Citat:
Precis, kaos kostar. USA hade dessutom fördelen att inte vara direkt hotat av ett återuppbyggt Tyskland och kunde förhålla sig mer objektivt. Men även britterna blev snabbt för västtysk återupprustning för att sänka sina egna kostnader.
Det var samma sak i Japan, där MacArthur förutspådde landets sönderfall och en ockupationsstyrka på en miljon man på obestämd tid om man avsatte kejsaren. Washington lät bli.
Britterna älskar att gnälla om det, men de fick själva del av Marshallhjälpen och deras ekonomiska problem efter kriget berodde snarare på missriktad ekonomisk politik (som nationaliseringar) och alldeles för höga militärutgifter när man låtsades matcha USA inom Nato.
Marshallhjälpen kostade USA ca 12,7 miljarder dollar i dåtidens penningvärde. Av det var bara 1,2 miljarder lån.
USA hade givetvis ett egenintresse av att Västeuropa skulle fungera och tjänade både pengar och prestige på återuppbyggnaden, men de primära syftena var humanitära och försvarspolitiska.
Självklart var Västeuropa en barriär och frontlinje mot kommunismen. USA hade dock precis som under mellankrigstiden möjlighet att retirera till sin kontinent och fokusera på Asien och Sydamerika om de ville, men de valde annorlunda.
Vad gäller motiven finns det en lång historik av idealistisk, ibland messiansk, amerikansk utrikespolitik. Man ser sig själv som en god kraft i världen, en tanketradition som har både religiösa och sekulära rötter. Precis som med den svenska varianten urartar det ofta i besserwisseri och ibland i katastrof, och det förenas inte sällan heller med egennytta och självsmickrande propaganda. Men det betyder inte automatiskt att man har en massa lömska baktankar.
Ofta är motivet precis som hos oss en blandning av godhet, självgodhet och naivitet. Men Marshallhjälpen är kanske det enda hundraprocentigt lyckade amerikanska projektet sen 1945. Den var en total succé.
Det var samma sak i Japan, där MacArthur förutspådde landets sönderfall och en ockupationsstyrka på en miljon man på obestämd tid om man avsatte kejsaren. Washington lät bli.
Britterna älskar att gnälla om det, men de fick själva del av Marshallhjälpen och deras ekonomiska problem efter kriget berodde snarare på missriktad ekonomisk politik (som nationaliseringar) och alldeles för höga militärutgifter när man låtsades matcha USA inom Nato.
Marshallhjälpen kostade USA ca 12,7 miljarder dollar i dåtidens penningvärde. Av det var bara 1,2 miljarder lån.
USA hade givetvis ett egenintresse av att Västeuropa skulle fungera och tjänade både pengar och prestige på återuppbyggnaden, men de primära syftena var humanitära och försvarspolitiska.
Självklart var Västeuropa en barriär och frontlinje mot kommunismen. USA hade dock precis som under mellankrigstiden möjlighet att retirera till sin kontinent och fokusera på Asien och Sydamerika om de ville, men de valde annorlunda.
Vad gäller motiven finns det en lång historik av idealistisk, ibland messiansk, amerikansk utrikespolitik. Man ser sig själv som en god kraft i världen, en tanketradition som har både religiösa och sekulära rötter. Precis som med den svenska varianten urartar det ofta i besserwisseri och ibland i katastrof, och det förenas inte sällan heller med egennytta och självsmickrande propaganda. Men det betyder inte automatiskt att man har en massa lömska baktankar.
Ofta är motivet precis som hos oss en blandning av godhet, självgodhet och naivitet. Men Marshallhjälpen är kanske det enda hundraprocentigt lyckade amerikanska projektet sen 1945. Den var en total succé.
Att USA kom till Europa var tack vare Hitlers krigsförklaring och en övertalningskampanj för att öppna upp en front i väst för att få bort trycket på ryssarna. Tveksamt om man hade haft samma eld i röven utan en krigsförklaring.