Hard labor fantasy camp - eller varför pojkar vill leka kontor

Kollar på säsong 8 av Seinfeld. I ett avsnitt så lyckas George tappa sina nycklar i ett hål i vägbanan. Innan han kommer på att det var just där han tappade dem - då han letat på andra ställen efter nycklarna - så fyller de hålet. Nu måste han borra upp det. Genom Kramers kontakter och Georges affärsmannasinne lyckas han pruta ner jobbet till 50 dollar. Enda kruxet är att han som otränad måste borra själv.. Det är då Jerry säger uttrycket "Hard labor fantasy camp."

Och det är precis som när man var liten och lekte med små ugnar av plast eller trä och bakade. Eller när man lekte postkontor. Eller när man fick av någon äldre släkting när man var yngre en förpackning från en leksaksaffär. En förpackning med olika små plastfrukter och plastgrönsaker i starka färger.

Varför gillade man detta som barn? Var det en fascination till vuxenlivet?

Sedan blir man äldre och inser att alla plastfrukter inte gjorde vuxenlivet rättvisa. Att handla tomater i affärn eller jobba på postkontor är inte så kul som man kanske trodde som barn.

Vad för slags artefakter kan vuxna syssla med och finna inspiration i? Eller är det bara droger och pengar efter en viss ålder? Kan vi/bör vi lära oss något av våra barnjag och dess fascination över Monopolpengar och små flingpaket?

Du tolkar Seinfeldt avsnittet ur fel perspektiv.

Seinfeldt är jude och detta är ett exempel på jude-intern humor.

Judarna får bekant skämta om vad som helst. I detta fall arbetslägren i nazityskland som brukar kallas för "dödsläger". Det går också tillbaka till vad judarna kallar för en "judisk stereotyp" där fördomsfulla icke-judar menar att judar undviker hårt fysiskt arbete genom att istället söka sig till intellektuella "arbeten" som media och banker.

/Johan

Visst. Men jag tolkade inte avsnittet utan gjorde en förlängning av det så att det skulle passa tråden. Ämnet är varför barn gillar att leka vuxenlekar och vad är motsvarande representation för vuxna. Inte vad Seinfelds kultur har med något att göra. Och för att svara OT så tror jag även att din svartmålande analys är felaktig sett till sin helhet. Men jag kan ju ha fel.

En tolkning (gissning) skulle kunna vara att vi som barn är hårdkodade att tycka det är kul att låtsas göra det vi ser vuxna i vår omgivning göra. Man kan tänka sig att det blir en värdefull förberedelse, eller repetition, inför när man blir vuxen och måste göra allt det där på riktigt. Det skulle iaf kunna vara en delförklaring, eller ett sätt att se på saken.

Jag tror att man har allt att vinna på att försöka §behålla sitt unga jags storögda fascination för livet.

En blandning mellan barnsligt oförstånd och föräldradyrkan skulle jag säga. Man ska leka att man är som mamma eller pappa typ. När barn hittar på saker att leka söker dom inspiration från sin omgivning, och att föräldrarna går till jobbet och är borta en tredjedel av dagen kan vara något som barnet kopplar ihop med att vara vuxen, så det får en influens på lekarna. Kan vara lite förberedande på det sättet kanske.

Vet inte vad det skulle kunna vara för motsvarighet för vuxna, kanske saker som tv-serier och filmer och liknande, en sorts escapism.

Pfft, ni har missförstått det helt.

De fysiska artefakterna är bara prylar som kan återspegla det ena och det andra, och att folk fastnar för droger och pengar handlar i viss mån om att de är lata och inte orkar bjuda på sig själv, som man kallar det.
Självklart fyller fysiska objekt faktiska funktioner, men bara gentemot andra fysiska objekt. Och vilken människa vill vara blott ett objekt?

Men visst, jag har själv haft substansmissbruksproblem i flera år.
Oftast "mildare" grejer, men missbruk handlar mer om konsekvenserna, och inte nödvändigtvis varan i sig.

Men om man fastnar vid det materiella perspektivet, då fastnar även problemen i det materiella.