90-talisterna vill vara hemmafruar

Att ha vuxit upp med Hollywoodfruar på tv är nog bilden av vad en hemmafru är för en del 90-talister. Verkligheten kan de möjligen fråga en gammelmormor eller farmor om.

Men varför är dom inte hemmafruar då? Det är väl inte samhället som tvingar dom att göra karriär?

Jag håller med dig om att Real housewifes of Bimbocity har ändrat bilden av hemmafru och gjort det till något hippt.

Vad man nog bör fråga sig är dock huruvida det nuvarande hemmafruidealet ser ut i jämförelse med det som jag tror de flesta (äldre) förknippar med ordet. Jag tror oerhört få yngre kvinnor är speciellt sugna på att baka, lägga in grönsaker, stoppa strumpor eller skura golv hela dagarna. Möjligen då och då för att kunna uppdatera Facebook.

Nej, de flest idag ser nog mer någon form av idealiserad Hollywoodfrutillvaro där det shoppase, åks till spännande ställen med vänninorna och dricks latte. Allt naturligtvis för mannens pengar

Slutligen kan jag som man tycka att det vore enkom positivt om kvinnor i större utsträckning vill återgå till den klassiska hemmafrurollen. Det hade i förlängningen stärkt kärnfamiljen och på sikt haft positiva effekter på samhället.

För att de inte vill vara hemmafruar. De vill vara som de där Real housewives of Bimbocity du pratar om. Som antingen har rika män eller tjänar massa pengar som influencers så de ej behöver ett vanligt jobb. Denna livsstil promotas både i TV, Youtube och Instagram.

Somaliska kvinnor i Rinkeby som luktar matos är hemmafruar. Hur många svenska tjejer drömmer om ett sådant liv? De där kvinnorna i Hollywood de ser på TV skurar aldrig golv, tvättar aldrig kläder, lagar aldrig mat. Men dessa är hemmafruar enligt TV.

Och hur är engelska hemmafruar?

De lagar mat, skurar golv, passar barn, letar efter extrapriser i lokaltidningen eftersom det är lite mer tight att leva på bara en inkomst.

Ja, engelsmännen har till skillnad från oss inte råd med tjänstefolk.

Så om man som kvinna jobbar så slipper man skura golv, tvätta och laga mat? Spännande.

Ja, kvinnor som jobbar blir feminister. Det vill säga att mannen måste börja hjälpa till i hemmet. Eller så anlitar de hushållsnära tjänster vilket är vanligt i Stockholm då man har råd med det med sina dubbla inkomster.

Fast en påstådd anledning att kvinnor inte orkar jobba är ju att männen inte hjälper till hemma.

Ingen tycker det är kul att hjälpa till hemma om man redan har ett heltidsjobb. Kolla dagens unga kvinnor. Hur många av dem vet vad skura golv betyder? Ingen. De kan inte laga mat. Deras lägenheter är lika stökiga som killars. För de satsar på att jobba istället.

På den tiden Sverige hade hemmafruar var det ej socialt acceptabelt för en kvinna att låta sitt hem förfalla på det viset. Och de lagade hemlagad mat. Sedan försvann hemmafruarna och istället kom microvågsugnar, frysmat, halvfabrikat och utemat. Svenskar äter mer utemat än någonsin tidigare.

Jag tror att en del av problemet, om man vill kalla det för problem, är att dagens ungdom för det mesta inte har varit med om stora händelser som påverkat samhället som de lever i, t.ex krig, svält, massarbetslöshet osv. Det har gjort dem veka, imho. De har ingen aning om vad de babblar om och fokuset har blivit helt skevt. De är helt uppfyllda av sig, själva det är ju så att man blir mörkrädd.
Även under den tid som jag själv ansåg mig vara vänster så var jag mycket bestämd i min övertygelse att jag ville vara hemma med barnen i största möjliga utsträckning, när jag väl hade fått barn. Jag anser det vara vansinne att lämna bort sina barn att uppfostras av främlingar i form av dagis, därtill under alldeles för långa arbetsdagar. Min avkomma ska ha så goda förutsättningar som möjligt för att ha ett bra liv och däri ligger bland annat en trygg och lugn uppväxt där barn får vara barn. En del i det är att ha närvarande föräldrar.
Så, att vi har haft det för bra för länge har i samband med sociala mediers intåg och en amerikanisering och globalisering lett till ett patologiskt narcissistiskt samhälle där varje individ ser enbart till sig själv, och där toppjobb framställs som en mänsklig rättighet - inte något som man får jobba arslet av sig för. Barnen har blivit ett bihang, ett hinder för att förverkliga sig själv - och nåde den kvinna som anser det vara rimligt att vara hemma och ha middagen färdig när den arbetande maken kommer hem. Det är ju inget självförverkligande, eller något som man med gott samvete lägger ut på sociala medier.

Hur det ens är möjligt att ha arbete som ett självändamål framför ens avkommas välbefinnande övergår mitt förstånd. Sen att det inte alltid är optimalt att vara hemmafru ur en ekonomisk aspekt, det är ju en annan del. Personligen hade jag nog blivit lite tokig om jag var hemma varje dag hela tiden, men jag hade aldrig velat jobba mer än 50% och då först när barnen är kanske 5 år eller nåt. Ska man bilda familj så ska man ju bete sig som en familj också, och där är föräldrarna ett lag som bidrar på varsitt sätt. Egentligen är jag inte så noga med att en hemmafru för evigt måste vara kvinnan, hade jag haft ett välbetalt jobb och min man ville vara hemma ett tag med ungarna, så fine. Fäder är ju lika viktiga de.

Jag tror för övrigt inte att ovanstående begränsar sig till dagens ungdom, det är ett genomgående fenomen att folk i allmänhet har drabbats av storhetsvansinne och ego. Det är nog mer det än gaphalsfeminister, tror jag.