Citat:
Ursprungligen postat av
Kumabjorn
Har ibland grubblat en smula på det där. Ofta görs det reflexmässiga jämförelser till gamla DDR, men jag tillhör dem som tror den relevansen är begränsad. Det finns flera skäl.
1. I DDR fanns det en underjordisk opposition inom riket. Det saknas i NK, det lilla som finns är utom landet och är därför mycket enklare att avfärda.
2. En underjordisk opposition sprider alternativ. Nordkoreanen presenteras aldrig för några alternativ.
3. DDR:s ledare var ansiktslösa gråkostymerade teknokrater. Dynastin Kim är teatraliska glädjespridare. Marx och Engels må vara kommunistiska ikoner, men de utgör inga "levande gudomar". NK har byggt sin idoldyrkan på 20-talets japanska militaristers kejsardyrkan. När den försvinner blir folket vilsna. Något som underlättade den amerikanska ockupationen, men jag tvivlar på att någon besätter NK om det imploderar.
4. DDR:s kollaps kom plötsligt och oväntat. Jag menar att det underlättade tyskarnas återförening. De tvingades till att ta tag i situationen utifrån pragmatiska grunder. NK:s kollaps har prognosticerats i mer än 40 år. Sydkorea har en stor samling planer på plats som gör att de kommer att hamna i byråkratisk kamp inbördes. Nordkoreaner är vana vid att ta emot order och utföra dem, byråkrater som inte kan komma överens blir förvirrande och frustrerande.
5. Västtyskland var en ekonomisk stormakt. Sydkorea är förvisso också ekonomiskt välmående, men inte i klass med dåvarande GBR, och NK har nästan 50 % större befolkning än gamla DDR. Kostnaderna väger således tungt.
6. Sydkorea får gräns gentemot Ryssland och Kina. Jag tror nog att Xi är villig att acceptera detta, men skulle tro att militärerna är mindre glada över det. Frågetecknet är Putin. Ända sedan Tsartiden har de haft expansiva planer i regionen. En Sydkoreansk premiärminister behöver behärska rysk diplomati, och där har jag mina tvivel.
Jag delar i stort sett alla Dina synpunkter, när det gäller DDR/BRD.
En viktig avgörande faktor avseende Tysklands återförening, var också det faktum, att mycket av den Tyska kunskapsbanken inom industri - teknologi - lärosäten mm, vilken sträcker sig mycket långt tillbaka i tiden, fanns kvar i DDR, om än förstörd av planekonomin.
Traditionerna och arvsmassan därvidlag, fanns dock kvar, vilket det finns många tydliga exempel på idag.
Många, av de före kriget, så framstående verksamheterna är idag återupprättade och blomstrar igen.
Vad som bekymrar mig, är Kina, både ur det militära och det politiska perspektivet.
Kinas expansionistiska strategi runt om i världen, med deras "Rovdrift", på de flesta av jordens kontinenter, och de strategiska militära problem man har, i både Sydkinesiska sjön och regionen för övrigt, är i mina ögon mycket oroande.
Kina har så gott som inga hamnar eller allierade i området, som kan stötta vid en konflikt, eller ens nu i fred, upplåta baser eller samarbete. Man är totalt underlägsna USA och dess allierade i det avseendet idag, alldeles oavsett om USA behåller sina trupper och installationer i Sydkorea.
Till syvende och sist, är de gemensamma nämnarna mellan Kina och Nordkorea större, än vad som i Xi och partiets officiella ögon, ibland kan ge sken av att vara i grunden väsensskilda åt.
Xi visar med all önskvärd tydlighet, att han inte går i "Rätt" riktning, vad gäller demokratisering och "Folkrättslig utveckling", utan snarare vrider han utvecklingen bakåt, därvidlag.
Skillnaden mellan Nordkoreas korrigeringsläger och "Gulags", och Kinas, är de facto inte speciellt stora.
Kina lär nog, om Nordkorea mot förmodan skulle implodera, i vart fall tillse, att "Vakuum" etableras i Nordkorea, för stunden. Att Xi eventuellt skulle kunna leva med (Syd) Koreansk militär vid sin gräns, är väl inte otroligt, men under vilka premisser?
Ryssland är en speciell potatis. Smyger som vanligt "I kulisserna", likt "Räven på jakt nattetid".
Att en (Syd) Koreansk Premiärminister under alla omständigheter skulle få svårt med Rysk diplomati,
råder det nog inga som helst tvivel om.
I mitt bakhuvud, dyker ständigt tanken på en "Finlandisering" upp, jag har svårt att frigöra mig från den lösningen.
