Citat:
Ursprungligen postat av
maryjane.
Du bevisade precis motsatsen bara genom att skapa denna tråden. Man betalar det priset för att det kostar att pryda sin kropp för all framtid om det ska vara en proffessionell tatuerare, tatuerare är konstnärer. Folk som uppskattar konst i alla dess former väljer då ibland att göra detta på sin egna kropp för att krydda sitt utseende med sin personlighet. Sedan om det ser skit ut när man är äldre så har man ändå fått visa upp det som det skulle se ut i större delen utav sitt liv, vem fan bryr sig när man är gammal? Jag ska inte vara någon tråkig bitternisse då ändå. Sedan är jag inte heller någon lagföljare, men jag tycker fortfarande tatueringar är sjukt vackert och tyder i många fall på en människa med högre intelligens, no doubt. Trångsynta människor som dig, bort.
Det här var ett typexempel på det som vissa av oss försöker få fram i tråden. Du har en väldigt begränsad tidshorisont. Du tror att man blir "gammal" tidigt - kanske i 40-årsåldern redan? (För mer än 20 år håller ju inga tatueringar innan de börjar se för jävliga ut.) Och du tror att livet liksom kommer att vara slut då ändå, att inget spelar någon roll längre..? Trots att vi idag lever till 90 om vi är kvinnor, och inte misskött oss alltför mycket. Det är omoget och korttänkt.
(Sedan har jag säkert också sagt sådana saker när jag var ung, som att prata om de medelålders kvinnorna på jobbet som "tanter" eller till och med "käringar". Det hör till viss del ungdomen till, att man känner sig odödlig och övermodig. Man vill bli ett ungt, vackert lik. Men jag gjorde ändå inget som kunde skada mig själv i min framtid, då jag skulle vara lika gammal som de... Utan snarare försökte jag förbättra mina chanser att ha en meningsfull tillvaro HELA livet, genom utbildning, arbete o.s.v.. Och genom att inte göra permanenta förändringar av kroppen som skulle kunna minska mina chanser i karriären.)