuta vårdbehovet försvinner. Sen kan ju missbruk vara en anledning till att man skrivs ut eller att de inte vill ta emot en. Har man t.ex. promille körs man istället till TNE. Jag har också fått mitt LPT hävt då en tjej fixade in Sub på avdelningen och personalen märkte att jag var bäng. Gott att man lagt denna skiten bakom sig men jag känner verkligen igen det mesta i programmet. Du avgiftas och när du skrivs ut hänvisas du till diverse akutboenden där knarket flödar. De som reser sig är oftast de som är mentalt starka och vill ur skiten samt har ett stort socialt nätverk.

Jag tror nog hon är fullt medveten om detta, hon verkar ju inte helt "lost" när hon är mot det mer normala tillståndet. Men vi kan ju inte leva oss in i det hon känner, jag misstänker att i stunden när ångesten kryper sig på så söker hon bara efter ett sätt att dämpa denna, morgondagen har ingen betydelse, det är här och nu som gäller trots att hon egentligen vet vad det innebär.

Avgrunden som hon har spiraliserats ner i är djupare än något jag ens varit i närheten av att höra talats om, att ta sig ur denna med den vården hon erbjuds är uppenbarligen omöjligt, och jag tror att ingen kan göra det när man är så djupt nere som henne.

Så jag håller med föregående talare att tvångsvårdsinstitutioner borde införas igen på en mindre skala just åt sådana här svåra fall. Jag har svårt att se att något annat hjälper.

Mycket känslor när jag såg inslaget, det som berörde mig mest var att man ena stunden kunde se henne mer eller mindre normal och nästa helt förstörd. Samt karusellen med vårdinstitutioner som bara skickar henne mellan varandra.

Klart det är synd om henne. Tjejen blir utsatt för misshandel, våldtäkt mm. Hon lever i ett konstant helvete, är sjukligt besatt av sin vikt. Tror du hon hade varit sådan om hon haft en fullständigt fri vilja och total kontroll över sitt liv? Vem väljer att bli psykiskt sjuk?

Jag möter dagligen det här i mitt yrkesliv. Patienter som mår så uselt att de väljer att kröka och/eller knarka för att lindra ångesten. Sen nyktrar de tillfälligt till och mår ännu sämre, då krökar de eller tänder på igen och så fortsätter det, år ut och år in. Hur kan man inte tycka att det är synd om dem?

Det betyder ju inte att man inte samtidigt kan bli förbannad på dem dels för att de slösar bort sitt liv, dels för att deras missbruk skapar problem för oss andra och dels att det kostar väldigt mycket pengar för samhället med all akutvård de tvingas utnyttja, rättsväsendet, olyckor de har en tendens att ställa till med osv. Missbruk är ett helvete men det är ju uppenbart att något har gått snett och att vissa inte kan hantera det.

Hade de varit starka, haft bra självkontroll, bättre impulskontroll, inte lockats av spänning och dragits till "häftiga kompisar" etc så hade de kanske inte valt drogerna?

Är du mer kunnig än läkare om vad som är sjukdom och inte? Inser du inte att de som mår enormt dåligt självmedicinerar med droger därför att det är det enda som ger tillfällig lindring? Alla som missbrukar gör det inte för att de är ansvarslösa parasiter som vill leva på andra, de missbrukar för att de mår jävligt dåligt.

Jag anser inte att mentalskötare eller missbruksvårdare är plitar. Plitar jobbar i fängelser och häkten.

Människor missbrukar ordet ångest. Riktig ångest är ingen lek men många använder ordet när de egentligen beskriver något annat som "bara" är jobbigt.

Tänk dig att få en riktig ångestattack så att det känns som att du ska dö, panikångest som ger dig kvävningskänslor. Försök agera rationellt då...När ångesten får dig att inte ena våga gå utanför dörren, du klarar inte att svara i telefon eller att du ständigt känner dig så värdelös att du knappt ens förtjänar att leva, då kan drogerna vara en tillfällig utväg för den som inte tänker klart.

Skulle du vilja byta med de som känner så? Tror du inte de skulle vilja slippa det där helvetet om de hade styrkan och viljan?